I

I

tisdag, mars 29, 2011

Vad är ett dop?

Lilla brorsdottern ska ha namngivningsceremoni i helgen. Det blev visst en tagg i tassen på mamma, att tösen inte ska ha ett kristet dop. Många tankar kring detta:

Vad är ett [kristet] dop? Det är väl att barnet välkomnas in i guds familj? Och är flickebarnet inte redan välkomnat hos en eventuell gudom?! I så fall är ceremonin bara till för oss andra; ett sätt att markera hur vi bryr oss, vilka som finns runtom henne, att hon är särskilt älskad och välkommen. Och om 'dop' enbart är en ritual för oss i omgivningen, ja då spelar det väl ingen roll om hon inte har ett kristet dop?

I diskussionen försökte jag trycka på att barnet REDAN ÄR välkomnat i [en eventuell] guds familj, samt att ritualer är mest till för oss vuxna - OCH att det ju inte vore helt ärligt av föräldrarna att ha ett kristet dop när de vet att de inte tänker följa en strikt kristen uppfostran.

Diskussionerna ledde vidare till frustration om varför hon (mamma) inte kunde uttrycka sin tro på ett sätt att någon höll med eller förstod... Vi kom också in på att sökandet efter Sanningen måste fortgå. Att det måste bli olika svar för olika personer: Vi kan inte ha samma livsfilosofi som våra föräldrar, för vi har inte haft samma erfarenheter...

Älskade mamma. Älskade syskonbarn.
Må ni hitta er egen stig i livet, må ni känna frid.
Floreat!
neina

Vårdagjämning i Paris


Vårdagjämningen 2011 firades i Paris, då vi var där för en konsert på söndagkvällen.

Fullmånen, den största på två decennier, höll hov på lördagen; direkt när vi ankom kände jag migränen. Lördag kväll låg jag pall. Månen - jag älskar den, men den kan ibland orsaka systemfel hos mig.

Söndagen var strålande vacker! Vi välkomnades väl inför workshop (som han höll i) och konsert. Jag förvånades över att jag vågade tala franska :) och promenerade mig i kvarteren - hittade en brocante i närheten vars bästa sevärdhet var den pratsamme farbrorn som höll i butiken! Efter lunch och eftermiddagsworkshop kom konserten: det känns verkligen värdefullt och meningsfullt att få möjlighet att sjunga de skandinaviska folkmelodierna för en intresserad publik. Att få dela med sig av de samtidigt vemodiga och extatiska melodierna... känna hur personerna dricker varje ton. Då känner jag verkligen betydelsen av "det är inte bara upp till mig" - jag måste låta musiken tala. Det är inte jag som presterar.

Efter möten med deltagare på måndagen, och i korrespondens efteråt, har det framkommit att flera börjar hitta vägen att det handlar först om hur du är i dig själv och i din kropp, därefter om musik, eller uppträdande, eller något annat. Att hitta sitt centrum, harmonin mellan intellekt och fantasi, mellan hjärta och förnuft. Att det perfekterade utövandet av musik kan vara för musikens skull, men kanske också som uttryck för den druidiska stigen: att följa sin sanning.

Särskilt roligt var det att ha kommit igång med sången igen i alla fall!

Hoppas att ni hade det finfint på vårdagjämningen!
Floreat!
neina

söndag, mars 13, 2011

Artikel på samma teman

Så lustigt, bara ett par dagar efter att jag skrev inlägget  där jag i korthet beskriver mina tankar i vissa stora frågor - hittade jag en artikel av Emma Restall Orr med samma teman! Inte helt oväntat är våra idéer liknande på många punkter (hon är en av mina favoritförfattare), även om vi kommit dithän på olika stigar. Jag rekommenderar varmt att gå till hennes hemsida, ladda ner artikeln, och njuta av lite stimulerande läsning!

