I

I

måndag, maj 28, 2007

Salvia

Jag vill bara varmt rekommendera salvia! Att elda lite för renande är så 'basic' och så starkt. Först tyckte jag inte alls om lukten, tålde den inte. Men sedan vi fick bort vartenda spår av den mångåriga rökarinnans doft i vår lägenhet, genom en kväll med salvia, tvekar jag inte.

Salvia renar på alla plan, det är jag övertygad om. Därför tänker jag använda mig av denna gudagåva inom de närmsta dagarna, eftersom det dels är fullmåne, vilket jag ser fram emot att fira, och jag har två stora tentor i nästa vecka. Jag behöver renas från stress och framför allt ifrån segheten som ligger om mig som en tung filt!

Mer och mer har jag börjat definiera, då det nu kommer upp, min 'religion'/'andlighet', eller snarare fullbordande verklighet, som att "Här och Nu är Heligt och värt att fira!". Det är nog detta som det kan sammanfattas som. Allt annat är broderier på det. Mer sedan.

Ur Terry Pratchetts Small Gods (sammanhang: gudarna kommer ner och ger de religions-krigande människorna nya regler)
I - This is not a Game.
II - Here and Now, You are Alive.

Floreat
neina

fredag, maj 25, 2007

Varken Eller...

Såg en film ikväll, jätterolig, jättesöt. A Prairie Home Companion. Och den rörde upp känslor - för mig. Som uppväxt med föräldrar från två länder, lika men ändå olika kulturer, och inslängt en tredje kontinent, är det som om ... Det finns alltid Något som jag saknar. Och samtidigt har jag haft dubbelt så mycket av det 'braiga' från varje.

I filmen påmindes jag om en värld som jag å ena sidan är väldigt hemma i: älskar de mellanvästernska dialekterna, skrattar åt skämten om de dystra lutheranerna, saknar stämsången som dyker upp vid varje o/tänkbart tillfälle, mor-dotterrelationen. Och jag påmindes om att jag saknar detta. Jag står utanför den världen. Bor i ett annat land, inte i den kulturen och har så mycket annat som inte alls platsar i den världen. Och inte finns här någon stämsång i varje buske! :-)

Det är ett val jag gjort, men på grund av att mitt hjärta inte kunde förneka att det finns mycket mer. Samtidigt saknar jag gemenskapen... Finns ingen kompromiss? Nja, jag börjar ju till och med bli mer obekväm med att sjunga i kyrkor, även om jag vet att musikens källa är densamma i och utanför kyrkan.

Påminns om min käpphäst "Gratefulness" som jag nämnt på Lupas-bloggen (kolla in www.gratefulness.org - kan inte rekommenderas nog!). Ska försöka applicera detta på min situation, mitt i saknaden av ett liv med gemenskap, som kunde blivit. Grateful att jag lärt mig vad jag lärt mig, att jag sett flera olika vinklar. Kanske kan jag någon gång göra något konstruktivt att mina gränsöverskridande erfarenheter.

Tittar ofta på ringen, med ett träd på. Inuti står det "Grow Strong" och det hoppas jag.

Floreat
neina

fredag, maj 18, 2007

Brigid i Gläntan

Härom dagarna var jag med om en fantastisk meditation. Det var på HokusPokus-mötet (det är ett namn valt med självironi), och vi skulle gå ner i meditation ett tag, för att sedan rita eller måla lite av våra intryck från meditationen. Jag försökte allt vad jag kunde att inte meditera på en enda sak, något som skulle vara enkelt att rita sedan!

Så blev det inte heller. Jag var på en vacker plats, min glänta i bokskogen, precis vid de stora vidderna och kullarna, gläntan där jag brukar träffa Dem, Lugh och Brigid. Och inget av detta är lätt eller lämpligt att avbilda!

Där, i gläntan i bokskogen, brann en lägereld. Där var en stig. Hon kom på stigen. Jag skulle säga så många vackra, väl valda ord till Henne - men jag föll i hennes famn, och innan jag hann säga något började jag gråta. Jag grät ur mig min förtvivlan, och ju tryggare jag kände mig i hennes villkorslösa omfamning, desto mer vågade jag släppa.

En liten röst i huvudet sa, att jag borde skämmas som hängde så mycket på någon annan, och vad hade jag egentligen tänkt ge i gengäld för en sådan här tjänst?? Men jag hörde direkt en trygg röst som sa: Hon tål det, och vill stötta dig. Hon ger dig hennes Gåvor, och i gengäld använder du Dem till att göra gott. Hon ger dig styrka, tålamod, mod, och som tack - är du modig, stark och tålmodig. (Det kändes bra, jag har annars haft svårt att ta emot utan att veta vad jag kan göra i gengäld.)

Den outtalade frågan jag hade inom mig till Brigid var: Vad ska jag göra med Allt Det Här?? Och som svar fick jag dels de ovannämnda gåvorna (oj vilken läskig uppgift, men jag vill försöka), och dels visade hon mig något. Hon är fåordig! Men hon sa: Titta här. Och så vände hon ryggen mot mig och gick baklänges, närmare mig, tills hon var rätt inpå och till och med gick in i mig - vi smälte samman. Hon tog några steg framåt igen. Så nu vet du det, sa hon.

Efter en stund kände jag att det var dags att jag kom tillbaka från denna plats, och hon gick iväg på stigen. Sedan kom jag tillbaka efter meditationen, tacksam och viss att jag alltid kan komma till min plats. Och hela berättelsen kan verka lite självupptagen, men är tänkt som en inspiration att det finns en plats, inom dig, som är Din och där under kan ske! Det finns hjälp och styrka att hämta.

Floreat
neina

tisdag, maj 01, 2007

...och fullmåne nästa

Högtiderna duggar tätt ibland, ja kommer till och med lite samtidigt. Och det gör ju ingenting, snarare tvärtom, de förstärker varandra! Nu till exempel gläder fullmånen oss med sin blida närvaro och ger lite extra skimmerkant till Beltanes våryra.

Så yra var vi faktiskt inte, stämningen var snarare majestätisk på Skeinge, dit vi vågat klafsa. Solen strålade, vinden blåste vårsval och allt liksom sträckte lite på sig, sken lite extra stolt. Platsen har en gång varit helig och behåller sin värdighet, och ger dessutom ännu mer, nu när vi igen behandlar platsen med respekt.

För mig var det fyra år sedan jag hade min 'self-dedication' där, så jag återkopplade lite till den, vad jag lovat och hur det gått, hur jag vill gå vidare. Vi sjöng lite vårsånger, eldade lite salvia, gav myrorna lite bröd, honung och vin :-) , njöt.

När jag slutligen var själv en liten stund, kvar i cirkeln, var där en av stenarna där (alla där är mina vänner, stenar, träd, allt) som sa till mig, Du är en syster. Jag har aldrig hört en sten tala förut, men så sa den och inget mer, inga utbroderingar, bara konstatera. Jag känner mig hedrad och vill fortsätta vara en Syster till stenarna, träden, växterna, Jord, Hav och Himmel!

På kvällen strålade fler samman vid lägerelden för sång, trummande, lite vin och slutligen att hoppa över elden. Idag känns det lite trött, det var större energier igång än vad jag märkte av igår! (Så klart, underskatta inte högtiderna.)

Floreat
neina