Vid alla gudar, vilken fullmåne!

Den här augustifullmånen har varit mycket speciell. Och det var inte ens tänkt så!

Först och främst: i lördags fick jag äntligen, äntligen träffa Ceriadwen, vars blogg jag följt (kollar dagligen), uppskattat och inspirerats av i flera år! Det kändes stort att hon ville träffas, för jag tycker att hennes skrivande är något av det bästa som finns i Sverige, både vad gäller innehåll, variation, djup, bilder/video, intressanta kommentatorer, ämnesval, blandning av vardag och fest... En annan kan ju bara försöka komma upp i den nivån av kvalitet! ;)

Vi hade en härlig eftermiddag med promenad, kaffe (viktigt) och goda bakelser :D Och framför allt stannade samtalet aldrig av, det fanns SÅ mycket spännande att bolla! Det är roligt när internet-världen får förankras i verkligheten också, då blir det mera verkligt, viktigt. Ser fram emot mera!

Annat som hänt i helgen var att jag följde med mamma på en kräftskiva som hennes väninna med man ordnar. Jag har hört talas om tillställningen i åravis: det ska vara en riktig brakfest med kräftor, hattar, haklappar, sång, och sent in på natten vild dans. Hm... Men jag hade riktigt trevligt, där var så spännande människor: alla väldigt mångkulturella! Värden höll till och med tal och hyllade mångkulturaliteten, med tanke på händelserna i Norge. Mina sällskap vid bordet och jag pratade mycket om sång och uttryck; jag fick mig viktiga saker till livs. Naturligtvis blev det dans, och OJ vad roligt det var! "Good, clean fun!" Så härligt att se vuxna/"halvgamla" som de själva sa, kunna roa sig och bara ha kul, släppa loss och dansa! Sådan vill jag också bli när jag blir stor.

Idag var det inspelning av filmmusik. Vi gjorde det hos farmor, för hos henne är där garanterat tyst (ingen trafik!). Dessutom är det helt otrolig utsikt från fönstret, så det smittade av sig i musiken! Jag hade lite roligt åt att det var riktig LOTR-stil på musiken, och enya-lik kör. Men, det passar säkert filmen :) Det är en fantasy-film som det ska vara till. Jag ska erkänna att jag sjöng inspelningen "cold" dvs jag hade inte övat alls utan bara läste noterna rakt av... Men det gick!

Ännu mera: fästmannen hade en fantasktiskt bra spelning tydligen i lördags, på Lorient-festivalen, där t. o. m. landets kulturminister var med (och envisades med säkerhetspersonalen att han ville vara med under hela konserten) samt på efterföljande middag :) Vi bara skrattade åt det!

Ojojoj, nu tillbaka till jobbet sista veckan...
Floreat!
neina

Bilder Korrö 2011

 Festivalområdet är i en hantverksby, med en flod och kvarn mitt i. Det ligger verkligen mitt i skogen! :)

 Kaffetältet by night...

Festivalbron - här samlades insekter till lamporna och fladdermöss i mängder såklart!

Floreat!
neina

Korrö 2011!

ÄNTLIGEN har jag varit på Korröfestivalen (mjo, för ett tag sedan, 29-31/7, men jag fick ju hämta mig lite innan jag kunde skriva om det ;) )!! Första gången men absolut inte sista!

Jag och väninnan H körde upp, fulltankade med kaffe och godsaker. Första konserten vi gick på var med The Moon and the Nightspirit - ett band som jag ofta hört på A Darker Shade of Pagan podcast och som verkligen gör "dark ambient" bra! För en gångs skull är det här det händer och inte i UK eller USA ;) Det är ett ungerskt band med lite "mantelvarning" men musiken mullrade skönt. Synd bara att artisterna inte hade så mycket scennärvaro.

Sent på kvällen var det dans, Ung Scen och massor av annat. Med gruppen Frigg stod hela främre delen av tältet och hoppade, där var till och med stage diving - fniss! på en folkmusikkonsert! Det var så roligt att se en "ny generation", att se de unga verkligen leva sig in i musiken och göra den till deras egen med deras eget sound. (Sen att jag inte kände mig hälften cool tillräckligt för att vara där är en annan sak... Hihi, har ju varken dreads eller henna i håret, och inte heller stora svarta glasögon.)

H och jag tillbringade natten i kära bilens baklucka, filosoferandes, drickandes vin, lyssnade på musik som kom från buskspel på campingen. Dagen därpå var det dags för Fribo, skandinavisk-skotsk musik -yeah!- med ös! Jag är numera beroende av deras skiva, som jag lyssnar på oavbrutet, helst i en bil så att det riktigt kan dåna på.

Efter goda, mättande chapatis (!), mys med min kära kusin och hennes pojkvän som också var där, visstuga (hurra) var det dags för sista konserten. Vi lyckades med nöd och näppe komma in i Kvarnen, där de har de intimaste konserterna. Eftersom vi kom in nästan sist, fick vi sitta längst fram närmast musikerna. Det var Nicor som spelade, en magisk stund på gitarr och fiol med temat Näcken... Det var helt förtrollat. På riktigt. Jag vet inte var tiden tog vägen, vet inte var ena stycket slutade och andra började...

Längtar efter mera! Längtar till nästa år! Hoppas vi ses där? ;)
Floreat!
neina

Glad Lughnassadh!

Glad Lughnassadh på er allihopa! Så här såg det ut i Denningarum igår när vi var där och plockade grönsaker, en mångårig tradition för oss och som känns väldigt fin. Sen åkte vi hem till mig och lagade grönsakssoppa med gott bröd och goda ostar till!


Hoppas att ni alla har/får fina firanden och en god skörd...
Floreat!
neina

Pilträd

Från den 23/8.
Floreat!
neina

Ofattbart

Det som hänt i Norge igår är ofattbart. Det finns inte ord.

Vi satt hela dagen vid norska TV:s direktsändningar. Tills vi inte klarade av att se det.

Det är en attack på, en kränkning av oss alla, ALLA, som bryr oss om vårt samhälle. Det är en mardröm. Det är en tid nu då vi alla måste komma tillsammans kring den demokrati som vi vill stå för.

Jag skulle köra ut till pappa, och kom förbi kyrkogården. Jag tvärnitade och gjorde en u-sväng, för jag kände att här måste jag stanna till. Idag. Farfar fick en liten stund. Där var två pilträd som var kala och gav en dramatisk effekt mot den tunga kvällshimlen. Dagen till ära.

Kände mig helt tom.

Floreat... en annan dag.
neina

Nu fick jag vingar!

"Once you start to awaken, no one can ever claim you again for the old patterns. Now you realise how precious your time here is. You are no longer willing to squander your essence on undertakings that do not nourish your true self; your patience grows thin with tired talk and dead language. You see through the rosters of expectation which promise you safety and the confirmation of your outer identity. Now you are impatient for growth, willing to put yourself in the way of change. You want your work to become an expression of your gift. You want your relationship to voyage beyond the pallid frontiers to where the danger of transformation dwells. You want your God to be wild and to call you to where your destiny awaits."

-John O'Donohue
källa


Detta tog andan ur mig. Så sant. (Läs hela, läs på hemsidan, läs hans böcker!)
Floreat!

Relativism?

En del av er har kanske läst om rättegången för New Age-ledaren James Arthur Ray och hans sweatlodge-dödsfall. Jag har följt det mest på The Wild Hunt. Det har med oss paganer att göra på vissa sätt, återigen hänvisar jag till The Wild Hunt för detta - det är inte det jag vill belysa här. Utan det är detta, som jag nyss hittade på Brendan Myers blogg, ett par meningar som faktiskt är värda att tänka på:

"Many pagans like to believe that there is no such thing as a universal moral truth, and many recoil at the use of the word ‘should’. James Ray’s sweatlodge puts that kind of relativism to a life-and-death test. As a final remark, my friends, may I say that you do not need to undergo a heat endurance test to the death in order to know that you are strong in spirit"   källa

Total relativism funkar kanske inte heller. Vilka riktlinjer har vi, personligen?
Floreat!
neina

Verkligheten kalla vindpust

Ibland får jag en kall vindpust. Det är när jag känner Verkligheten nära, nära inpå. Som om jag tillbringat min tid i min varma, bekväma bubbla - och så händer något och jag känner Livet stryka förbi som en kall vind mot min kind. Som om någon öppnat ett fönster i min varma bubbla och jag inser att därute blåser kallt, det stormar kanske. Jag vaknar till.

Detta kan hända när jag får besked om någon närståendes hälsotillstånd, vid dödsbud, när jag fattat livsavgörande beslut och levererar dem, när jag träffar ett nyfött barn för första gången...

Jag värderar inte. Detta är Verkligheten, Livet i alla dess former. Jag Lever.
Floreat!
neina

"Not greener than thou"

Äntligen. Cat Chapin-Bishop säger det många längtat efter.

"Like, biking to work is cool, right?  But it has not escaped my attention that there are those for whom only biking to work on a fair-trade bamboo bicycle with ergonomic handlebars is really cool.  And those of us trundling along on second-hand Schwinns don’t cut it in some circles–especially if we can’t repair our own bikes, or have to walk them up steep hills."


"I don’t even own a pair of yoga pants."

Floreat! :)
neina

Svartmåneträff

Denna svartmåne var jag inbjuden att fira med Vanadis Södra på deras svartmåneträff. Innan dess hade jag träffat en av arrangörerna på en solig innergård i Malmö och ätit sushi och druckit rosé och haft väldigt trevliga samtal!

Själva träffen var vid Onsvalakällan utanför Höör. Vi var en grupp om sex kvinnor, i olika åldrar och med olika bakgrund. En del av dem hade träffats förut men inte alla i denna konstellationen. Vi vandrade in i bokskogen, till källan. Sedan kände vi in platsen lite. Vi satte oss i en ring i en öppning en bit bort och vi pratade lite om vad denna träff innebar: Temat var gudinnan Jord, och gåvor. Efter att vi 'öppnat oss' (för att se och höra t ex småfolket, eller Jords budskap) och en kort meditation, sändes vi ut på våra egna vandringar.

Jag tyckte nog att jag hörde och såg världen lite annorlunda just då - som om skogen skimrade lite extra och alla ljud blev lite extra tydliga. Jag fann en plats där jag kände att jag ville stanna och lämna min gåva, och prata lite. Plötsligt kom tårarna. Jag fick ingen lösning på situationen som jag just nu känner är jobbig, men jag fick en meningsfull stund av närvaro. Att bara Vara, där, och då. Där låg också en pinne som fångade min uppmärksamhet, en fin pinne som jag i vanliga fall nog hade tagit med mig. Men just då kände jag: Jag behöver inte äga allting. Den kan ligga här och vara fin.

