I

I

söndag, februari 15, 2009

Allt kan hända

Dagen idag har varit en fullkomlig berg- och dalbana. Ingen kan säga att jag inte lever livet fullt ut - allt  kan hända. Och det gör det.

Min barndomsväninna kom på besök idag. Genast ser jag att det är något med henne - en strålglans. Mycket riktigt: hon berättar att hon är med barn, i 17:e veckan! Oplanerat men glädjefyllt! Jag jublar inombords, för ärligt talat har jag varit mycket orolig för hennes hälsa, men nu visar det sig att den biten fungerar i alla fall. Hon fullkomligt blommar. Detta var dagens första Stora Livshändelse. 

Precis innan vi skulle gå ut på promenad får jag ett sms från en god vän utomlands. Hans farmor, som han har stått mycket nära, gick bort i morse. Detta under omständigheter som var helt onödiga och kunde undvikas. Jag känner att han sörjer djupt. Vad kan jag säga i en  sådan situation? Känner mig maktlös. Detta var dagens Stora Livshändelse nummer två. 

Vi gick en promenad ut till skogen. Solen sken sitt allra bästa, snön låg bestämt kvar i ett tjockt gnistrande täcke. Vi diskuterade Livets stora frågor, skrattade, mindes - ja allt som man gör med en barndomsvän. Vi konstaterade, att ibland får man helt enkelt lust att lägga sig ner på marken och ligga i solen... Sagt och gjort, vi lade oss under ett träd på en snötäckt äng och bara badade i solens intensiva glöd. Huden vibrerade i kontakt med detta solljus... Vi låg länge, blundade, pratade (om barn, om att äta glass sensuellt, om lycka, om närvaro, om karlar, om allt). Snön på grenarna smälte faktiskt efter hand och kom med ett *ploff* ner i ansiktena på oss! Lite snö singlade ner och lade sig som ett glitter över oss. Småfåglar flög och prasslade precis nära oss. Den stunden var en stund av Evighet, Närvaro, Lycka. 

På kvällen bar det iväg till Tsibeles födelsedagsfest - en överraskningsfest, och dessutom förlovningsfest! Överraskningen var total för henne, när hon kom in i lägenheten som var full av folk, och alla gratulerade till förlovningen (som skett i Botan i Lund på eftermiddagen). Mycket lyckat! Dagens Stora Livshändelse nummer tre, räknar jag deras förlovning som. Resten av kvällen hade vi mycket trevligt - jag vågade till och med dansa, och fick med mig två till, som först inte vågade, men när de väl vågade tyckte de det var underbart! (Som själv varandes ganska hämmad på det planet, kan jag förstå hur stort det var av dem att de faktiskt vågade. Vi bestämde att vi ska gå ut och dansa mera!)

Det har varit en mycket innehållsrik dag. Jag funderar och funderar över Livet... Allt kan hända... och det gör det... Vad jag tar med mig, är en vilja att alltid vara helt och fullt närvarande. Då lever jag fullt ut. "May you live every day of your life" (Jonathan Swift) är inte så dumt som det låter. Må vi leva och vara närvarande i varje dag. Även om det innebär både nya barn, dödsfall och förlovningar. 

Floreat!
neina