Floreat!
neina

P. S. På sidan som länken tar dig till, scrolla ner till där du kan ladda ner "articles". Det är den som heter "AnimismAnarchy.pdf".

måndag, mars 07, 2011

Dåligt Resonerat

Läste en artikel på nätet av en rabbin som tyckte sig ha skrivit en ganska fiffig artikel som gav "A Reasonable Argument for God's Existence". Den var faktiskt riktigt dåligt skriven. Det skrämmande är att den luktade som en sådan artikel som de redan frälsta tycker är väldigt sofistikerad. Jag fräste och tänkte, hur kan sånt här få lov att publiceras? Finns det inte någon som har som jobb (t. ex. en redaktör) att kolla så det som kommer ut är vettigt?

Jag är inte emot att folk är religiösa - jag är själv djupt engagerad i min religion! Men jag motsätter mig å det starkaste dåliga resonemang och felaktigt representerade fakta (läs: påhitt). Och dåligt resonerat blir det så fort teisterna ger sig in på att "bevisa" deras Guds existens. (De paganska traditioner jag känner till har inte detta problem eftersom de/vi inte ger sig in i den leken.) Författaren tog t. ex. upp den lastgamla analogin om "Hur kan RNA ha uppkommit i så perfekta sekvenser genom slumpen? Det är som att kasta ut alfapet-brickor på gräsmattan och se bokstäverna forma en mening ur Shakespeare."

Det här är fel på så många punkter. Ingen hävdar väl att livet uppkom genom slump? De teorier vi har nu om livets uppkomst handlar ju om att beståndsdelarna betedde sig enligt fysikens och kemins regler? Slumpen kommer in i bilden först långt senare, när arter börjar uppvisa variation. Men de kristna jag talat med, och ledarna på mitt egen konfaläger också dessutom, tycker att det här är ett jättebra argument. *suck* Vi kan visst det diskutera deras Guds vara eller icke-vara, men då får de veta vad de talar om.

Men det bästa/värsta var ändå slutklämmen, det stycke där han skulle driva hem sin poäng:

"I posit to you that all the evidence points, in an obvious and inextricable way, to a supernatural explanation for the origin of life. If there are no known naturalistic explanations and the likelihood that "chance" played any role is wildly minute, then it is a perfectly reasonable position to take that a conscious super-intelligence (that some of us call God) was the architect of life on this planet. Everyone agrees to the appearance of design. It is illogical to assume its non-design in the absence of evidence to the contrary." [källa]

Nu ska jag peta i ord, därför ord betyder något. Supernatural kan genom sin blotta definition ('utanför det naturliga') inte pekas på av några evidence alls. De bevis han åberopar kommer från en vetenskap som har som grundregel att enbart befatta sig med det inom den observerbara verkligheten - inom naturen.

Christopher Hitchens har sagt att religion är farligt därför att de någonstans inbegriper "surrender of reason"*. Jag har som sagt inget emot religion, men dåligt resonerande är farligt, och det är därför jag blir så uppeldad över en sådan här artikel. Vad säger ni?

Floreat!
neina

*Sett i The Four Horsemen. Där finns mycket att fundera på!

Bokhyllan, Tillhörighet

 Två korta teman i denna post:

Bokhyllan: Pratade en lång härlig stund med Tsibele igår! Hon är så vis. Bland annat dryftade vi det här att jag just nu genomgår en inventering (long overdue) av min religion. Jag har sett att jag nu är ganska långt från där jag en gång var när jag började identifiera mig som pagan och aktivt praktisera. Om min religion är en bokhylla och innehållet är böckerna, så har jag gallrat ganska kraftigt bland innehållet - utan att fylla på. Här finns frihet, och potential.

Tillhörighet: På väg hem ikväll efter träningen kände jag mig ganska ensam på de tysta gatorna. Även på träningen är jag ensam (fast det är mest skönt) bland klungor av pratsamma tjejer och kvinnor. På gatan gick jag förbi en och annan, tittade in genom några upplysta fönster. Känner mig inte tillhörande här. Det finns faktiskt kulturskillnader även inom västvärlden. Försökte påminna mig om att jag visst det har halva min kulturella bakgrund från den engelskspråkiga världen. Men det hjälps inte: jag känner mig inte som fisken i vattnet i kulturen, estetiken, arkitekturen, här.