Vi samlades alla igen i vår cirkel av plädar (fast jag ville sitta i gräset :) ) och samtalade lite om vad vi upplevt och vad det kunde ha för betydelse. Det var så skön stämning, ett så skönt format! Just nu är jag ju lite nollställd vad gäller firanden: har slängt ut mina gamla vanor som inte ger mig något längre, men inte hittat mitt nästa uttryck. Detta kändes enkelt, meningsfullt, Riktigt.

Stort tack till alla ni som var där, och särskilt till arrangörerna, som bidrog så till den varma atmosfären, och som var så bra bollplank för dessa tankar och känslor. Härligt, positivt! Jag ser fram emot nästa träff!

Floreat!
neina

J. R. Ligget's

...schampokakor. Lyrisk.

Ett tips till alla hedningar som gärna provar något annat, något naturligt, ekonomiskt och miljövänligt.

Bakgrund: mitt hår är långt och fint (tunt dvs), och kinkigt. Har provat det mesta, t. o. m. medicinska psoriasis-schampon, med fortsatt irriterad hårbotten och tunt, flottigt, fnasigt hår. Så fick jag rekommenderat en schampokaka, av goda och kloka människor. Trots min skepsis (lushs schampokakor är tydligen bra, men har inte fungerat för mig) provade jag.

Vid första tvätten kändes håret konstigt: det löddrade annorlunda och kändes jättekonstigt när jag sköljde ur. Var inte säker på att jag fått ur allt. Men direkt efteråt kände jag skillnaden, och detta har hållit i sig sedan jag började använda schampot, i november! Mitt hår håller sig snyggt längre (=behöver inte tvätta lika ofta), hårbotten är inte irriterad, håret har mer volym. Och en kaka räcker i mer än fyra månader. Förutom det - de fåfänga skälen! - är det bara naturliga ingredienser, dvs saker som känns ok att ha på huden och i håret. Och miljövänligt: de är dryga och transportvänliga!! (Transportvänligheten är så klart praktisk också, om man reser mycket.)

Ville bara upplysa :)
Har andra spännande saker att skriva om, men det kommer!
Floreat!
neina

(J. R. Ligget's schampokakor beställer jag från Simplynatural, en svensk distributör.)

Litha 2011

Glad Litha, Glatt Sommarsolstånd, alla! Hoppas ni hade det underbart! (Det ser så ut, för en del av er :) )

Vi hade det så här härligt:

...jag och min väninna. Vi diskuterade värdet av ritual, och kom också fram till att även om bra ritualer behövs, var vi just nu inte i behov av ritualer utan av att bara landa. Att få lov att bara lyssna. Att inte 'ta med sig' mer än oss själva och vår tacksamhet ut till vår plats.

Senare på kvällen fortsatte diskussionerna så klart. Och jag fick en otroligt vacker gåva:

SÅ vacker, så harmonisk i linjerna! Detta är en replika av de figuriner som förekommer inom cykladisk konst (något senare sådan tydligen). Ja, inte vet jag. Men vacker är Hon. Talade till mig direkt! Vi delade erfarenheter av att se gudomliga statyetter på muséer, och känslan av en kall, verklig, vindpust som kommer av mötet... Mer om detta senare.


På återseende!
Floreat!
neina

konstigheter i bloggen

Hm! Nu har det blivit något konstigt i bloggen: för ett tag sedan fick några 'tags' konstiga rutor bredvid sig. Nu när jag skulle ta bort dem (i "edit posts") ändrades även publiceringsdatum till dagens! Så mina nyaste inlägg kommer efter de här gamla...

Rätt ordning (nyaste först) är:
Att se fler valmöjligheter
Juni så här långt
Oändlighet
På gång

Än en gång, glad Litha imorgon!
neina

Recension: Kissing the Hag

Här är lite tankar efter att ha läst Kissing the Hag av Emma Restall Orr:

Boken utforskar de "icke-acceptabla" aspekterna av det kvinnliga, t. ex. the bitch, the whore, the grumpy old bag men även aspekter från jungfrun och modern. I kronologisk ordning går vi in i olika åldrar eller stadier, av kvinnors liv: från flickan och jungfrun, till den gamla haggan.

Igenkänningsfaktorn är stor; det är en befrielse att få möta alla "skuggsidor" med ren acceptans, stundom logik (en bitch kanske har en anledning till att hon är som hon är, och i hennes värld är det fullt förståeligt att hon beter sig som hon gör). Ibland är det skuggsidan som ger styrkan som krävs i livet.

Med samma poetiska och realistiska språk som vi kan uppskatta från Restall Orrs andra böcker, reser vi med henne, igenom livet, igenom oss själva och allt kvinnfolk vi känner. Personligen tror jag att det ligger ett stort värde i att möta, acceptera, och integrera det som vi uppfattar som våra skuggsidor (och även acceptera vår fysiska varelse!): det trumpna, håriga, blodiga, luktande, catty, själviska...

Det finns något annorlunda i den här boken också, jämfört med hennes andra böcker: ett betydligt mer religionsneutralt språk; boken är nog tänkt att vända sig till en större läsekrets än bara paganer, häxor, druider. Till min förvåning uppskattade jag det - tänk så här: vi må älska doften av rökelse och alla dess associationer, men ibland behöver vi frisk luft också ;)

Men. Jag har ett väldigt stort "MEN" med den här boken: den stereotypiserar "det kvinnliga" något enormt. Så klart, det är ju hela temat för boken: att renodla och måla upp karaktärsdragen, det arketypiska, så att var och en kan spegla sig själv i det och ta med sig insikter om vad som stämmer in på en själv och inte. Jag kan läsa det mellan raderna, men det sägs inte rakt ut, utan boken känns rakt igenom som att vi slukat stereotyperna för "det kvinnliga" med hull och (ja) hår.

Så trots hög igenkänningsfaktor blir det samtidigt låg igenkänningsfaktor i stora delar. Det kanske är något personligt. Jag kanske inte identifierar mig tillräckligt som "kvinna". Eller inte som den kvinna som Restall Orr haft i åtanke i alla fall. Där fanns passager jag bara ville ögna förbi: "the moon... bla bla ... attuned... bla bla... intuition... bla bla." Det var mycket bröst, kroppsfett, humör och mens. Men vi kvinnor, som känner att vår kvinnlighet inte sitter i varken bröst, mens eller pms??

Detta, om något, är väl en av de mest oacceptabla aspekterna av kvinnlig natur, om vi nu ska tala om det (för det är det boken ska handla om!), nämligen, vår mångfald, variation i erfarenheter, beteende, fysik. Det mest oacceptabla med kvinnfolk är kanske att vi inte kan sättas i ett fack (lika lite som vi människor kan sättas i fack enligt astrologi, enneagram, blodtyp, et c.)!

Läs gärna boken, den innehåller mycket befriande beskrivningar, och uppmuntran att bli vän med sig själv, livsvisdom och några goda skratt!

Floreat!
neina

Mera (!) om beteckningar

Efter att ha funderat medan jag skrev recensionen av boken Kissing the Hag, där min avslutande tanke var att det kanske mest oacceptabla med kvinnor (eftersom det är det obekväma i det kvinnliga, som boken handlar om) är att vi inte kan stereotypiseras.

Som vanligt börjar jag då fundera på, vad som är en kvinna i så fall. Om ord kan betyda allt vad vi vill, vad som helst, blir de väl meningslösa? Samma tankegångar har gått runt (i rundgång, fruktlöst tyvärr) kring andra beteckningar: vem 'får' kalla sig druid? är vi 'paganer' eller flera skilda rörelser? Och så vidare. Ni vet.

Nyligen läste jag på DruidJournal, vad Jeff Lilly (lingvist) hade att säga om beteckningar. Det var befriande läsning för mig och rätade ut många av mina frågetecken! (Fast jag tror att ofta när en fråga går rundgång och inte får något bra svar, är det nog för att frågan är fel ställd. Möjligen har jag ställt fel sorts frågor om detta.)

Oavsett om ni håller med honom om att vi (om vi är 'vi'!) ska kalla oss paganer, så läs hans beskrivning av hur vissa begrepp får mening: kort förklarat, finns det arketypiska begrepp, men även en stor bredd i dessa, så stor bredd att vissa fenomen under samma paraply-begrepp inte överlappar alls. Men på något sätt har de koppling till grund-ordet. Nej, läs hans beskrivning, han säger det bättre! :)

Att se fler valmöjligheter

Hittade en intressant blogg-post, om att se fler valmöjligheter. Den baserade sig på en övning som författaren hade med sin sånglärare (en övning jag absolut behöver ta till mig!) och som öppnade hans ögon även på andra områden:

"Realizing the initial choices you made are just one of many..."

Tänkvärt, det öppnar upp världar av möjligheter!

För övrigt: det är Litha imorgon, vilket jag storligen ser fram emot! Hoppas ni har trevliga/mysiga/spännande planer också!

Floreat!
neina

Juni så här långt

Vill dela med mig av lite fina bilden från sommaren så här långt :)

Först, en rolig mini-dolmen som satt på trottoaren i byn i Bretagne! Jag tror den hörde till trädgården.

En mystisk dörr; samma by.

 Vy från Rennes, Bretagne.

Ty Anna Tavarn, en viktig bretonsk pub i Rennes (en stad som påminner väldigt mycket om Lund!).

 Och så här mysigt är det hos min farmor i Skåne :) Lite skönt att vara här över sommaren ändå!

Nu planeras Litha, grönsaksplockning, bröllop nästa sommar och introduktion på nya jobbet! Livet leker! Floreat!
neina

Oändlighet...

Kom att tänka på något jag läste för många år sedan (jag minns inte var): Att vi människor kan inte inte tänka i oändlighetstermer; Vilken mängd tid eller rymd vi än tänker oss, kan vi alltid föreställa oss "och vad sen?"

Fascinerande!
Floreat!
neina

På gång...

Nu har jag inte skrivit på ett tag och det är mycket på gång! Vi hade en väldans trevlig konsert förr-förra helgen, har varit på ett par jätteroliga middagar, och nu förbereder vi oss för sommaren - vi ska båda iväg.

Jag har kommit en bra bit med att skriva en bok (!), så nu har jag sagt det. Det är inte något jag vill ge ut, mer bara för att sammanställa viktiga tankar jag haft, med utlösande händelser som bakgrund. Det är spännande och jag tror faktiskt att det kan bli något!

