I

I

lördag, december 10, 2011

December

Det har varit tyst härifrån. Jag har varit inne i mitt skal, legat lågt och inte kunnat vara riktigt närvarande. Ändå har veckorna susat förbi!

Vi har -
*varit i Sverige en snabb helg. Min pappa gifte om sig, med sin A, och det var en fantastiskt glädjefylld tillställning! Jag är så glad för deras skull och det lyste om dem! Vi spelade och sjöng, både jag tillsammans med fästmannen, och alla tre syskon lyckades få ihop en låt tillsammans också.

*varit i Milano helgen efter. Fästmannen hade en workshop och sen hade vi båda konsert med bretonska danser efteråt. Vi var i danstruppen Gens d'Ys lokaler, verkligen fint! Vackert trägolv, ljust, öppet. Jag hade det skönt och satt och läste "The Hero with a Thousand Faces" av Joseph Campbell, alltmedan harpmusik fyllde lokalen hela dagen. Ovanpå det var kaffet otroligt gott så jag känner mig som en prinsessa som får åka med på sådant här!

*varit i Pitlochry hos vänner och myst framför den öppna spisen, spelat spel, och vi hade sådan fantastisk tur med vädret: det snöade under natten, sedan var det strålande vackert dagen efter. Vi gick ut och promenerade uppe i kullarna:


*Pascal Lamours skiva "Le Chant de la Mandragore" kom ut 18 november. Spännande! Undertecknad är nämligen med på ett hörn!! Det är otroligt roligt att ha fått bidra (på skånska till och med ;) ) till det här verket. Utan att säga för mycket, handlar det om Arthmaëllas sökande efter alrunan, de lärdomar hon får med sig på vägen och de personer hon möter - bland andra Morgane...

*jag fick delta i en intervjustudie som en psykologistuderande gjorde, som handlade om fysisk aktivitet i samband med psykisk ohälsa. Vi pratade tillsammans i över en timme om mina upplevelser kring fysisk aktivitet (sjukgymnastik i form av Basal Kroppskännedom) i samband med psykisk sjukdom. Det var spännande - hennes speglingar av vad jag sa och hennes följdfrågor var så klockrena! Till exempel kunde vi utkristallisera känslan av att vara som en marionett-docka - ett stort huvud som flyter omkring men ingen riktig kropp. Tänk då skillnaden när man till slut kan bebo hela kropp sin, skjuta rötter och veckla ut vingar...

*fortsatt träna basal kroppskännedom. Jag återkommer till detta övande sporadiskt, i ett försök att göra det regelbundet. Skillnaden är att det är en aktivitet som jag VILL göra, till skillnad från alla aktiviteter som man "borde" göra! Det har varit min meditation och min "devotion" också.

Vi ska -
*spela in vår skiva och försöka få den klar till sommaren. Vi spelar in själva vilket tar bort en hel del av stressen som finns med att spela in i studio - men det innebär andra stressmoment har jag upptäckt. Man måste förstå sig på utrustningen och placeringen av mikrofoner så klart, man måste dessutom lära sig att nöja sig någon gång (viktigt om man spelar in hemma där man annars kan ta om i oändlighet). Mest av allt är det roligt för det är verkligen bra låtar och det kommer att bli en solid skiva!

*jag ska börja jobba på måndag! Äntligen, äntligen har jag fått jobb och all byråkrati är utredd. Det verkar vara en professionell och entusiastisk arbetsplats, och min chef är verkligen trevlig. Jag ser fram emot detta!

*flytta. Mitt nya jobb ligger i grannstaden så det blir till att leta lägenhet, något jag inte gjort i detta landet förut. Iiih.

*vi åker till hans familj i Bretagne över jul, vilket vi båda ser fram emot. Dessutom ska vi spela in några andra gästmusiker medan vi är där, samt förbereda för händelser den kommande sommaren...

