I

I

måndag, april 21, 2014

Blåkulla och vidare: gamla och nya vänner

Imorgon ska jag tillbaka till mitt "vanliga jobb" och vila. Den här helgen har varit en halsbrytande färd mot Blåkulla och ännu längre i sällskap av härliga människor, gamla och nya vänner!

Blåkullafesten anordnades traditionsenligt av min "fairy godmother", mentor och kära vän, hemma hos henne. Vi var ett 15-tal personer som åkallade, trummade, sjöng, dansade, hoppade, och slutligen gick lös på knytkalaset, satte oss i ring på soffor och golv och hade härligt umgänge. Världsfrågor löstes, hår borstades, sniglars och ankors fortplantning dryftades... allt till ljusan dag, då jag och värdinnan pigga och vakna fortfarande, plockade undan disken och tog det där sista klockan 6-på-morgonen-glaset.

De dagar och kvällar som följde lärde jag känna en ytterst intressant person som också stannade över: jag kunde blivit som henne här i livet, men tog en helt annan väg. Så olika vi skorpioner kan bli! Upptäckte även botaniska trädgården i Göteborg, kände mig som om jag stod på världens topp i solgasset däruppe.

På vägen hem söderut: nästa fest, barfotafest hos en väninna som går mycket långt tillbaka i tiden. Hon har en fenomenal förmåga att samla på sig otroligt intressanta människor! Så det blev en uppiggande upptäcktsfärd med många nya dörrar som öppnades. Jag ramlade in hos min värdinna efter åtta på morgonen, fullkomligt surrande av energi. Slutligen kom mamma på besök här hemma ikväll och stannar över.

Som sagt, tillbaka till jobbet och vila!
Floreat,
neina

tisdag, april 08, 2014

Våren 2014

Nya kapitel. Har tänkt på om jag kanske skulle släppa bloggen och låta den bli ett dokument från det förflutna - men tänker nu så att jag fortfarande har mycket att säga.

Tiden som varit, dessa senaste månader, kanske mer än ett år egentligen, där jag varit bortkopplad och utan driv, saknat det "kall" som jag länge levde på och som faktiskt fick självdö. Nu, tydligare riktning och konkreta steg dit!

Jag har saknat Skottland och det har förlamat mig lite. Saknaden finns fortfarande men på något sätt driver självaste tiden mig obevekligen vidare: andra relationer, andra projekt. Andra vänner, andra hedningar, annan musik, annan dans. Annat arbete som till slut väckte den nya lilla låga inom mig som jag tror kan ta mig vidare: ergonomi för musiker. Så, då kan jag ha båda fötter i musikvärlden, både sjukgymnasten och sångerskan!

Sjunger regelbundet med vänner, äntligen, och övar nya sånger själv. Jag trodde jag hade tappat all lust att sjunga för jag hade inga sånger. Nu har jag hittat fyra nya sånger, och det räcker långt! Min själ öppnar sig igen!

Är också så tacksam för att ha trevande börjat hitta tillbaka till hedniska sammanhang i Sverige. Vem vet var det leder och hur mycket som bli av det, men jag har saknt det. Jag går in med fullt öppna ögon att vi är otroligt olika, men hur det än är med det så finns en värme, acceptans gränsande till stolthet över våra olikheter, och ett välkomnande, som jag aldrig mött någon annan stans. Bra jobbat! :)

På det världsliga planet finns många fina nyheter också... Mer om det i nästa post... Och mer om de kommande högtiderna!

Floreat!
neina