Snart bär det av till Bretagne, i en vecka för min del, lämnar fästmannen där (snyft) och ska jobba i Skåne under sommaren. Trots att det blir tråkigt att vara ifrån min fästman, ska det bli väldigt roligt att vara med min familj i Sverige. Och kanske vi ses? Hoppas det!

Floreat!
neina

Så vackert livet är

Hittade dessa två sidor med fantastiska foton från naturen:

Bark

Microscopic Images from Nature

Tips om dessa sidor fick jag från högintressanta sidan Brainpickings - en sida som regelbundet fyller på med inspiration!

Floreat!
neina

Beltane 2011

Sällan var våren så hett efterlängtad som i år... Nu äntligen börjar jag kunna pusta ut och tro att det verkligen blir en grön årstid!

I avsaknad av majbål (eld och sånt får man åka till Edinburgh Beltane Fire Festival för) tillbringades kvällen på ett socialt moot med paganer - inte helt fel det heller! Dagen därpå var jag och fästmannen ute i det gröna med picknick, och på kvällen hade vi vår traditionsenliga eld (inomhus). :)

Ja just det, på vägen hem från vår picknick såg vi detta - mystiska ristningar/skulpturer i stenmuren vid floden...

Hoppas att ni också hade det bra i helgen!
Floreat!
neina

"Andra"

Nämnde i ett tidigare inlägg helt kort att andra bara är "andra" när man själv definierat dem som så, för sig. Kom på i efterhand att jag inte tagit upp det förut, utan bara menat att göra det! Så kan det gå när huvudet är fullt av tankar ;)

Det var en insikt som slog mig efter att ha läst Kissing the Hag (recension kommer!). Boken handlar om de milt sagt mindre snygga aspekterna av kvinnlighet (vad nu det är). Och som vanligt började mina ömma punkter svida: "Jag är inte riktigt kvinnlig, inte så där som de andra, riktiga kvinnorna..." Tills jag kom på att så är det med de flesta tankar där vi känner oss utanför: det är vi själva som definierat oss själva som "inte som de andra". Det är vi själva som skapar muren. Det är jag själv som ut-definierat mig.

*

För att knyta an till förra inlägget, om beteckningar, så kan det också hänga ihop med hur vi definierar oss själva och "de andra". Vi kan tycka att vi minsann inte är som vissa eller gärna vilja associera oss med vissa. Vi är noga med att välja våra beteckningar. En del väljer att inte ställa sig under paraplytermen "pagan". En del är mycket noga med vad som ingår - och minsann inte - under deras valda term.

Själv känner jag stor andlig, existensiell, religiös samhörighet med personer i min närhet som sinsemellan använder väldigt olika beteckningar. Ibland funderar jag på att "döpa om" min stig bara för att kanske bli lika cool som de andra på den stigen! (Se inlägg på Ceriadwens blogg om identifikation.) Tills jag kommer på att det är ju inte en bra anledning. Vi har ju så mycket gemensamt ändå (framför allt vårt engagemang i den andliga stigen). Så som en liten slutkommentar vill jag kort förklara varför jag beskriver min stig som den druidiska (och inte, t. ex. Seden eller Wicca) även om vi egentligen har otroligt mycket gemensamt också. Inte för att definiera mig ifrån andra stigar, bara för att uttrycka att för mig kommer de viktigaste elementen samman under den beteckningen. Helt personligt och kanske ologiskt:

För att de källor (skriftliga) jag till stor del inspireras av är druidiska.
För att jag älskar träd.
För att Brigid är en keltisk gudinna.
För att jag inte ägnar mig åt "traditionell häxkonst", "spells" eller liknande.
För att filosofi är viktigt för mig.

Som sagt, det här är inte alls menat som att bygga en mur, utan tvärt om en övning i att se hur lika vi egentligen är, att vi behöver inte ut-definiera varandra, men också för att hylla vår individualitet, utforska det som gör oss egna också :) (Nu var jag väl PK? Fast jag menar det.) 

Floreat!
neina

Lästips angående beteckningar

På T. Thorn Coyles blogg skrev hon nyligen om "Paganism", "paganisms" i två avsnitt. Verkligen läsvärt, tänkvärt på detta tema.

Termen "pagan" används antingen som paraplyterm för flera olika rörelser (t. ex. - men inte bara - Wicca, Seden), eller helt enkelt för sig själv om utövaren har en eklektisk bas. 

Jag använder termen "pagan" och "pagansk" förmodligen därför att jag kommer lite från det religionsvetenskapliga hållet och så definieras det där (oavsett vad utövarna tycker, så att säga). Och det har sina fördelar, som Thorn säger: på det stora hela är det viktigt att "stand up and be counted" (källa), och vi har ändå vissa saker gemensamt som det är till hjälp för oss att komma samman kring.

Samtidigt är det en lite felvisande term, som påpekats många gånger: det är lite en icke-term, en kristen definition egentligen. Att redan i sin religiösa beteckning anta en kristen term är kanske missvisande och att ge 'dem' rätt (tycker inte om att prata i termer av 'vi' och 'dem' men det är precis det som termen pagan leder till...). Å andra sidan finns hos många som identifierar sig som paganer en vilja att återta termen och ge den en positiv innebörd. Lite som "queer"-rörelsen.

Vad säger ni läsare?
Floreat!
neina

Existensberättigande

Känner du någonsin att du ifrågasätter ditt existensberättigande?

För det första är frågan lite fel, det krävs egentligen inte någon 'rätt' att existera - det gör man redan och det är inte mer med det! Men du förstår kanske vad jag menar, det här med att stundom kommer känslan av att fundera på vad man har här att göra.

Det kommer över mig ganska ofta just nu. Känner mig misstänkt, som en spion, när jag är i Sverige och hälsar på: "Vad gör du här, du som övergivit ditt land. Ska du inte stryka dig ur folkbokföringen också!" Känner mig som en inkräktare här: "Vad gör du här? Vi har inte ens jobb nog åt våra egna, än mindre åt utlänningar!" Har inte riktigt fått fotfäste i ett sammanhang - är inte 'riktigt' sjukgymnast, är inte 'riktig' professionell musiker, är inte 'riktig' pagan för jag ifrågasätter för mycket och luktar lite på sekulära frågor.

Det här är nog en nyttig situation. Om jag kan känna mig hemma här i världen även under dessa omständigheter, då har jag uppnått något :) För det är ju naturligtvis som jag sa i början, att det krävs ingen särskild rätt att existera, det gör man bara! Men ibland kan egot vilja ha lite bekräftelse, vilja ha en plats, vilja ha erkännande, vilja bli betryggad om att man är oersättlig...

Kanske är det nyttigare att fokusera på inte 'rätten' att existera men vad jag gör med min existens: att odla och vörda relationerna jag har på bästa sätt. Relationer med människor omkring mig (som jag skrivit förut, de är inte 'andra' människor om jag inte definierar dem som 'andra', de är människor jag kan känna samhörighet med). Relationer med platserna där jag befinner mig. Relationen med Jorden, med Himlen, Solen, Månen, Stjärnorna. Det sammanhanget faller jag aldrig ur.

Jorden bär. Alltid. Vi kan tappa fotfästet, men jorden är ändå under oss och tar emot och bär oss.
Det är mitt sammanhang.

Floreat!
neina

Pagan Federation Scotland - konferens

Var på min första paganska konferens i lördags: Pagan Federation Scotland som hölls i Edinburgh. Mycket intressant: jag träffade trevliga, pratglada personer, såg mer krossad sammet (särskilt mörklila) på en och samma gång än någonsin i mitt liv, var med på en mindre imponerande öppen ritual, hörde ett mycket bra föredrag av Vivianne Crowley samt var på en guidad meditation med henne och hennes man Chris Crowley, tittade på de olika stånden och vad de sålde (allt från vackra smycken till... plastdrakar). Gick på Pizza Hut (!!) och förde livliga diskussioner, innan vi återvände för att lyssna på kvällens konsert med Damh the Bard.

Vivianne Crowleys föredrag handlade om "The Cauldron and the Grail", om kittelns symbolik (återfödelse, omvandlande, skötet) och dess relation till graalen (sökandet, det vi mest vill uppnå). Trevligt nog, och passande nog, snöade hon inte in bara på Glastonbury, utan tog upp graal-legender och graal-platser från hela Europa (även i USA finns det graaler tydligen!). Hon och hennes man delar numera sin tid mellan London och - Bretagne. Så det var roligt att hon vigde en del av föredraget till att berätta om graal-legenderna från Bretagne, visade bilder m.m.

I meditationen som Vivianne och Chris ledde, ingick att ta ett föremål, symboliserande något vi behövde göra oss av med, och lägga det i en kittel. I bubblorna sedan skulle vi kunna släppa detta och se framtiden ta form, få någon förståelse för vägen framåt. Därefter fick vi föreställa oss att vi drack ur ett föremål, en graal, och fick styrka och mod att gå den vägen framåt. När jag först såg föremålet som jag skulle göra mig av med - ett snäckskal - blev jag förvånad. Jag har inga särskilda anknytningar till snäckskal eller havet, de symboliserar inget särskilt för mig. När det slog mig vad det var, började tårarna rinna. Och i bubblorna i kitteln när jag släppt snäckan såg jag ingenting. Kände ingen lättnad, såg inte vägen framåt. Och jag vet, att det är precis så det är just nu.

Just nu i livet försöker jag anpassa mig till livet efter studierna, komma in på arbetsmarknaden, försöka reda upp mitt liv, ekonomin, bygga ett fundament för framtiden. Och det skrämmer mig, jag känner mig borttappad, har faktiskt ingen reda i dessa stora frågor. Det är dags att skapa min framtid, inte bara bli ledd (genom utbildningar, av föräldrar). Men har jag styrkan? Vet jag hur jag ska göra?? (Visserligen har jag fått jobb, men det är ett sommarvikariat i Sverige. Förhoppningsvis förbättrar det mina chanser att få ett jobb här.)

Hela konferensen förstärkte de frågor jag just nu jobbar med för mig själv: Vad håller jag på med och varför? Jag känner mig full av mjo och njä. Teorin håller jag med om - en pagansk/druidisk filosofi. Praktiken, så som jag sett den nu känns mera njä. Vad är meningsfulla uttryck för det som brinner i mitt hjärta? I nuläget känns extatiska bretonska danser mer religiöst för mig än en utomhusritual där vi trampar runt i otakt, hör inte vad talarna säger, har väldigt olika idéer om vad som är rituell klädsel. Jag söker inte efter svaren i det förflutna, vill inte klä ut mig i pseudomedeltida kläder. Jag söker efter vägen framåt och frågar efter vad som är meningsfullt idag.