*vi gifter oss till sommaren! Så nu är det full fart att planera all logistik, byråkrati, boende för alla gäster o s v. Inte minst ska vi sätta ihop vår ceremoni och vi måste prata med förrättaren, en druid som mycket generöst erbjöd sig att hålla i ceremonin. Virvelvinden har dragit igång!

Den senaset tiden har jag känt att jag inte riktigt vet vad jag identifierar mig som. Känner mig inte så jättemycket som "sjukgymnast" just nu. Är inte hundra procent sångerska. Som person känner jag mig också lite borta, saknar mina vänner och mitt invanda sammanhang. Har inte heller något tydligt religiöst sammanhang att ingå i. Det är nyttigt - jag måste lära mig att Vara, utan en massa yttre identitetsmarkörer, Vara utan att identifiera mig med mina relationer.

Floreat!
neina

lördag, november 05, 2011

Livet på landet

En helg för ett par veckor sedan var vi på besök hos vänner som bor precis vid en privat ö (inte på den). Det var härligt: avslappnade samtal om allt mellan himmel och jord, ingen press att göra någonting, ingen mobiltäckning i tre dagar. Bara andas.



Vy från vardagsrummet: hela kortändan var ett stort fönster ut mot ön och bergen

Vi gick och hälsade på på grisfarmen i närheten. Just när vi kom så höll suggan på att föda! Hon hade fått tolv kultingar dittills, och det kom fyra till medan vi var där (två klarade sig inte). Så härligt att få vara med! De gnylade och bråkade om spenarna nästan direkt. Bonden höll fram en och lät oss klappa den (en av dem som torkat lite). Han ursäktade ju också tidpunkten lite men "Det är så här det kan gå till på landet."

Han kunde ju inte veta att jag haft får i flera år, att jag tog hand om en griskulting från födseln när jag var liten, att min katt ville föda sina kellingar i mitt knä, han visste bara att vi var på besök från "stora staden". Så kom jag att tänka på hur speciellt och välsignat det är att ha fått vara med om allt detta; det är inte självklart för alla att växa upp med flasklamm, haft koja i skogen, åka hölass, klättra i träd, leta kattungar om sommaren... Är så tacksam att ha fått växa upp så nära Livet.

Vi måste flytta ut på landet snart.
Floreat!
neina

life is...

Life is NOT a box of chocolates, life is like going to the dentist EVERY DAY. "You didn't floss? Well, then this is going to hurt." Life is a constant flossing or constant suffering of not-flossing.

Blir så trött på mig själv. Varje dag en uppförsbacke därför att jag inte gjort saker ordentligt INNAN och nu hjälper det ju inte att försöka ställa allt tillrätta i ett svep; det som fått förfalla i flera månader byggs inte upp igen under en eftermiddag av smärtande samvete. Särskilt när man redan tappat allt förtroende för sig själv att få något gjort alls.

Hur ta sig upp? Vet inte. Kanske göra det man kan, en sak i taget, från och med NU.

Floreat,
neina

måndag, oktober 31, 2011

Samhain 2011

Det har hänt mycket som är värt att dela med sig av; jag ska skriva när cirkusen lugnat ner sig.

Just nu vill jag önska alla en välsignad Samhain.

Floreat,
neina

söndag, oktober 02, 2011

"...scared to recognise this moment"

"Every single moment in life is a pivotal moment. Every day has a moment where you can change everything–the problem is that we are scared to recognise this moment."
Paulo Coelho

Är vi? Ja, jag är i alla fall: om jag erkänner det ofantliga värdet av varje ögonblick, då kommer också ett otroligt ansvar för vad jag gör med den stunden...

Å andra sidan kan det vara just i ett sådant ögonblick som jag till slut vaknar ur dimman och börjar Leva.

