I

I

onsdag, januari 26, 2011

Etiketter i bloggen - funderar!

Går igenom bloggen och sätter etiketter på allt i efterhand. Det blev intressant läsning! Så här ser fördelningen ut än så länge bland de "etiketter" som använts mest:

Böcker (7), ceremonier (5), druidism (11), filosofi (8), funderingar (29), grupp (7), här och nu (9), livet (11), livshändelse (19), musik (7), natur (8), paganism (8), studier (10), vänner (17).

Rätt så mycket funderande har det blivit. Och livshändelser. Men varför så mycket funderande? Är jag så lost? Ibland säger jag ju, att Sanningen är min ledstjärna och när jag är Sann mot mig själv, då finns inga skuggor, inga frågetecken, ingen tvekan. Är jag då så fel ute eftersom jag fortfarande har så mycket frågande?

Eller är det något sunt, inte ett tecken på rastlöshet eller att jag inte är sann mot mig själv, utan en sorts mental hygien. Som att borsta tänderna: det måste göras varje dag. De viktiga frågorna måste redas ut gång på gång, för en djupare förståelse. Eller för att vara "still confused, but on a higher level". 

Som citatet jag har som överskrift på bloggen säger, är det viktigt för mig att inte sitta ner och tro att jag har sanningen. Det är en stig, en vandring - jag följer alltid doften mot det som är Sant för mig. Men i vissa fall har jag haft förmånen att få uppleva total inre frid, visshet, en slags Sannings-upplevelse, frånvaro av alla frågetecken... Den upplevelsen väger jag andra erfarenheter mot (är detta Sant?).

Nej, den dag jag står still, då är jag död. Liksom allt liv, är vi väl alltid i förändring. Därför måste jag fundera, och fundera om, och de Stora Frågorna måste dryftas gång på gång...

torsdag, januari 20, 2011

Vad håller jag på med - DEL II

För att spinna vidare på tankarna från förra posten: Efter att ha sett OBOD:s nya film fortsatte mina funderingar om vad jag håller på med - eller vill hålla på med.

Filmen är förhållandevis välgjord, särskilt jämfört med andra som skildrar ceremonier och firanden, och den  låter på ett fint och varierat sätt människor komma till tals. Men återigen, för mig, den naggande frågan: vad håller vi på med?? Lockelsen med låtsasmantlar och ceremoniella svärd har för länge sedan lämnat mig. Att läsa innantill rituellt har jag alltid skämts för. Och varför säger vi det vi säger i ritualer?

Å ena sidan har jag saknat att fira i grupp. Å andra sidan har det varit naturligt för mig att den biten glidit bort, då jag haft tillräckligt med mig själv. Att fira i grupp var ett bra sätt att känna gemenskap och någon sorts konstruerad meningsfullhet. Meningsfullheten kommer liksom inte naturligt för mig just nu. Vad håller jag på med? 

Liksom jag nämnde i förra posten är det så att mina skäl till att utöva paganism har ändrats under åren. Det kan vara så att även för andra, är utövande i grupp ett sätt att maskera det personliga reflekterandet? Visst lär vi oss otroligt mycket i samspel med, i spegling med, varandra! Men det kan bli så att hela idealet att "vi är faktiskt en riktigt pagansk grupp!" blir målet, och att det som borde vara det egentliga innehållet, faller ifrån. Så har det varit för mig ska jag erkänna. (Även om jag är stolt över mycket som vi i Hyllebär gjorde!)

Nå, från det personliga till det allmänpaganska: I filmen jag nämnde, och i den paganska debatten (vad jag sett i alla fall!) finns det inte tillräckligt med djup och grundlig diskussion om varför vi gör det vi gör. Kanske för att det är väldigt olika från person till person. Men det naggar mig ändå. Jag liksom måste ställa mig den frågan, när jag ser personer, druider, officiera vid ett druidiskt bröllop med en stor träplatta på magen med awen-symbolen ristad på. 20 cm diameter. Varför är det en bra idé? Varför är svärd en bra idé? Varför är mantlar en bra idé? Varför är invokationer på rim en bra idé? Varför...

Detta är inte kritik. Det är självgranskning. Jag vill inte hålla på med tomheter. Just nu måste jag uppdatera min religiösa praktik, förtydliga för mig själv varför det är paganism som bäst uttrycker min själs sång. För att det skulle vara "ancient wisdom" är absolut inte en bra anledning i sig. För att det "ser magiskt ut" är inte heller en bra anledning. Okej, nu har jag erkänt hur oreflekterat jag praktiserat alldeles för länge!

All hjälp, tankar, är uppskattade i dessa funderingar.
Floreat!
neina

Vari består utövandet? Eller: Vad håller jag på med - DEL I

Började läsa William Irvines bok A Guide to the Good Life: the Ancient Art of Stoic Joy. Än så länge har jag inte kommit långt nog i boken för att uttala mig om den, men en mening precis i början väckte tankar hos mig:

"The practise of Stoicism ... doesn't require us to set aside blocks of time in which to "do Stoicism.""

Det fick mig att tänka på att min religion kräver inte heller av mig avsatt tid för att "do Paganism", utan är snarare integrerat i hur jag ser på världen och relaterar till den. Men vari består då utövandet?

Jag uppskattar att fira, helga, högtidlighålla de åtta högtiderna, tillsammans med de olika månfaserna, och en och annan dag här och där (dagen då jag känner doften av vår i luften är ett bra exempel!). Och jag skulle vilja avsätta tid fokuserad på reflektion, devotion. Även om det väsentliga för mig är att vara Fullt-Här-och-Nu.

Så vad håller jag på med och varför? Mina skäl för att fira de paganska högtiderna, naturens cykler, har ändrats under åren, utan att jag har modifierat själva firandena. Mina skäl hade från början (som 'dabbler' vid fjorton...) mer att göra med en önskan att närma mig det mystiska, magiska, ancient; om det såg gammalt och mystiskt ut måste det vara lite mer Sant än sånt vi höll på med i den moderna världen... Mina skäl nu till att jag firar (och anledningen till att jag börjar fundera på att uppdatera strukturen i mitt utövande) är tvärt om mera inriktade på nuet, rent av framtiden!

Men - vari består utövandet, idag? Vad är min grundläggande filosofi, anledningen till att jag ändå tycker det är viktigt att fira? Det är ju det som måste komma till uttryck på bästa, mest ändamålsenliga sätt, i mitt utövande.

Floreat!
neina

fredag, januari 14, 2011

EXAMEN

WIIIH!!!

Okej, jag brukar inte skriva med versaler... Men nu... Idag tog jag min examen -  på riktigt! SÅ länge som jag väntat på detta och kämpat! Efter många år av studier - inklusive uppehåll av olika nödgade anledningar - är jag nu äntligen KLAR och är helnöjd och kan börja jobba på riktigt!

Vi hade en fin och pampig examenshögtid också idag i Universitetsaulan och hela familjen kom, jag och Han spelade och sjöng tillsammans, vi gick och åt lunch på legendariska Govindas efteråt, imorgon blir det examensfika här med i stort sett ALLA... Jag nyper mig själv...

Jag tackar gudarna för att jag kommit till denna lyckliga, lyckliga dag. DE VET hur det gick till att jag orkade genomföra detta. Världen, här kommer jag!!!

Floreat!
neina