Dagens avslut, konserten med Damh the Bard, imponerade stort! Hans sceniska närvaro och underhållande presentationer charmade mig totalt. För att inte tala om att han är en rackarns duktig musiker! Hans låt "Green and Grey" talade mest till mig, just för att den är lite mer poetisk och mindre 'förklarande' än hans andra texter kan vara. Och så var det roligt att vi uppmuntrades att sjunga med av hjärtans lust! :D

Nu är det vår, det rör på sig: det kommer fler skriverier, inspirerade av samtal under harpfestivalen (jo, vi kom in på filosofi), inspirerade av boken jag läser om (Divine Beauty av John O'Donohue), inspirerade av Livet.

Floreat!
neina

Harpfestival i Edinburgh

*pust*

Så var den Stora Händelsen över. I månader hade jag sett fram emot, med skräckblandad förtjusning, harpfestivalen i Edinburgh i år. Den hade vuxit bortom alla proportioner i mitt huvud... ("Tänk om hon är där..." "Vad ska folk tycka om mig som svansar här jämt fastän jag inte spelar harpa..." "Nu ska jag minsann visa alla vad jag går för på konserten!", "Det här blir min chans att vinna existensberättigande", "Kommer alla tjejer jaga efter honom igen?") Som om mitt vara eller icke-vara hängde på den där konserten vi skulle spela.

För det första hade vi inte övat tillräckligt (bandet, då, inte harpisten och jag). Trots att jag fick missa min brorsdotters välkomstceremoni för att stanna här och öva. Men veckan innan festivalen fick harpisten svåra problem med höger axel, så till den grad att han inte förmådde lyfta armen alls. Det såg mörkt ut för den stora triumfkonserten. Jag fick därmed komma ner på jorden och acceptera att detta var varken början eller slutet på min musikaliska karriär, om det skulle bli så att vi fick ställa in. Faktiskt kände jag lättnad.

Efter en kortisonspruta i axeln började funktionen komma tillbaka något lite i armen, och han hade övat in sina två konserter med mestadels vänster hand ("Vaddå, det går väl bra att spela båda händerna med vänster?"), plus att vi nu hade ganska mycket skoj att säga på scen :) "Nu tror några kanske att ni ska få halva priset på konserten..." etc. Det blev hur bra som helst! Vi fick till och med en fyrstjärnig recension i en posh tidning, av en hård recensent!

Det bästa var att jag fick mig en knäpp på näsan, fick komma ner på jorden, fick helt enkelt slappna av och ta saker som de kommer. Och att jag jobbat mycket på sången och presentation inför detta, vilket gav resultat.

Det är alltid speciellt att vara tillbaka där, på festivalen där han och jag träffades för första gången... Mamma var också där med ett gäng av sina elever, massor av gamla och nya vänner, sena kvällar med sessions då alla bara sitter och spelar tillsammans, fantastiska konserter (det mäktiga ljudet av en elektroharpa vars bas vibrerar ända in i benmärgen...), till och med lite bretonsk dans! Mmm, jag är trött och nöjd! Nu full fart framåt mot kommande spelningar!

Floreat!
neina

Vad är ett dop?

Lilla brorsdottern ska ha namngivningsceremoni i helgen. Det blev visst en tagg i tassen på mamma, att tösen inte ska ha ett kristet dop. Många tankar kring detta:

Vad är ett [kristet] dop? Det är väl att barnet välkomnas in i guds familj? Och är flickebarnet inte redan välkomnat hos en eventuell gudom?! I så fall är ceremonin bara till för oss andra; ett sätt att markera hur vi bryr oss, vilka som finns runtom henne, att hon är särskilt älskad och välkommen. Och om 'dop' enbart är en ritual för oss i omgivningen, ja då spelar det väl ingen roll om hon inte har ett kristet dop?

I diskussionen försökte jag trycka på att barnet REDAN ÄR välkomnat i [en eventuell] guds familj, samt att ritualer är mest till för oss vuxna - OCH att det ju inte vore helt ärligt av föräldrarna att ha ett kristet dop när de vet att de inte tänker följa en strikt kristen uppfostran.

Diskussionerna ledde vidare till frustration om varför hon (mamma) inte kunde uttrycka sin tro på ett sätt att någon höll med eller förstod... Vi kom också in på att sökandet efter Sanningen måste fortgå. Att det måste bli olika svar för olika personer: Vi kan inte ha samma livsfilosofi som våra föräldrar, för vi har inte haft samma erfarenheter...

Älskade mamma. Älskade syskonbarn.
Må ni hitta er egen stig i livet, må ni känna frid.
Floreat!
neina

Vårdagjämning i Paris

Vårdagjämningen 2011 firades i Paris, då vi var där för en konsert på söndagkvällen.

Fullmånen, den största på två decennier, höll hov på lördagen; direkt när vi ankom kände jag migränen. Lördag kväll låg jag pall. Månen - jag älskar den, men den kan ibland orsaka systemfel hos mig.

Söndagen var strålande vacker! Vi välkomnades väl inför workshop (som han höll i) och konsert. Jag förvånades över att jag vågade tala franska :) och promenerade mig i kvarteren - hittade en brocante i närheten vars bästa sevärdhet var den pratsamme farbrorn som höll i butiken! Efter lunch och eftermiddagsworkshop kom konserten: det känns verkligen värdefullt och meningsfullt att få möjlighet att sjunga de skandinaviska folkmelodierna för en intresserad publik. Att få dela med sig av de samtidigt vemodiga och extatiska melodierna... känna hur personerna dricker varje ton. Då känner jag verkligen betydelsen av "det är inte bara upp till mig" - jag måste låta musiken tala. Det är inte jag som presterar.

Efter möten med deltagare på måndagen, och i korrespondens efteråt, har det framkommit att flera börjar hitta vägen att det handlar först om hur du är i dig själv och i din kropp, därefter om musik, eller uppträdande, eller något annat. Att hitta sitt centrum, harmonin mellan intellekt och fantasi, mellan hjärta och förnuft. Att det perfekterade utövandet av musik kan vara för musikens skull, men kanske också som uttryck för den druidiska stigen: att följa sin sanning.

Särskilt roligt var det att ha kommit igång med sången igen i alla fall!

Hoppas att ni hade det finfint på vårdagjämningen!
Floreat!
neina

Artikel på samma teman

Så lustigt, bara ett par dagar efter att jag skrev inlägget  där jag i korthet beskriver mina tankar i vissa stora frågor - hittade jag en artikel av Emma Restall Orr med samma teman! Inte helt oväntat är våra idéer liknande på många punkter (hon är en av mina favoritförfattare), även om vi kommit dithän på olika stigar. Jag rekommenderar varmt att gå till hennes hemsida, ladda ner artikeln, och njuta av lite stimulerande läsning!

Floreat!
neina

P. S. På sidan som länken tar dig till, scrolla ner till där du kan ladda ner "articles". Det är den som heter "AnimismAnarchy.pdf".

Dåligt Resonerat

Läste en artikel på nätet av en rabbin som tyckte sig ha skrivit en ganska fiffig artikel som gav "A Reasonable Argument for God's Existence". Den var faktiskt riktigt dåligt skriven. Det skrämmande är att den luktade som en sådan artikel som de redan frälsta tycker är väldigt sofistikerad. Jag fräste och tänkte, hur kan sånt här få lov att publiceras? Finns det inte någon som har som jobb (t. ex. en redaktör) att kolla så det som kommer ut är vettigt?

Jag är inte emot att folk är religiösa - jag är själv djupt engagerad i min religion! Men jag motsätter mig å det starkaste dåliga resonemang och felaktigt representerade fakta (läs: påhitt). Och dåligt resonerat blir det så fort teisterna ger sig in på att "bevisa" deras Guds existens. (De paganska traditioner jag känner till har inte detta problem eftersom de/vi inte ger sig in i den leken.) Författaren tog t. ex. upp den lastgamla analogin om "Hur kan RNA ha uppkommit i så perfekta sekvenser genom slumpen? Det är som att kasta ut alfapet-brickor på gräsmattan och se bokstäverna forma en mening ur Shakespeare."

Det här är fel på så många punkter. Ingen hävdar väl att livet uppkom genom slump? De teorier vi har nu om livets uppkomst handlar ju om att beståndsdelarna betedde sig enligt fysikens och kemins regler? Slumpen kommer in i bilden först långt senare, när arter börjar uppvisa variation. Men de kristna jag talat med, och ledarna på mitt egen konfaläger också dessutom, tycker att det här är ett jättebra argument. *suck* Vi kan visst det diskutera deras Guds vara eller icke-vara, men då får de veta vad de talar om.

Men det bästa/värsta var ändå slutklämmen, det stycke där han skulle driva hem sin poäng:

"I posit to you that all the evidence points, in an obvious and inextricable way, to a supernatural explanation for the origin of life. If there are no known naturalistic explanations and the likelihood that "chance" played any role is wildly minute, then it is a perfectly reasonable position to take that a conscious super-intelligence (that some of us call God) was the architect of life on this planet. Everyone agrees to the appearance of design. It is illogical to assume its non-design in the absence of evidence to the contrary." [källa]

Nu ska jag peta i ord, därför ord betyder något. Supernatural kan genom sin blotta definition ('utanför det naturliga') inte pekas på av några evidence alls. De bevis han åberopar kommer från en vetenskap som har som grundregel att enbart befatta sig med det inom den observerbara verkligheten - inom naturen.

Christopher Hitchens har sagt att religion är farligt därför att de någonstans inbegriper "surrender of reason"*. Jag har som sagt inget emot religion, men dåligt resonerande är farligt, och det är därför jag blir så uppeldad över en sådan här artikel. Vad säger ni?

Floreat!
neina

*Sett i The Four Horsemen. Där finns mycket att fundera på!

Bokhyllan, Tillhörighet

 Två korta teman i denna post:

Bokhyllan: Pratade en lång härlig stund med Tsibele igår! Hon är så vis. Bland annat dryftade vi det här att jag just nu genomgår en inventering (long overdue) av min religion. Jag har sett att jag nu är ganska långt från där jag en gång var när jag började identifiera mig som pagan och aktivt praktisera. Om min religion är en bokhylla och innehållet är böckerna, så har jag gallrat ganska kraftigt bland innehållet - utan att fylla på. Här finns frihet, och potential.

Tillhörighet: På väg hem ikväll efter träningen kände jag mig ganska ensam på de tysta gatorna. Även på träningen är jag ensam (fast det är mest skönt) bland klungor av pratsamma tjejer och kvinnor. På gatan gick jag förbi en och annan, tittade in genom några upplysta fönster. Känner mig inte tillhörande här. Det finns faktiskt kulturskillnader även inom västvärlden. Försökte påminna mig om att jag visst det har halva min kulturella bakgrund från den engelskspråkiga världen. Men det hjälps inte: jag känner mig inte som fisken i vattnet i kulturen, estetiken, arkitekturen, här.