Floreat!
neina

lördag, oktober 01, 2011

A la Recherche de la Mandragore

Medan jag ändå är i farten, kan jag nämna en helt otrolig bok av druiden/musikern/musikproducenten/farmaceuten Pascal Lamour:


A la Recherche de la Mandragore



Jag håller fortfarande på att läsa boken, men det är en saftig, vacker och innehållsrik bok. Inte som någon annan, ett väldigt druidiskt koncept: Den redogör för druidiska riter, högtider, förhållandet till den naturliga världen, växter och deras användning, och är samtidigt en berättelse om en druid och hans lärling. Det är inte en ren berättelse, inte en ren kokbok, inte en uppställning druidisk visdom: den är allt detta inom samma pärmar, med häpnadsväckande vackra illustrationer av tecknaren Brucero.

Det håller på att göras en CD med musik till boken, något som vi verkligen ser fram emot!
Floreat!
neina

P. S. Film med lite mer info (franska).

Night of Hunters

Tori Amos nya skiva, Night of Hunters från Deutsche Grammophon. Mästerligt!

Detta är ett så otroligt tight koncept, så fantastiskt väl genomfört. Det är så här det ska gå till!

Läs gärna denna intervju med Tori, det finns gott om referenser till paganskt intressanta myter och begrepp.

Här kan man lyssna på hela skivan. Men köp den!

Floreat!
neina

onsdag, september 28, 2011

Höstdagjämning 2011

Åh... Som ni förstår så är höstdagjämningen en av mina favoritdagar på året! Och i år blev det något särskilt. Tanken var ju att på något sätt återknyta till min särskilda gudinna, och knyta an till platsen där jag nu bor. Det blev över förväntan - trots att det inte alls blev som jag planerat!

Hastigt och lustigt (last-minute is my middle name...) blev det bestämt att jag skulle åka norrut och hälsa på en väninna. Det är en spirande, lovande vänskap som jag är mycket glad över i detta nya land! Hon bor på en gård ute på vischan. Perfekt! På tåget dit ville jag bara lyssna på musik och titta ut genom fönstret. Så meditativt. På en ingivelse satte jag igång en slumpmässig spellista, och första låten som kom upp var "Mabon" av Omnia...

I nästan två timmar for tåget förbi rullande kullar, får, dignande äppelträd. Till slut framme.

Under vår promenad genom okänd otroligt tät och mörk granskog och ut längs skogsbrynet med björk och hassel, kom vi till en gammal väg med några otroligt majestätiska bokträd. Jag har aldrig sett så massiva bokar. På stengärdet precis vid dessa mastodont-pelare låg ett stort, skimrande/gnistrande helvitt stenblock. Då visste jag, att detta var platsen där jag skulle ha en liten helig stund. Jag hälsade på träden. Tog fram mitt äpple, skar det i två halvor så stjärnan/kärnhuset syntes, och lämnade som offer. Jag sjöng en kort sång, en hälsningssång som önskar frid.

Jag känner mig så tacksam. Det var så fridfullt, så mättat av känslor: vördnad, glädje, den bubblande känslan som sådan naturskönhet ger, och så kände jag mig på något sätt rotad. Känner faktiskt lite mera lugn inför livets utmaningar nu.

Min väninna är inte själv pagan men sympatiskt lagd, och var förvånansvärt "med på noterna", jag behövde inte ursäkta eller förklara vad jag ville göra. Resten av dagen ägnades åt äppelkaka, mera prat :) och så åkte vi tillbaka till stora staden, gjorde oss fina och gick ut!

Floreat!
neina

Bilder:

fredag, september 23, 2011

For the Autumnal Equinox

Be still. Listen. Listen to each leaf falling. Listen to the torrential rain. Listen to your breath. Listen to your impatience. Listen to your frustration. Listen. Be witness.

Sometimes it's so hard to try and be wise. That's why I love the Equinox and its invitation to just. Stop.

Nothing to grow. Nothing to say. Nowhere to go. Be still.

söndag, september 11, 2011

filar på höstdagjämning

Så här när det blåser och stormar lever jag upp! När det är mjukt ljus ute (läs: mulet) för mina ögon och skön luft (läs: halvfuktig), och behaglig temperatur (läs: 10-15 grader) känner jag mig så levande som aldrig annars! Och längtar, längtar till en av mina favorithögtider: Höstdagjämning / Mabon.