Tänkte då på min samhörighet med Livet, med naturen, med alla medvarelser. Då kändes det genast bättre, och jag kände mig inte ensam längre.

Floreat!
neina

söndag, mars 06, 2011

Första Mootet

Så har jag varit på första mootet här i min nya hemstad. Det var en positiv överraskning på många sätt: Det var på ett loft i en pub, så vi hade gott om egen plats och lagom ljudnivå, utan att det kändes instängt och för privat; Det var välorganiserat, där fanns en person som höll en presentation och lite frågestund efteråt, sedan presenterade sig alla kort, innan vi nya fick presentera oss; Vi blev väl bemötta och flera stycken kom för att prata med oss nya trots att de hade mycket att prata om sinsemellan; Vi fick gott om information om hur vi kunde kontakta organisatörerna, tips på kommande moots och events (PF-konferens i April, t. ex.). Upplyftande!

Efter kvällen fick jag också mycket att tänka på - så klart! - i frågor om paganism, vilka namn vi använder, hur vi framstår eller vill framstå. Vad enar oss, vilka skillnader finns - helt enkelt den eviga frågan om vad 'vi' är, hur mycket vi egentligen har gemensamt och inte. För mig personligen väckte det frågan om vilka diskussioner är jag uttråkad av, vilka diskussioner leder någonvart, vilka diskussioner är jag passionerad i?

Nu har jag lyxen av att redan umgås med roliga, intelligenta [för enkelhets skull låt oss säga] paganer som redan tycker likadant som jag i de flesta frågor. Så jag är inte lika driven nu, som förut när jag kände mig mer ensam och oerfaren, att söka upp en pagansk diskussion. Samtidigt vill jag inte stagnera utan lär mig mycket i samtal med andra. Det gäller nog att lära sig vilka diskussioner som är givande - att ställa rätt frågor helt enkelt! Att inte låta det stanna vid "vad/hur praktiserar du?".

Definitivt blir det fler besök! Om inte annat så för att röra om i grytan, det brukar jag kunna göra. ;)
Floreat!
neina

torsdag, mars 03, 2011

ROFL ROFL ROFL

"IKEA Was Here Before Druids & Before Stonehenge"

...hittade på Philip Carr Gomms blogg. xD

I korthet - eller Diskussionsunderlag

Jag lovade att inte gömma mig bakom frågor, utan att klargöra mina ståndpunkter i vissa frågor. De stora frågorna till och med. Vissa saker kan jag dock inte uttala mig om, vissa saker skulle kunna utbroderas länge, vissa uppfattningar jag beskriver kommer att ändras. Se det som ett diskussionsunderlag! (Det gör jag...)

Världen
Det finns inget utöver det naturliga. Det finns inget "övernaturligt". Världen är så enormt komplex och fascinerande ändå!

Gudarna
Som jag erfarit dem är de ansamlingar av energi, eller karaktärer - Förstärkningar av ett visst fenomen/energi/personlighet/naturformation. Till exempel Vind, Lust, Självständighet, Räv, Krig, Flod.
    Hur kan energi ansamlas eller fokuseras till att bli en gudom eller energi? (Och hur mycket energi är tillräckligt för att kvalificeras som gudom till skillnad från 'knytt' eller 'natur-ande'? Det är en annan fråga.) Tänk på en sådan sak som group mind, en energi som är enormt stark och inflytelserik; det är just en ansamling av all energi hos gruppen men som också blivit så stark att den börjar leva sitt eget liv och kan ha verkan på riktigt.

Evigt Liv
Vi 'lever' för evigt eftersom allt vi gör har konsekvenser i det oändliga. Men betänk också att du själv är kommen ur detta hav av det föregångna, du själv är en konsekvens av allt som varit...
    En enskild själ eller personlighet kan jag inte uttala mig om.