Tänkte då på min samhörighet med Livet, med naturen, med alla medvarelser. Då kändes det genast bättre, och jag kände mig inte ensam längre.

Floreat!
neina

Första Mootet

Så har jag varit på första mootet här i min nya hemstad. Det var en positiv överraskning på många sätt: Det var på ett loft i en pub, så vi hade gott om egen plats och lagom ljudnivå, utan att det kändes instängt och för privat; Det var välorganiserat, där fanns en person som höll en presentation och lite frågestund efteråt, sedan presenterade sig alla kort, innan vi nya fick presentera oss; Vi blev väl bemötta och flera stycken kom för att prata med oss nya trots att de hade mycket att prata om sinsemellan; Vi fick gott om information om hur vi kunde kontakta organisatörerna, tips på kommande moots och events (PF-konferens i April, t. ex.). Upplyftande!

Efter kvällen fick jag också mycket att tänka på - så klart! - i frågor om paganism, vilka namn vi använder, hur vi framstår eller vill framstå. Vad enar oss, vilka skillnader finns - helt enkelt den eviga frågan om vad 'vi' är, hur mycket vi egentligen har gemensamt och inte. För mig personligen väckte det frågan om vilka diskussioner är jag uttråkad av, vilka diskussioner leder någonvart, vilka diskussioner är jag passionerad i?

Nu har jag lyxen av att redan umgås med roliga, intelligenta [för enkelhets skull låt oss säga] paganer som redan tycker likadant som jag i de flesta frågor. Så jag är inte lika driven nu, som förut när jag kände mig mer ensam och oerfaren, att söka upp en pagansk diskussion. Samtidigt vill jag inte stagnera utan lär mig mycket i samtal med andra. Det gäller nog att lära sig vilka diskussioner som är givande - att ställa rätt frågor helt enkelt! Att inte låta det stanna vid "vad/hur praktiserar du?".

Definitivt blir det fler besök! Om inte annat så för att röra om i grytan, det brukar jag kunna göra. ;)
Floreat!
neina

ROFL ROFL ROFL

"IKEA Was Here Before Druids & Before Stonehenge"

...hittade på Philip Carr Gomms blogg. xD

I korthet - eller Diskussionsunderlag

Jag lovade att inte gömma mig bakom frågor, utan att klargöra mina ståndpunkter i vissa frågor. De stora frågorna till och med. Vissa saker kan jag dock inte uttala mig om, vissa saker skulle kunna utbroderas länge, vissa uppfattningar jag beskriver kommer att ändras. Se det som ett diskussionsunderlag! (Det gör jag...)

Världen
Det finns inget utöver det naturliga. Det finns inget "övernaturligt". Världen är så enormt komplex och fascinerande ändå!

Gudarna
Som jag erfarit dem är de ansamlingar av energi, eller karaktärer - Förstärkningar av ett visst fenomen/energi/personlighet/naturformation. Till exempel Vind, Lust, Självständighet, Räv, Krig, Flod.
    Hur kan energi ansamlas eller fokuseras till att bli en gudom eller energi? (Och hur mycket energi är tillräckligt för att kvalificeras som gudom till skillnad från 'knytt' eller 'natur-ande'? Det är en annan fråga.) Tänk på en sådan sak som group mind, en energi som är enormt stark och inflytelserik; det är just en ansamling av all energi hos gruppen men som också blivit så stark att den börjar leva sitt eget liv och kan ha verkan på riktigt.

Evigt Liv
Vi 'lever' för evigt eftersom allt vi gör har konsekvenser i det oändliga. Men betänk också att du själv är kommen ur detta hav av det föregångna, du själv är en konsekvens av allt som varit...
    En enskild själ eller personlighet kan jag inte uttala mig om.

Verkligheten
Så kallat rationella, eller vetenskapliga, förklaringsmodeller tar inte förklaringen från början - de gör förutsättningar och sätter upp premisser innan innehållet kommer. T. ex. "Endast det vi kan mäta med vetenskapliga metoder existerar."
    För det första blir det ett cirkelresonemang, eftersom vetenskapen bara utformar mätinstrument för det den själv kan tänka sig existerar. För det andra är detta inte filosofiskt hållbart, då de inte tagit itu med frågorna "Finns något över huvud taget", "Vad kan vi uppfatta", "Uppfattar vi det korrekt - och hur vet vi i så fall det".
    Det finns hos vetenskapen en ganska pragmatisk inställning till åtminstone den tredje frågan, nämligen att vi kan inte veta men vår erfarenhet säger oss att det brukar vara så, och det är gott nog. Och visst är det praktiskt, jag älskar vetenskap - jag uppskattar alla framsteg inom medicin och teknologi!
    Min enda lilla poäng är att förklaringsmodellen om verkligheten -för mig- inte är filosofiskt hållbar.

Apropå vetenskap måste jag passa på att hylla verksamhetens metoder - trots allt! Även om jag inte håller med om förklaringsmodellens början, måste jag beundra metoden: att testa, att låta andra oberoende testa, att ständigt ifrågasätta, att sporras av själva ifrågasättandet, att bli glad över att motbevisas om det betyder att nästa teori är bättre!

Tro
Jag tror inte. Jag erfar - och försöker att inte övertolka vad jag erfar! (Obs! Jag är medveten om att detta är ett oerhört ohållbart påstående. Jobbar på det.)

Ritual och ceremonier
Vi behöver dessa, om de så är sekulära. De befäster händelser, de hjälper oss markera och bearbeta livshändelser och årets gång - de befäster vår relation med omgivningen (och med oss själva!) och med naturen.
    Religiösa ceremonier -rätt utförda (jag vet inte hur) - är viktiga uttrycksmedel, processer. De möjliggör bonding: med Naturen, med gudarna, med varandra, vilket är sak samma egentligen.

Druidism
För mig handlar det om den filosofiska aspekten av druidism. Med filosofisk menar jag mer i ordets mer akademiska bemärkelse: ett sätt att ställa relevanta frågor kring livet och dess förhållanden, vad vi upplever, vad vi menar med vissa utsagor, vad som är ett meningsfullt liv, et c. Men framför allt sökandet efter det som är Sant - utan undanflykter, utan luftslott, utan snuttefiltar.
    Ibland innebär detta att jag petar i ord - därför att orden betyder något!

Religion
Det religiösa - Numinösa! - för mig kommer ur livet självt, av att passionerat dyka in i och leva livet, inte titta på det som en film (eller berätta om sitt liv för sig själv som en film, vilket är skrämmande vanligt). Att ge tillbaka både substantiellt och symboliskt.

Paganism
Helt personligt: Paganism är det ramverk där dessa meningsfulla ceremonier utövas, inom vilket den filosofiska druidismen finns, och där det religiösa, Numinösa, får uttryck!
    Jag går absolut inte in på vad paganism skulle vara för alla andra, subgrupper eller associerade benämningar, eller vad paganism borde vara, eller några andra sådana diskussioner. Det vill vi ju hellre höra från de där 'alla andra'! ;)

Det är min innerliga förhoppning att dessa tankar utvecklas och förändras, inte för att jag är tveksam till dem, utan för att det är livets gång, att utvecklas. Jag vill inte råka ut för andligt nageltrång. Jag vill inte ha snuttefiltar - bekväma föreställningar som inte ifrågasätts.
    Med varje ny erfarenhet får vi anledning att se över om vi fortfarande tycker som vi gjorde förut. Vad spännande!*

Här finns också många saker att återvända till. Kommentera gärna!
Floreat!
neina

*Detta kan jag säga trots jobbiga livshändelser där allt jag trodde var sant och säkert ställdes på ända.

Nu rör det på sig

Det är väl på tiden att jag erkänner en sak: bakom allt frågande (om Gudarna, om varför vi gör ritual, om etik, om vad som är meningsfullt et c.) som kommer upp här, har jag ju faktiskt (oftast) en uppfattning. Det är inte det lättaste att formulera sina uppfattningar och ståndpunkter på ett sammanhängande och meningsfullt sätt. Men det är nog dags att jag försöker. Annars kan jag ju gömma mig bakom alla frågor hur länge som helst.

För det är det jag gjort med frågandet. Det är ju inte det att jag inte har någon som helst egen teori som svar på frågorna! Däremot är jag väldigt öppen för olika svar på frågorna. Och som vi sagt tidigare, att vända och vrida på de viktiga frågorna, kan vara en sorts andlig eller mental hygien. Att förhålla sig öppen inför möjligheten att det finns andra svar på livets stora frågor, än de svar jag just nu lever med.

Nu rör det på sig. Här är det varmt och soligt, snödroppar frodas, knökfullt med krokusar, till och med några påskliljor stoltserar i solskenet! Och det är dags för mig att försöka formulera (i korthet) var jag faktiskt står i frågor om livet och andlighet. Ännu viktigare, varför jag för närvarande har dessa uppfattningar. Ståndpunkter må ändras, men metoden för att söka sanningen är densamma.

I detta sökande har jag den senaste tiden kommit över väldigt intressant och inspirerande input, kittlande och utmanande. Så innan jag ger mig i kast med att förklara mig, vill jag introducera två artiklar som exempel på utmanande läsning:

Theory of Mind av Jesse Bering
Spirit and Character av Rhys Chisnall

Mycket nöje med läsningen!
Floreat
neina

Läsvärt, framåttänkande!

Läs detta på Philip Carr Gomms blogg! Det är ett tal han höll, om en andlighet för framtiden. Verkligen inspirerande! Vad tycker du?

Floreat!
neina

Imbolc 2011

(Har det redan gått en vecka?! Dagarna rinner iväg, inte för att jag har mycket att göra utan för lite att göra...)

Imbolc är en av mina favorithögtider, i all sin stillsamhet och huslighet. Det är en högtid som utgör ett praktexempel på vad det är att helga vardagsgöromålen. Så som jag egentligen kan göra annars också: att låta varje handling vara helig, om jag är fullt närvarande i handlingen, om jag har en helgad intention.

Byta lakan, gå ut med soporna, damma och feja, tänka särskilt på djuren, laga mat med omsorg, tända levande ljus. Det var min Imbolc i år. Särskilt som jag nu ser över hur och varför jag 'gör' ritual, kändes det särskilt viktigt, och meningsfullt, att kunna fira Imbolc på detta självklara vis. Dessa handlingar kändes värdiga.