Ser verkligen fram emot att fira denna högtid, för jag är mer inspirerad än någonsin att "reconnect" på något särskilt vis med min gudinna, och på något fint sätt försöka etablera en relation med platsen där jag är.

Idéer inför firande? Hur ska ni fira?

Floreat!
neina

altare?

Jag tror jag vill skapa ett altare.

Förut har jag liksom antagit att jag skulle ha det, 'vetat' att 'man borde' ha det. Pratat om att jag ska skapa ett. Nån gång... Men nu känner jag att det faktiskt vore meningsfullt, inifrån mig, inte utifrån vad vi 'borde' ha. Någonstans djupt inom mig var jag alltid lite skeptisk mot att jag skulle skapa ett altare - för jag känner mig själv. Det skulle bara bli ytterligare ett hitte-på i min hitte-på-religion.

Lite som att fira jul har varit ett problem för mig. Man borde fira jul. Det är självklart att vi firar jul. Det är självklart att DET ÄR BRA OCH TREVLIGT att VI FIRAR JUL. Känner hur julen körs ner i halsen på mig innan jag ens hinner känna efter varför julen borde vara meningsfull för mig? Vid närmare eftertanke känner jag att jag visst det tycker om att fira en högtid vid den tiden på året och att det finns massor med mening och värde och gemyt. Men det var först efter några års jul-bojkott som jag kunde få den distansen! I alla fall, lite så känns det med altare för mig: som en julgran. Säkert meningsfull, jättefin, jätteviktig (tydligen) i att befästa religionen (altare) eller högtiden (julen). Men julgranen blir så lätt full med krafs. Med tingeltangel, bara-för-att. Och så står den där stor, barrande, bökig och förmörkar rummet, och blir en symbol för att jag inte alls gillar det här egentligen och känner ingen mening med det.

Men nu känns det som att jag skulle vilja skapa ett altare! :) Hur vill jag utforma det? Varför? Nu känns detta som spännande och meningsfulla frågor! Fortsättning följer...

Floreat!
neina

tisdag, augusti 30, 2011

tillbaka i sadeln...

Tjo, nu börjar jag landa igen här efter en otroligt intensiv sommar i Skåne med många härliga möten, rik på erfarenheter, redo att dyka in i hösten!

Tillbaka i sadeln, vad innebär det nu då? Jo, det innebär att jag tänker fortsätta skriva på min bok (flämt!), fortsätta söka jobb (har redan fått ett nej men för varje nej ökar chansen att få ett ja?), jobba på inför våra kommande spelningar och skivinspelning, förbereda och genomföra en kurs i svenska på kvällstid... Och inte minst, försöka hitta ett meningsfullt utlopp för min religion här. Moots är kul men är ju mest för den sociala aspekten. Fler böcker behöver jag inte läsa just nu. Att leta upp en grupp är inte aktuellt. Nej, jag vill hitta en konkret form för mitt utövande, en ny form (har ju redan skrivit om att mina gamla former är inte meningsfulla längre - de var mest baserade på Paganism 101 Cook-Book-style).

Och lyckligtvis har jag hittat lite livs-filosofisk inspiration, just när jag tyckte jag hade fastnat! Återkommer med lite sammandrag och länkar till rolig läsning!

Hur ser ni på hösten?
Floreat!
neina

P. S. Nya bilden är från St Andrews. Ser lagom mystiskt ut :)

lördag, augusti 20, 2011

halvt vemodigt

Lite tråkigt faktiskt att ha sista dagen på det här jobbet. Jag har trivts utomordentligt bra! Visst har där funnits många utmaningar, men det tycker jag ju om! Jag tror nog att jag har vuxit litegrann på den här tiden.

Dessutom har jag fått vara med om en väldigt vacker plats, halvt hemlig, men jag delar gärna med mig av en bild:


Det syns hur knorvliga bokstammarna är?
Floreat!
neina

måndag, augusti 15, 2011

Vid alla gudar, vilken fullmåne!

