I

I

torsdag, juni 28, 2007

I mellantillståndet

... vid Ales stenar påbörjades något, som inte är slut ännu, inte avslutat. Jag kände att fullmånen på lördag blir bra för att markera hela perioden mellan sommarsolståndet och blåmånen - för det är det - redan innan Wynja frågade på Lupas diskussionsforum om vi ville göra något.

Att vara där, i värmen, i diset, bland de brummande stenarna (tänk som en sten-didgeridoo ;-) ), med vänner av Solen och Jorden... det tog mig starkt på något sätt, en ny dörr slängdes upp för mig. Och jag kom mig inte för att göra något av det, utan satt i närvaron av allt omkring mig, framför mig, inom mig. Satt i solen, satt med en sten, satt med jorden. Då var inte tid, för mig, att ta steget igenom dörren.

På lördag får jag samla ihop trådarna, syna vad som påbörjades där på höjden, se vad det kan vara för en dörr. Vad jag gör det till för en resa! Skogsflicka var med mig på höjden, det är hon på lördag också. Jag är rätt säker på att det har med henne att göra, till viss del. (Förtydligande: hon var inte där i fysisk form, men, ja, du förstår.)

Alltså blir det inte så mycket mer konkreta tankar och känslor förrän jag förstår mer av vad för process jag fått påbörja. "Alltid är det nå't..." :-) Men, jag är tacksam ur djupet av mitt hjärta för vad jag fick vara med om, glad med en sprudlande och samtidigt mäktig och stilla glädje. En obeveklig glädje.

Floreat
neina

tisdag, juni 12, 2007

Hu som det var

Nyligen fick jag infallet att läsa igenom mina dagboksanteckningar, från 13 till 21. Jag skrev så mycket jag hade, när jag behövde (alltså inte något regelbundet). Det var starkt.

Jag har med tiden och distansen tänkt att kanske jag tyckte jag hade det jobbigt, men det var ju ändå tonåren - så illa var det nog inte. Jag var nog bara lite tjurig. Men när jag läste kom jag ihåg, med full kraft, att så var det verkligen inte. Jag mådde otroligt dåligt. Så skulle aldrig någon må. Jag hoppas innerligt, och tänker verka för, att ingen ska behöva må så alls, eller i alla fall inte utan att bli uppfångad.

Jag tror inte att 'dagens ungdom' är bortskämd eller kinkigare, att det skulle vara därför de har mer problem med missbruk, självplågeri m. m. Jag tror att något har hänt i samhället som stressar unga mer. Kanske till och med att det är en viss generation själar som nu återfötts, med särskilda saker i bagaget?

I alla fall, jag började läsa om i dagboken (pärmen), för att mera förstå vad som hände i den stora omvälvningen. Det var nyttigt. Det var verkligen en genomtänkt, 'genomkänd' process. Inte som jag trodde och nu minns, något som lika gärna kunde hänt som inte. Varje val vi gör, gör vi utifrån de förutsättningar vi har. Dessa förutsättningar är så unika, att vi knappt kan tänka oss hur många små saker som spelar in. Därför blir varje människas val på ett visst sätt oförståeliga för vissa, men oundvikliga med tanke på just den människans unika situation.

Om jag blev luddig nu, säg till! Det är inte helt lätt att reflektera över sina egna dagboksanteckningar.
Floreat
neina

söndag, juni 03, 2007

There, see, the new moon...

Mend studier och allt har jag känt mig ur gängorna / ur cyklerna. Tja, inte helt, jag har ju mitt eget ekorrhjul, men ur Jordens cykler. Lyckligtvis var det fullmåne i fredags. Ja, jag vet att rubriken talar om the new moon, inte the full moon, men det är nog en tolkningsfråga. Det gör jag det till nu i alla fall! ;-)

Jag har inte hållt ceremonier ordentligt på länge och jag saknar det. Jag har ju tät kontakt med Henne men det räcker inte riktigt till... I alla fall, i fredags hann jag i alla fall med en bön vid mitt altare-under-uppbyggnad. Jag hittade den i Carmina Gadelica (skattkista, fast jag vill ha mer på svenska också). Det står "new moon", men eftersom det sedan talas om "lustre full" tänker jag tolka det som att den nya månen som omtalas är fullmånen som är nyss full. Som i fredags.

There, see, the new moon,
The Lady of life blessing her;
Fragrant be every night
Whereon she shall shine!

Be her lustre full
To each one in need;
Be her course complete
To each one beset.

Be her light above
With every one in straits;
Be her guidance below
With every one in need.

May the moon of moons
Be coming through thick clouds
On me and on every one
Coming through dark tears.

May Goddess' hand on me dwell
In every strait that me befalls,
Now and till the hour of my death,
And till the day of my rebirth.

(Jag har ändrat tre ord, King till Lady, God's till Goddess' och resurrection till rebirth.) Särskilt stycket om ...coming through dark tears... är så otroligt vackert. Tack Livet för trösten.

Så mörkt är det inte just nu, men jag blir lätt känslosam. :-)
Floreat
neina