Jag hade också ett långt samtal med Brigid under natten. Vi pratade om kommande utmaningar, vad jag kan behöva lära mig; vi pratade om 'meningen med allt' - vilket vi ju vet är att få se lammen skutta om våren...

Floreat!
neina

Etiketter i bloggen - funderar!

Går igenom bloggen och sätter etiketter på allt i efterhand. Det blev intressant läsning! Så här ser fördelningen ut än så länge bland de "etiketter" som använts mest:

Böcker (7), ceremonier (5), druidism (11), filosofi (8), funderingar (29), grupp (7), här och nu (9), livet (11), livshändelse (19), musik (7), natur (8), paganism (8), studier (10), vänner (17).

Rätt så mycket funderande har det blivit. Och livshändelser. Men varför så mycket funderande? Är jag så lost? Ibland säger jag ju, att Sanningen är min ledstjärna och när jag är Sann mot mig själv, då finns inga skuggor, inga frågetecken, ingen tvekan. Är jag då så fel ute eftersom jag fortfarande har så mycket frågande?

Eller är det något sunt, inte ett tecken på rastlöshet eller att jag inte är sann mot mig själv, utan en sorts mental hygien. Som att borsta tänderna: det måste göras varje dag. De viktiga frågorna måste redas ut gång på gång, för en djupare förståelse. Eller för att vara "still confused, but on a higher level". 

Som citatet jag har som överskrift på bloggen säger, är det viktigt för mig att inte sitta ner och tro att jag har sanningen. Det är en stig, en vandring - jag följer alltid doften mot det som är Sant för mig. Men i vissa fall har jag haft förmånen att få uppleva total inre frid, visshet, en slags Sannings-upplevelse, frånvaro av alla frågetecken... Den upplevelsen väger jag andra erfarenheter mot (är detta Sant?).

Nej, den dag jag står still, då är jag död. Liksom allt liv, är vi väl alltid i förändring. Därför måste jag fundera, och fundera om, och de Stora Frågorna måste dryftas gång på gång...

Vad håller jag på med - DEL II

För att spinna vidare på tankarna från förra posten: Efter att ha sett OBOD:s nya film fortsatte mina funderingar om vad jag håller på med - eller vill hålla på med.

Filmen är förhållandevis välgjord, särskilt jämfört med andra som skildrar ceremonier och firanden, och den  låter på ett fint och varierat sätt människor komma till tals. Men återigen, för mig, den naggande frågan: vad håller vi på med?? Lockelsen med låtsasmantlar och ceremoniella svärd har för länge sedan lämnat mig. Att läsa innantill rituellt har jag alltid skämts för. Och varför säger vi det vi säger i ritualer?

Å ena sidan har jag saknat att fira i grupp. Å andra sidan har det varit naturligt för mig att den biten glidit bort, då jag haft tillräckligt med mig själv. Att fira i grupp var ett bra sätt att känna gemenskap och någon sorts konstruerad meningsfullhet. Meningsfullheten kommer liksom inte naturligt för mig just nu. Vad håller jag på med? 

Liksom jag nämnde i förra posten är det så att mina skäl till att utöva paganism har ändrats under åren. Det kan vara så att även för andra, är utövande i grupp ett sätt att maskera det personliga reflekterandet? Visst lär vi oss otroligt mycket i samspel med, i spegling med, varandra! Men det kan bli så att hela idealet att "vi är faktiskt en riktigt pagansk grupp!" blir målet, och att det som borde vara det egentliga innehållet, faller ifrån. Så har det varit för mig ska jag erkänna. (Även om jag är stolt över mycket som vi i Hyllebär gjorde!)

Nå, från det personliga till det allmänpaganska: I filmen jag nämnde, och i den paganska debatten (vad jag sett i alla fall!) finns det inte tillräckligt med djup och grundlig diskussion om varför vi gör det vi gör. Kanske för att det är väldigt olika från person till person. Men det naggar mig ändå. Jag liksom måste ställa mig den frågan, när jag ser personer, druider, officiera vid ett druidiskt bröllop med en stor träplatta på magen med awen-symbolen ristad på. 20 cm diameter. Varför är det en bra idé? Varför är svärd en bra idé? Varför är mantlar en bra idé? Varför är invokationer på rim en bra idé? Varför...

Detta är inte kritik. Det är självgranskning. Jag vill inte hålla på med tomheter. Just nu måste jag uppdatera min religiösa praktik, förtydliga för mig själv varför det är paganism som bäst uttrycker min själs sång. För att det skulle vara "ancient wisdom" är absolut inte en bra anledning i sig. För att det "ser magiskt ut" är inte heller en bra anledning. Okej, nu har jag erkänt hur oreflekterat jag praktiserat alldeles för länge!

All hjälp, tankar, är uppskattade i dessa funderingar.
Floreat!
neina

Vari består utövandet? Eller: Vad håller jag på med - DEL I

Började läsa William Irvines bok A Guide to the Good Life: the Ancient Art of Stoic Joy. Än så länge har jag inte kommit långt nog i boken för att uttala mig om den, men en mening precis i början väckte tankar hos mig:

"The practise of Stoicism ... doesn't require us to set aside blocks of time in which to "do Stoicism.""

Det fick mig att tänka på att min religion kräver inte heller av mig avsatt tid för att "do Paganism", utan är snarare integrerat i hur jag ser på världen och relaterar till den. Men vari består då utövandet?

Jag uppskattar att fira, helga, högtidlighålla de åtta högtiderna, tillsammans med de olika månfaserna, och en och annan dag här och där (dagen då jag känner doften av vår i luften är ett bra exempel!). Och jag skulle vilja avsätta tid fokuserad på reflektion, devotion. Även om det väsentliga för mig är att vara Fullt-Här-och-Nu.

Så vad håller jag på med och varför? Mina skäl för att fira de paganska högtiderna, naturens cykler, har ändrats under åren, utan att jag har modifierat själva firandena. Mina skäl hade från början (som 'dabbler' vid fjorton...) mer att göra med en önskan att närma mig det mystiska, magiska, ancient; om det såg gammalt och mystiskt ut måste det vara lite mer Sant än sånt vi höll på med i den moderna världen... Mina skäl nu till att jag firar (och anledningen till att jag börjar fundera på att uppdatera strukturen i mitt utövande) är tvärt om mera inriktade på nuet, rent av framtiden!

Men - vari består utövandet, idag? Vad är min grundläggande filosofi, anledningen till att jag ändå tycker det är viktigt att fira? Det är ju det som måste komma till uttryck på bästa, mest ändamålsenliga sätt, i mitt utövande.

Floreat!
neina

EXAMEN

WIIIH!!!

Okej, jag brukar inte skriva med versaler... Men nu... Idag tog jag min examen -  på riktigt! SÅ länge som jag väntat på detta och kämpat! Efter många år av studier - inklusive uppehåll av olika nödgade anledningar - är jag nu äntligen KLAR och är helnöjd och kan börja jobba på riktigt!

Vi hade en fin och pampig examenshögtid också idag i Universitetsaulan och hela familjen kom, jag och Han spelade och sjöng tillsammans, vi gick och åt lunch på legendariska Govindas efteråt, imorgon blir det examensfika här med i stort sett ALLA... Jag nyper mig själv...

Jag tackar gudarna för att jag kommit till denna lyckliga, lyckliga dag. DE VET hur det gick till att jag orkade genomföra detta. Världen, här kommer jag!!!

Floreat!
neina

2010 - och ser framåt!

Utan att bli sentimental sitter jag och funderar över 2010 som nu håller på att ta slut. Sentimental blir jag inte, av två anledningar: nyår var det ju redan vid Samhain, på ett sätt, och vid Vintersolståndet, på ett annat sätt! Nyår är det väl varje dag egentligen? Den andra anledningen är, att jag hinner inte! Det är så mycket som händer nu ändå!

Men i alla fall - 2010 har verkligen varit ett dunderår. Dunder och brak, menar jag. Aldrig trodde jag att jag skulle hinna med att bestiga så många berg och frusta mig igenom så stora träsk på ett enda år! Hela sista året på utbildningen har varit fullt av utmaningar jag fasat för under alla år fram till nu - och det har gått! Dessutom har året inneburit några lugna fickor av lugn och reflektion, vilket jag är så tacksam för.

Hur nöjd som helst - och inte så lite förvånad - över allt detta. Men, vad ser jag fram emot? Vilka berg ska bestigas härnäst? Vad vill jag ta mig an nu? Förhoppningsvis ska jag ha tid att fördjupa mig mer i mitt religiösa utövande och reflekterande - med kropp och själ. Sjunga mera! Komma till ro i min nya situation: ny identitet som yrkesutövare, nytt land. Få en relation med Platsen här.

Vad ser du fram emot under det kommande året?
Floreat!
neina

Helig mark, helig närvaro

"Any place is sacred ground, for it can become a place of encounter with the divine Presence." -David Steindl-Rast, A Listening Heart

Detta stod att läsa på Gratefulness' Word for the Day nyligen. Det fick igång tankarna hos mig: är inte ALL places helig mark! För mig som person, och i den druidiska traditionen som jag förstår den, är det en självklarhet. Alla platser är heliga och har ett egenvärde. Att en plats är helig fråntar inte en annan plats dess helighet, lika lite som en människas värde fråntar en annan människa hennes. Varje "här" kan vi relatera till och respektera.

Ett möte med det heliga ("the divine Presence") ser jag som ett möte mellan mitt sanna jag och Platsen själv; att jag helt och fullt är Här och Nu med mitt sanna jag. Inte som att något yttre för en stund kliver ner bland oss dödliga och förlänar oss en stund av gudomlig insikt. Nej, om något finns, så finns det Här och Nu. Ett möte med "divine Presence" är för mig att jag landar och blir medveten om det gudomliga som finns i denna stund. To be fully present.

Det är att Leva, och det är mitt sätt att hedra Livet.
Floreat!
neina

Vintersolståndet 2010

Vår brasa vid firandet av Vintersolståndet. (Jag skattar mig lycklig som har tillgång till eldstad mitt inne i staden.)

Solen har vänt! Vi har varit i det djupaste mörkret, och nu är vi på väg ut på andra sidan. Det är något speciellt med att veta att vi upplever den allra mörkaste tiden. Det väcker vissa tankar och känslor, som vi kanske inte möter under andra omständigheter. Att umgås med mörkret. Att umgås med det frusna - inte dött, men stelnat. Vilande. Stillhet.

Kristallklara himlar. Trädens konturer framträder så talande tydligt.