Verkligheten
Så kallat rationella, eller vetenskapliga, förklaringsmodeller tar inte förklaringen från början - de gör förutsättningar och sätter upp premisser innan innehållet kommer. T. ex. "Endast det vi kan mäta med vetenskapliga metoder existerar."
    För det första blir det ett cirkelresonemang, eftersom vetenskapen bara utformar mätinstrument för det den själv kan tänka sig existerar. För det andra är detta inte filosofiskt hållbart, då de inte tagit itu med frågorna "Finns något över huvud taget", "Vad kan vi uppfatta", "Uppfattar vi det korrekt - och hur vet vi i så fall det".
    Det finns hos vetenskapen en ganska pragmatisk inställning till åtminstone den tredje frågan, nämligen att vi kan inte veta men vår erfarenhet säger oss att det brukar vara så, och det är gott nog. Och visst är det praktiskt, jag älskar vetenskap - jag uppskattar alla framsteg inom medicin och teknologi!
    Min enda lilla poäng är att förklaringsmodellen om verkligheten -för mig- inte är filosofiskt hållbar.

Apropå vetenskap måste jag passa på att hylla verksamhetens metoder - trots allt! Även om jag inte håller med om förklaringsmodellens början, måste jag beundra metoden: att testa, att låta andra oberoende testa, att ständigt ifrågasätta, att sporras av själva ifrågasättandet, att bli glad över att motbevisas om det betyder att nästa teori är bättre!

Tro
Jag tror inte. Jag erfar - och försöker att inte övertolka vad jag erfar! (Obs! Jag är medveten om att detta är ett oerhört ohållbart påstående. Jobbar på det.)

Ritual och ceremonier
Vi behöver dessa, om de så är sekulära. De befäster händelser, de hjälper oss markera och bearbeta livshändelser och årets gång - de befäster vår relation med omgivningen (och med oss själva!) och med naturen.
    Religiösa ceremonier -rätt utförda (jag vet inte hur) - är viktiga uttrycksmedel, processer. De möjliggör bonding: med Naturen, med gudarna, med varandra, vilket är sak samma egentligen.

Druidism
För mig handlar det om den filosofiska aspekten av druidism. Med filosofisk menar jag mer i ordets mer akademiska bemärkelse: ett sätt att ställa relevanta frågor kring livet och dess förhållanden, vad vi upplever, vad vi menar med vissa utsagor, vad som är ett meningsfullt liv, et c. Men framför allt sökandet efter det som är Sant - utan undanflykter, utan luftslott, utan snuttefiltar.
    Ibland innebär detta att jag petar i ord - därför att orden betyder något!

Religion
Det religiösa - Numinösa! - för mig kommer ur livet självt, av att passionerat dyka in i och leva livet, inte titta på det som en film (eller berätta om sitt liv för sig själv som en film, vilket är skrämmande vanligt). Att ge tillbaka både substantiellt och symboliskt.

Paganism
Helt personligt: Paganism är det ramverk där dessa meningsfulla ceremonier utövas, inom vilket den filosofiska druidismen finns, och där det religiösa, Numinösa, får uttryck!
    Jag går absolut inte in på vad paganism skulle vara för alla andra, subgrupper eller associerade benämningar, eller vad paganism borde vara, eller några andra sådana diskussioner. Det vill vi ju hellre höra från de där 'alla andra'! ;)


Det är min innerliga förhoppning att dessa tankar utvecklas och förändras, inte för att jag är tveksam till dem, utan för att det är livets gång, att utvecklas. Jag vill inte råka ut för andligt nageltrång. Jag vill inte ha snuttefiltar - bekväma föreställningar som inte ifrågasätts.
    Med varje ny erfarenhet får vi anledning att se över om vi fortfarande tycker som vi gjorde förut. Vad spännande!*

Här finns också många saker att återvända till. Kommentera gärna!
Floreat!
neina

*Detta kan jag säga trots jobbiga livshändelser där allt jag trodde var sant och säkert ställdes på ända.