Den här augustifullmånen har varit mycket speciell. Och det var inte ens tänkt så!

Först och främst: i lördags fick jag äntligen, äntligen träffa Ceriadwen, vars blogg jag följt (kollar dagligen), uppskattat och inspirerats av i flera år! Det kändes stort att hon ville träffas, för jag tycker att hennes skrivande är något av det bästa som finns i Sverige, både vad gäller innehåll, variation, djup, bilder/video, intressanta kommentatorer, ämnesval, blandning av vardag och fest... En annan kan ju bara försöka komma upp i den nivån av kvalitet! ;)

Vi hade en härlig eftermiddag med promenad, kaffe (viktigt) och goda bakelser :D Och framför allt stannade samtalet aldrig av, det fanns SÅ mycket spännande att bolla! Det är roligt när internet-världen får förankras i verkligheten också, då blir det mera verkligt, viktigt. Ser fram emot mera!

Annat som hänt i helgen var att jag följde med mamma på en kräftskiva som hennes väninna med man ordnar. Jag har hört talas om tillställningen i åravis: det ska vara en riktig brakfest med kräftor, hattar, haklappar, sång, och sent in på natten vild dans. Hm... Men jag hade riktigt trevligt, där var så spännande människor: alla väldigt mångkulturella! Värden höll till och med tal och hyllade mångkulturaliteten, med tanke på händelserna i Norge. Mina sällskap vid bordet och jag pratade mycket om sång och uttryck; jag fick mig viktiga saker till livs. Naturligtvis blev det dans, och OJ vad roligt det var! "Good, clean fun!" Så härligt att se vuxna/"halvgamla" som de själva sa, kunna roa sig och bara ha kul, släppa loss och dansa! Sådan vill jag också bli när jag blir stor.

Idag var det inspelning av filmmusik. Vi gjorde det hos farmor, för hos henne är där garanterat tyst (ingen trafik!). Dessutom är det helt otrolig utsikt från fönstret, så det smittade av sig i musiken! Jag hade lite roligt åt att det var riktig LOTR-stil på musiken, och enya-lik kör. Men, det passar säkert filmen :) Det är en fantasy-film som det ska vara till. Jag ska erkänna att jag sjöng inspelningen "cold" dvs jag hade inte övat alls utan bara läste noterna rakt av... Men det gick!

Ännu mera: fästmannen hade en fantasktiskt bra spelning tydligen i lördags, på Lorient-festivalen, där t. o. m. landets kulturminister var med (och envisades med säkerhetspersonalen att han ville vara med under hela konserten) samt på efterföljande middag :) Vi bara skrattade åt det!

Ojojoj, nu tillbaka till jobbet sista veckan...
Floreat!
neina

måndag, augusti 08, 2011

Bilder Korrö 2011

 Festivalområdet är i en hantverksby, med en flod och kvarn mitt i. Det ligger verkligen mitt i skogen! :)

 Kaffetältet by night...

Festivalbron - här samlades insekter till lamporna och fladdermöss i mängder såklart!

Floreat!
neina

Korrö 2011!

ÄNTLIGEN har jag varit på Korröfestivalen (mjo, för ett tag sedan, 29-31/7, men jag fick ju hämta mig lite innan jag kunde skriva om det ;) )!! Första gången men absolut inte sista!

Jag och väninnan H körde upp, fulltankade med kaffe och godsaker. Första konserten vi gick på var med The Moon and the Nightspirit - ett band som jag ofta hört på A Darker Shade of Pagan podcast och som verkligen gör "dark ambient" bra! För en gångs skull är det här det händer och inte i UK eller USA ;) Det är ett ungerskt band med lite "mantelvarning" men musiken mullrade skönt. Synd bara att artisterna inte hade så mycket scennärvaro.

