I

I

tisdag, januari 30, 2007

Järn i en falnande eld

Var tog min energi vägen? Varje dag vaknar jag trött, stel, orkelös. Jag släpar mig fram, förstås, för jag har ju ett underbart liv egentligen! Jag gör ju det jag vill, har ju SÅ MYCKET att se fram emot, så många projekt och idéer, så många järn i elden...

Och det känns som om elden sakta falnar. Jag har inte energi. Initiativförmåga men inte driv. Vad blir det av mina järn?

Jag påminner mig om att det är inte jag som är för kort, det är listan som är för lång. Jag har ännu inte lärt mig prioritera. Det låter som en klyscha, att prioritera. Men faktum är att jag inte lyckats göra det. Jag säger ja, ja, ja till alla idéer som jag VILL göra, men jag orkar inte, hinner inte, slutföra alla!

Mina järna är: skolan, sången, Hyllebär, Lupas numera, familj, vänner... Sista punkten har blivit lidande. Jag vet inte i vilken ände jag ska börja, hur ska jag upprätthålla allt?

Som jag skrev på Hyllebärs sida, så är jorden jag växer i det enda stabila nu. Allt annat, jag menar ALLT, är annorlunda, nytt, böljande eller vacklande. Jag tror jag vet i vilken ände jag ska börja: från jorden. Jag vänder mig till Gudinnan som av någon anledning valde mig, vänder mig till Henne och söker inspiration, visdom, söker att finna den styrka jag nog har nånstans... Tillförsikt har jag i stora mått, och tacksamhet.

Floreat
-neina

onsdag, januari 17, 2007

Länkar

Jag har försökt, verkligen försökt, få upp länkar här till höger, jag har skrivit in allt så korrekt som det kan bli, men det har inte gått igenom, kommer inte upp fast att det står att jag skrivit in länkar... Tills det fungerar ger jag adresserna här i stället:

http://hyllebaer.blogspot.com - Hyllebär Nemorensis, gruppen jag är med i
http://www.witchvox.com - The Witch's Voice
http://www.lupas.se - LuPaS

Hoppas ni hittar nåt kul!
-floreat

tisdag, januari 16, 2007

Spännande...

Jag skulle kunna se det som tråkigt, jobbigt, svårt, farligt, besvärligt, motigt, nervöst. Och så känns det ibland. Men, det är oerhört mycket mer GIVANDE att se livet som SPÄNNANDE! Jag vet, jag är livrädd för att göra fel, för att göra bort mig (det är som en offentlig avrättning). Men jag övar mig mer och mer på att se det som spännande, att vara tacksam och kvittra "Åh, tänk, nu har jag lärt mig något nytt", när jag precis gjort bort mig i kassan inför hela den långa, väntande kön bakom.

Jag tycker fortfarande att massor av saker är nervösa och besvärliga. Men jag kan också känna glädje inför att ta mig an saker, eftersom jag vet att jag kommer stärkt ur det. Okej, det låter lite väl hurtigt, men det funkar!

På temat spännande... i Hyllebär funderar vi över vårens aktiviteter, var vi står i vår utveckling, vad vi håller på att lära oss. För min egen del känns det lite som att jag står och stampar på samma fläck, Taran sa att det kan vara platån innan nästa trappsteg uppåt. Jag hoppas det. Vet inte riktigt heller vilken riktning saker ska ta, vilken ände jag ska börja i... Fortsättning följer.

Snart ska vårt lilla köks-shrine vara uppe, ser fram emot det. Längtar tills jag fått upp mitt eget altare också, så jag kan hänga upp det vackra Brigid-korset, trädtavlan min väninna målade åt mig... bara jag får ha det i fred för katterna. De kanske tänker att de hjälper till genom att ligga där?

-floreat

fredag, januari 05, 2007

Upheaval?

Jag hade en av mina bästa jular (inte Yule:ar) någonsin, likaså nyårsfirande. Mycket i mitt liv är fantastiskt: lyckligen nygift, jag har kommit in på den utbildning jag tror kommer vara vägen till ett tillfrdsställande och meningsfullt 'yrkesliv', jag får bättre och bättre kontakt med mina kära vänner, jag sjunger mer och så vidare.

Men vad är det som händer i övrigt? Som jag skrev till min kära kusin, det här med att få ordning på mitt liv är en kamp i motvind känns det som, jag är ständigt tömd på energi och överallt runtomkring mig är det "upheavals" på gång. Fanns det ingen trygghet? Vad är sant och vad är vanföreställning? Allt detta kan låta konstigt eftersom jag inte är mer konkret än så.

Låt mig förtydliga, i alla fall lite: Vad gäller mina föräldrar vet jag inte vad som är upp eller ner längre, bara att inget är som jag trodde. Inget hos dessa, som skulle vara någon sorts trygghet i mitt liv, är sig likt och har visat sig aldrig ha varit vad jag trodde det var. Bland nära vänner händer, och har hänt, omvälvande saker, som jag får fortsätta att be för.

I bilen idag bad jag för allt vad tygeln höll, men tyst. När jag kom fram var jag ändå så spänd i halsen att jag nästa var hes! Jag bad om tacksamhet, lycka, frid och kärlek för alla berörda (en formulering som du känner igen från dagens Hyllebär-blogg), och så kom en liten stixig röst som frågade: "Med vilken rätt kan du BE om saker?!". Jag hajade till, tveksam, sen svarade jag med största övertygelse: "Det är med min rätt som en älskande varelse, en person som bryr sig, som jag ber om detta, som jag ropar till Universum och jag drar lite i trådarna till Livets Väv!"

Kanske får jag också be om hjälp för mig själv, om visdom och kraft. Jag vädrar äventyr.
Floreat
-neina