Upplevelsen av mig själv är också speciell: i kylan är tendensen inte att "flyta ut", utan jag känner mig mer koncentrerad (bokstavligt talat!), sammanhållen, hel. Förtydligad i konturerna. Skönt!

Hoppas att ni hade det bra under Vintersolståndet! Och så fortsätter festligheterna med jul :) Så God Jul!

Floreat!
neina

...att snart är det Yule...

Så sitter jag då här, i Skottland. Att det är Midvintersolstånd om bara ett par dagar kom plötsligt för mig i år, mitt i flytt och ny praktikplats. Men åh, vad jag älskar denna tiden på året! Och att solen vänder känns särskilt värt att fira just nu: jag tillbringar dagarna nere på sjukgymnastiken i källaren på sjukhuset, så jag ser inte solen varken på väg dit tidigt på morgonen, eller på väg hem fram på kvällen. Här i huset är det enkelglasfönster (!) och ska vi säga, hm, ekonomiska värmeelement. Mitt kontor nu är under dubbla täcken, fullt med värmeljus på nattduksbordet.

Imorgon tänkte vi fira Vintersolståndet med en brasa, massor av ljus, en saftig saffranskaka. På tisdag på själva dagen för solståndet ska vi till vänner på fest, dagen till ära! Det ska bli så roligt!

Det jag funderar på i samband med denna högtid är värdet av att faktiskt ta ut svängarna. Vad jag menar är, att finna sig i - nej, mer än så, att dyka rakt in i - tillvarons ytterligheter. Att inte väja för kyla, mörker, utan leva i det, uppleva det fullt ut. Lagom är bra men vi mår också bra av att besöka gränserna för vår bekvämlighet - rent av utmana dem lite. Att ge sig hän elementen, inte bara titta på gnistrande kyla på gulliga julkort.

Ja, mina fötter gör ont, så de fryser. Ja, jag har svårt att koncentrera mig i kylan och den råa fukten som tränger in överallt (utom under täcket!). Men jag blir faktiskt klarare i mitt tänkande till slut, märker jag. Är det för bekvämt alltid har jag en tendens att dega ihop i sinne och kropp. Så denna vinter reflekterar jag över att utmana min bekvämlighets-zon (översatt från engelska). Återigen kommer jag tillbaka till att Leva Här och Nu, att uppleva och inneha mitt liv fullt ut! Med allt vad det innebär...

Om jag inte hinner skriva mer innan dess, vill jag passa på att önska alla läsare en härlig Midvinterhögtid, hur ni än väljer att tillbringa den! Skriv gärna en rad och berätta om hur ni gör.

Floreat!
neina

Cherry on Top Award!

Min blogg har tilldelats Cherry on Top vandringspris! Vad roligt! Jag fick det av Ceriadwen, och så här lyder motiveringen:

"Neina
Ännu en kvinna jag beundrar. Med sitt flödande, poetiska språk målar hon upp både sitt liv med glädjeämnen och sorger, och funderingar kring paganism och andlighet. Mellan raderna framträder en livfull och klok kvinna som jag gärna skulle lära känna."

Jag kan bara säga ett stort och lyckligt TACK för detta och för de fina orden! Det uppmuntrar mig verkligen, att få veta att alla tankar, funderingar, känslor som jag målar upp när andan faller på, uppskattas av andra. Det hör till saken, att precis dagen innan detta damp ner, funderade jag på att ta en paus i bloggandet. Jag kände att jag kanske inte hade så mycket av värde att dela med mig av just nu - inte så att andligheten stannat av, inte heller funderingar, men jag kände att kanske det inte berikade bloggosfären just nu. Och så detta! Jag kavlar upp ärmarna och gör mig redo för mera bloggande! :)

I priset ingår att berätta om tre författare som jag uppskattar och ta upp en skönlitterär bok vardera som de skrivit. Det blir inte helt lätt för mig, då det mesta jag läst de senaste tio åren är facklitteratur, men några pärlor finns ändå:

Ursula K. Le Guin - Sagan om Övärlden
Hon har skrivit många omtalade böcker för både vuxna och ungdomar; hon har även fått viss uppmärksamhet för sitt intresse för Taoism. Den bok jag vill nämna är hennes Sagan om Övärlden, oftast sedd som litteratur för ungdomar. Men boken (första boken i en serie av fyra) ser jag inte alls som för ungdomar enbart. I berättelsen om en egensinnig pojke som utbildar sig till trollkarl (detta är långt före HP:s tid!), vävs okonstlat några av livets största teman in: frågan om vår sanna natur, om makt och ansvar för våra handlingar, om den yttersta utmaningen - att möta sig själv. Gripande är när en av de stora trollkarlarna berättar att de trollkarlar med de största magiska förmågorna, också är de som använder magi allra minst. Just för att de också är medvetna om den ofattbara vidden av konsekvenserna för varje handling. "To light a flame is to cast a shadow."

Agatha Christie - Tio små negerpojkar
Inte alls en pagansk bok på något sätt. Men denna förbluffande och förstummande bok, samt alla andra Christies böcker, har gjort starkt intryck på mig genom hennes människokännedom och inkännande karaktärsbeskrivningar. Ibland empatisk och öm, ibland rak och osmickrande, men alltid med en underton av acceptans av människosläktet med dess vackra och råa sidor. Vi får en förståelse för vad som kan driva en människa, under vissa omständigheter. Vi får höra förtroenden från människor i deras mest sårbara stunder. Vi får känna på viljor av stål. Livet, för vissa en färgstark kladdig modern tavla, för andra en dassig akvarell, framstår ändå som värdefullt med döden inpå knuten. Och när döden väl kommer - vilket den oundvikligen gör i Christies böcker - påminns vi om att det är något vi alla måste ta ställning till.


Marion Zimmer Bradley - Facklan
(Nej, inte Mists...) Jag erkänner att det är över tio år sedan jag läste denna. Jag erkänner också att det var svårt för mig att lista tre skönlitterära böcker som jag uppskattar; de böcker som gjort störst intryck på mig här i livet är ändå andra böcker än skönlitterära. Men Facklan berörde mig på det sättet att den handlar om en kvinna, Kassandra, och hennes innerliga relation med sin gud, Appolo. Hennes hängivenhet och hennes integritet lyser klara för mig. Även hennes ensamhet är viktig att nämna. Ändå är det skönt att få läsa om en värld där det är normalt och brukligt att gudarna och människorna interagerar!
____________________________

Så till det roliga att få ge priset vidare...

Ceriadwen: Jag kan bara inte tänka mig någon annan mottagare av priset! Nu har du fått det flera gånger om, men det är du värd! Generöst och underfundigt delar du med dig av din entusiasm för ditt religiösa utövande, kreativa skapande, naturupplevelser, drömmar, personliga erfarenheter. Alltid med någon klok tanke eller 'twist'. Du hittar, och länkar till, väldigt bra annat material. En så välgjord blogg ska du vara stolt över, och jag är stolt å dina vägnar att wicca har en sådan fin sida på svenska! (Och jag nappar, jag vill gärna lära känna dig närmre också ;) )

Månsystrars Klan: Mycket glädjande, och inspirerande att besöka den här bloggen, som drivs av kunniga och visa kvinnor i södra Sverige. Bilderna vi får ta del av är underbara. Firanden som beskrivs väcker längtan. Reflektioner kring livet, naturen och gudinnor visar på stort djup. Hoppas att ni fortsätter länge, länge!

Vargadotter: Hon har en blogg där luften är klar att andas. Här får vi ta del av väl valda citat men framför allt av kristallklart tänkande och skarp självinsikt. Vargadotter går verkligen till botten med våra mänskliga tendenser och vi läsare kan få göra detsamma och bli lite friare! Här finns även vackra påminnelser om årshjulet och olika gudar. Tack för inspiration!

Jordens Röst: En relativt ny bekantskap för mig som läsare, men det lättflytande språket och innerliga, personliga innehållet drog mig genast in! Blandningen av korta, kraftfulla inlägg och längre djupdykningar är lyckad. Det märks att en stark person står bakom!

CarolineCreations: Stickning med pagansk twist! Här finns "Morgaine Shawl" och "Pentagram Tam", bland andra smaskiga kreationer! Fantastisk konstnär (och person :) ) vars stickning finns utställd ("Tidlösa Trådar") på Tändsticksmuséet i Jönköping (tom 9 jan 2011) och efterfrågas på fler ställen. Förutom ljuvliga bilder, en del gratismönster, finns även en del funderingar då och då, t. ex. om Green Knitting.

På återseende!
Floreat!
neina

På Väg?

Så har tiden konstigt nog hunnit ikapp mig. Tiden som kändes så oändligt långt bort... Nu börjar det dra ihop sig för flytt till annat land. Min närvaro på internet påverkas inte (tacka gudarna för internet!) men det blir annorlunda. Jag kommer inte att vara i Skåne på heltid.

Om tio dagar börjar flytten. Det kom så fort! Och ändå har jag väntat på detta i två år, kämpat hårt för detta, under stunder så svåra att bara Hel vet hur.

Vart fortsätter vägen? Några saker är klara: mera musik blir det (fortsättning följer). Mera Basal Kroppskännedom blir det. Druidismen och paganismen kommer jag att fortsätta skriva om, med nya perspektiv!

 Nu börjar en stor resa, hoppas ni vill följa utvecklingen :)
Floreat!
neina

Brorsdotter

Vi (jag och mamma) åkte och träffade min alldeles nya - och första! - brorsdotter idag. Jag kommer minnas denna dag för alltid.

Ett helt nytt litet liv. På riktigt! En ny sorts kärlek har öppnat sig och växer i mitt hjärta.

Så dagen har blivit full av reflektion också: hur livet går, hur jag aldrig kunnat förutse att jag skulle vara här idag. Jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat tänka mig vilka vändningar stigen skulle ta, när jag tänker tillbaka på mig som t. ex. trettonåring. Det känns lätt triumferande.

Då, dålig självkänsla, helt 'lost' bland andra ungdomar, obekväm i min kropp, framtiden var ett svart hål. Och hur vägen har gått från förtvivlan till seger efter seger, från desperation till harmoni och fröjd. Då satt jag på mammas sängkant varje kväll och beklagade mig över livet, en period var jag beredd att säga upp bekantskapen med henne, nu har vi jättemysiga kvällar ihop och har diskuterat allt mellan liv och död. Då på väg in i självdestruktivitet och inskriven på psyk, nu sitter jag i de vita arbetskläderna tillsammans med läkarna på psyk, kolleger till den som var min doktor. Då, övertygad om att ingen man skulle titta åt mitt håll, nu har jag en saga om kärlek som är sällsynt vacker.