Sent på kvällen var det dans, Ung Scen och massor av annat. Med gruppen Frigg stod hela främre delen av tältet och hoppade, där var till och med stage diving - fniss! på en folkmusikkonsert! Det var så roligt att se en "ny generation", att se de unga verkligen leva sig in i musiken och göra den till deras egen med deras eget sound. (Sen att jag inte kände mig hälften cool tillräckligt för att vara där är en annan sak... Hihi, har ju varken dreads eller henna i håret, och inte heller stora svarta glasögon.)

H och jag tillbringade natten i kära bilens baklucka, filosoferandes, drickandes vin, lyssnade på musik som kom från buskspel på campingen. Dagen därpå var det dags för Fribo, skandinavisk-skotsk musik -yeah!- med ös! Jag är numera beroende av deras skiva, som jag lyssnar på oavbrutet, helst i en bil så att det riktigt kan dåna på.

Efter goda, mättande chapatis (!), mys med min kära kusin och hennes pojkvän som också var där, visstuga (hurra) var det dags för sista konserten. Vi lyckades med nöd och näppe komma in i Kvarnen, där de har de intimaste konserterna. Eftersom vi kom in nästan sist, fick vi sitta längst fram närmast musikerna. Det var Nicor som spelade, en magisk stund på gitarr och fiol med temat Näcken... Det var helt förtrollat. På riktigt. Jag vet inte var tiden tog vägen, vet inte var ena stycket slutade och andra började...

Längtar efter mera! Längtar till nästa år! Hoppas vi ses där? ;)
Floreat!
neina

måndag, augusti 01, 2011

Glad Lughnassadh!


Glad Lughnassadh på er allihopa! Så här såg det ut i Denningarum igår när vi var där och plockade grönsaker, en mångårig tradition för oss och som känns väldigt fin. Sen åkte vi hem till mig och lagade grönsakssoppa med gott bröd och goda ostar till!


Hoppas att ni alla har/får fina firanden och en god skörd...
Floreat!
neina

söndag, juli 24, 2011

Pilträd







Från den 23/8.
Floreat!
neina

Ofattbart

Det som hänt i Norge igår är ofattbart. Det finns inte ord.

Vi satt hela dagen vid norska TV:s direktsändningar. Tills vi inte klarade av att se det.

Det är en attack på, en kränkning av oss alla, ALLA, som bryr oss om vårt samhälle. Det är en mardröm. Det är en tid nu då vi alla måste komma tillsammans kring den demokrati som vi vill stå för.

Jag skulle köra ut till pappa, och kom förbi kyrkogården. Jag tvärnitade och gjorde en u-sväng, för jag kände att här måste jag stanna till. Idag. Farfar fick en liten stund. Där var två pilträd som var kala och gav en dramatisk effekt mot den tunga kvällshimlen. Dagen till ära.

Kände mig helt tom.

Floreat... en annan dag.
neina

onsdag, juli 20, 2011

Nu fick jag vingar!

"Once you start to awaken, no one can ever claim you again for the old patterns. Now you realise how precious your time here is. You are no longer willing to squander your essence on undertakings that do not nourish your true self; your patience grows thin with tired talk and dead language. You see through the rosters of expectation which promise you safety and the confirmation of your outer identity. Now you are impatient for growth, willing to put yourself in the way of change. You want your work to become an expression of your gift. You want your relationship to voyage beyond the pallid frontiers to where the danger of transformation dwells. You want your God to be wild and to call you to where your destiny awaits."

-John O'Donohue
källa


Detta tog andan ur mig. Så sant. (Läs hela, läs på hemsidan, läs hans böcker!)
Floreat!

tisdag, juli 19, 2011

Relativism?