Mamma och jag skämtar om att vi måste skriva en bok. En ny Kristin Lavransdotter, släktsaga om starka kvinnor, livsöden, kärlek. Exempel på kapitel: Driving in Ireland with Denis and Dermot, Philosophy in a Potato Field, The Joy of Lambs, Secret Escape to Italy, The Divorced Dames' Flat, Out of Africa... Jag måste säga att om mormor berättar om oss för sköterskorna på hemmet tror de nog bara att hon glömt ta sin medicin.

Tips: lyssna på Spelar för livet! (vilken version som helst). Livet blir aldrig som vi tänkt oss!!! Det blir bättre! Och just nu är det krönt av en liten flicka, Livet går vidare, så vackert!

Floreat!
neina

Wild Hunt

Vad vill vi engagera oss i? Vad kan vi tänka oss att donera en summa pengar till?

Jag har precis donerat en (smärre) summa pengar till bloggen som jag faktiskt läser dagligen med stor behållning: The Wild Hunt. Den kvalitet på nyheter och rapportering/tips som vi ofta förväntar oss, kommer inte helt gratis  - anser jag. Jag anser att vi bör stödja dem som tillhandahåller god information.

En annan källa som jag personligen stödjer är Gratefulness. Här finns resurser, historier, m. m.
Floreat!
neina

Träffar?

Det har kommit upp nu. I samtal med två olika personer som kontaktat fd gruppen Hyllebär.

Den ena kontaktade oss för flera år sedan, och hon och jag har haft en djup brevväxling sedan dess (och ett par träffar!). Hon tog upp frågan om den ovalda ensamheten som pagan. En fråga som är väldigt viktig! Den andra tog kontakt med Hyllebär just som vi höll på att avveckla, och jag kände att det var läge att träffa henne en ytterligare gång efter det. Då pratade vi också om paganism i Skåne, och vart man kan vända sig om man vill 'mera'.

Hur gör vi nu då, paganer i Skåne? Vad vill vi? Eller inte?

Jag känner två trender: den ena är en stor vilja att träffas, nätverka, umgås, eventuellt samarbeta rituellt. Den andra är, att man inte är i ett kontaktsökande stadium/är nöjd med de kontakter man har(t. ex. har man sitt coven). En 'bubblare', kanske en tredje trend, är viljan att träffa fler likasinnade, men att initiativ saknas eller att man har väldigt specifika krav på exakt hur dessa eventuella andra skulle vara.

Så länge vi drev gruppen (och även efter!) upplevde vi att det visst det finns en efterfrågan att träffa andra, under enkla former. En nyfikenhet att lära mer, en vilja att diskutera, en önskan att fira högtider tillsammans med andra. Hur kan dessa behov tillgodoses? Det är mycket upp till egna initiativ - men hur? Vem ska våga/orka? Vi höll på i fyra år, innan vi fick avsluta verksamheten - av "personliga skäl".
"Personliga skäl" ja. Finns det inte lite mycket "personliga skäl" inom paganismen?

För dem som vill träffas (några andra kan jag inte tala för) - vad fungerar? Vad strävar vi efter? vad är jag själv beredd att ge (fråga dig själv)?

Här vill jag föreslå PubMoots - informella träffar på någon pub på en regelbundet återkommande tid. Det kräver minimalt med organisation (perfekt för oss paganer!), minimalt engagemang förutom att dyka upp en gång i månaden på en trevlig pub (helt OK). En annan fördel är att inget särskilt förväntas av träffen, utan om man träffar andra som har liknande strävanden eller diskussionspunkter - man väljer själv vartåt man tar kontakten.  Nackdelen är samtidigt att faktiskt dyka upp - något som verkar underligt svårt. En annan nackdel är att vem som helst kan komma - och har så gjort i historien. Besvärliga människor har (i sällsynta fall) dykt upp, men har också tagits om hand på ett bra sätt, så det är ingen större sak.

Men vad vill vi då? PubMoots i Göteborg fungerar, vad jag hört, väldigt bra. Men i resten av Sverige? I Skåne, som ändå haft en stark tradition av paganer? Vart tog det vägen? Varför kommer vi inte till det moot som finns (Lupas)? Kanske man inte är i en uppsökande fas i livet? Så kan det vara. Kanske det är så lätt att låta bli ("det kommer ju nästa månad"). Då blir det aldrig. Är det lönt att gå på ett moot? Det vet man inte de första gångerna, och kanske man inte har ork att komma så ofta som krävs för att bygga upp en stabil, konstruktiv dynamik?

Har vi somnat? Jag upplever det som att vi är en hel del som vill att paganismen ska vara livaktig, men ingen av oss är i en särskilt social, uppsökande, nätverkande fas i livet. Vi liksom vill att det där ska sköta sig ändå, för vi har ju observerat paganism i sydsverige så länge... Förutsättningar finns visst det för intresserade personer att bli 'spindlar i nätet', bli nyckelpersoner, för ingen självklar person fyller rollen. Vem tänker ta stafettpinnen?

Snart flyttar jag till Storbrittannien. Jag sitter och söker efter paganska grupper där, på nätet. Särskilt moots. Och så undrar jag helt ärligt om det är lönt att gå dit, eller om jag ska söka likasinnade på andra sätt. Synd att jag behöver undra.

Slutligen: Vad säger ni läsare? Behövs träffar, och i så fall hurdana? Motivera! Vill vi verka för mer nätverkande i Sverige?

Floreat!
neina

Samhain 2010 och därefter

Det blev ett tredagars-maraton med djupa samtal och utredande filosoferande (förutom härligt roligt!) hos tre olika instanser i år. Först hos en väninna, erfaren prästinna och vis som få, sedan hos Wynja, pagansk väninna sedan urminnes tider samt knivskarp filosof (och vilken mat...), och slutligen en helkväll (till ljusan dag!) med H och E - vi tre är ett Fenomen av klokskap varvat med skratt! En flock av unga tjejer med självförtroende :D

Som efterrätt på det kom i onsdags en kväll med C, där vi för tusende gången konstaterade att "livet är bra konstigt" med ett stort leende... Mitt knappt påbörjade paket Lucky Strike, inköpt förra sommaren och aldrig avslutat, rök fort. Intensiva diskussioner.

Igår fikade jag med en tjej som kontaktat Hyllebär medan vi fortfarande var aktiva med utåtriktad verksamhet. Hon är engagerad, och vill komma i kontakt med likasinnade. Det måste ju finnas personer inom Skåne som är verksamma - varför är det så svårt att hitta likasinnade? Det var ju det vi ville bistå med i Hyllebär - när vi var verksamma - att verka för en pagansk närvaro och vid tillfälle bidra med en plats att fira tillsammans med andra.

Lupas, som träffas första fredagen i månaden på Gräddhyllan i Lund, har (vad jag minns) som syfte att hjälpa till att nätverka bland hedningar och ockultister. Alltså inte vara en enhetlig grupp, utan vara en plattform för att knyta kontakter. Hoppas att det fungerar. De gånger jag gått dit har jag varit med om allt från: så mycket folk att vi fått möblera om hela rummet för att få plats, till att ingen kom utom jag och en till stackars förvirrad - ingen representant från Lupas, till att den befintliga 'kärntruppen' av Lupas är med, samt två nya intresserade gäster - som känner sig förbisedda och lämnar, då de inte välkomnas i samtalet. Tioårsjubileet firades inte då vi inte lyckades ordna lämplig lokal i tid. Just den praktiska biten låg lite på mig, men är också lite talande för hur det nu ligger till: Det är svårt att få det att HÄNDA.

Vad händer i det paganska Skåne? Sydsverige? Sverige? Norden? Världen? Säkert händer det mycket och det skulle vi bli bättre på att upplysa varandra om! Även om vi, inom paganismen (och dess olika grenar) är ganska individuella, finns det ändå vissa saker som skulle vara av intresse för oss alla. Jason på The Wild Hunt har startat ett initiativ, the Pagan Newswire Collective, som en amerikansk variant av detta. Kanske något för Skandinavien eller Europa?

Eller är vi nöjda med att "syssla med lite eget" och kanske "diskutera lite på internet". Hm.
Floreat!
neina
- och gott nytt år!

De Stora Hjulen Snurrar

Sitter och lyssnar på en otroligt häftig polska, spelas live på harpa här intill, poleras à la jazz. Prrr...

Det är de stora hjulen som snurrar nu. Det är de Stora Sakerna som Händer... Mitt livs flod flyter fram, det går fortare, jag hör dånet av forsen som väntar, dånet blir högre, strömmen fortare.

Utbildningen är slut om tre månader och mina åtta år på universitet likaså. Lika mycket som jag älskar att studera och älskar hela miljön (eller hur är UB i Lund fantastiskt!), måste jag erkänna att studier också varit ett sätt att gömma mig från vissa ansvar. Som student är man ändå utsatt och kan förvänta sig lite "special treatment" från omgivningen (läs: generösa föräldrar). Och man förväntas inte kunna allt - man håller ju på att lära sig!

Jag kommer att sakna den här tiden i livet. Men jag känner mig också väldigt, väldigt klar med den nu.

De Stora Hjulen som snurrar innebär flera saker: jag kommer bli en av många arbetssökande. Jag kommer att flytta till ett nytt land, behöva ansöka om att få min svenska legitimation godkänd där. För närvarande försöker jag hitta praktikplats här, för att om möjligt få en inblick i arbetet som sjukgymnast här, redan innan jag kommer.

Musikaliskt fortsätter vi bygga repertoar, har fått minst en stor spelning och fler väntar. Detta innebär att jag måste höja min nivå och professionalitet några snäpp - bara sådär. Jag är full av frågor: sången är min passion och jag gör det bra, men hur kan jag på ett trovärdigt sätt musicera tillsammans med en som varit professionell musiker på heltid, utbildad och allt, i många år?

Även andligen flyter floden fortare: jag övar Basal Kroppskännedom dagligen, skriver självreflektion. Jag läser intressanta böcker: The Art of Conversation with the Genius Loci av Barry Patterson, och dessa står på tur: Kissing the Hag av Emma Restall Orr, The Hero With a Thousand Faces av Joseph Campbell. Dagligen läser jag bloggar/artiklar/konversationer om ateism, religion och vetenskap. Försöker navigera min egen väg bland detta, och kommer att skriva tankar här.

Och så funderar jag på schampo - onödigt ont eller finns det något bra sådant?

Om någon läsare har särskilda önskemål om teman som skulle kunna behandlas här, så kommentera och säg till, så ska vi se vad jag kan göra, jag är nämligen full av tankar om det mesta just nu! De Stora Hjulen snurrar...

Floreat!
neina