En del av er har kanske läst om rättegången för New Age-ledaren James Arthur Ray och hans sweatlodge-dödsfall. Jag har följt det mest på The Wild Hunt. Det har med oss paganer att göra på vissa sätt, återigen hänvisar jag till The Wild Hunt för detta - det är inte det jag vill belysa här. Utan det är detta, som jag nyss hittade på Brendan Myers blogg, ett par meningar som faktiskt är värda att tänka på:

"Many pagans like to believe that there is no such thing as a universal moral truth, and many recoil at the use of the word ‘should’. James Ray’s sweatlodge puts that kind of relativism to a life-and-death test. As a final remark, my friends, may I say that you do not need to undergo a heat endurance test to the death in order to know that you are strong in spirit"   källa

Total relativism funkar kanske inte heller. Vilka riktlinjer har vi, personligen?
Floreat!
neina

söndag, juli 10, 2011

Verkligheten kalla vindpust

Ibland får jag en kall vindpust. Det är när jag känner Verkligheten nära, nära inpå. Som om jag tillbringat min tid i min varma, bekväma bubbla - och så händer något och jag känner Livet stryka förbi som en kall vind mot min kind. Som om någon öppnat ett fönster i min varma bubbla och jag inser att därute blåser kallt, det stormar kanske. Jag vaknar till.

Detta kan hända när jag får besked om någon närståendes hälsotillstånd, vid dödsbud, när jag fattat livsavgörande beslut och levererar dem, när jag träffar ett nyfött barn för första gången...

Jag värderar inte. Detta är Verkligheten, Livet i alla dess former. Jag Lever.
Floreat!
neina

tisdag, juli 05, 2011

"Not greener than thou"

Äntligen. Cat Chapin-Bishop säger det många längtat efter.

"Like, biking to work is cool, right?  But it has not escaped my attention that there are those for whom only biking to work on a fair-trade bamboo bicycle with ergonomic handlebars is really cool.  And those of us trundling along on second-hand Schwinns don’t cut it in some circles–especially if we can’t repair our own bikes, or have to walk them up steep hills."


"I don’t even own a pair of yoga pants."

Floreat! :)
neina

söndag, juli 03, 2011

Svartmåneträff

Denna svartmåne var jag inbjuden att fira med Vanadis Södra på deras svartmåneträff. Innan dess hade jag träffat en av arrangörerna på en solig innergård i Malmö och ätit sushi och druckit rosé och haft väldigt trevliga samtal!



Själva träffen var vid Onsvalakällan utanför Höör. Vi var en grupp om sex kvinnor, i olika åldrar och med olika bakgrund. En del av dem hade träffats förut men inte alla i denna konstellationen. Vi vandrade in i bokskogen, till källan. Sedan kände vi in platsen lite. Vi satte oss i en ring i en öppning en bit bort och vi pratade lite om vad denna träff innebar: Temat var gudinnan Jord, och gåvor. Efter att vi 'öppnat oss' (för att se och höra t ex småfolket, eller Jords budskap) och en kort meditation, sändes vi ut på våra egna vandringar.

Jag tyckte nog att jag hörde och såg världen lite annorlunda just då - som om skogen skimrade lite extra och alla ljud blev lite extra tydliga. Jag fann en plats där jag kände att jag ville stanna och lämna min gåva, och prata lite. Plötsligt kom tårarna. Jag fick ingen lösning på situationen som jag just nu känner är jobbig, men jag fick en meningsfull stund av närvaro. Att bara Vara, där, och då. Där låg också en pinne som fångade min uppmärksamhet, en fin pinne som jag i vanliga fall nog hade tagit med mig. Men just då kände jag: Jag behöver inte äga allting. Den kan ligga här och vara fin.

Vi samlades alla igen i vår cirkel av plädar (fast jag ville sitta i gräset :) ) och samtalade lite om vad vi upplevt och vad det kunde ha för betydelse. Det var så skön stämning, ett så skönt format! Just nu är jag ju lite nollställd vad gäller firanden: har slängt ut mina gamla vanor som inte ger mig något längre, men inte hittat mitt nästa uttryck. Detta kändes enkelt, meningsfullt, Riktigt.

Stort tack till alla ni som var där, och särskilt till arrangörerna, som bidrog så till den varma atmosfären, och som var så bra bollplank för dessa tankar och känslor. Härligt, positivt! Jag ser fram emot nästa träff!

Floreat!
neina

torsdag, juni 30, 2011

J. R. Ligget's

...schampokakor. Lyrisk.

Ett tips till alla hedningar som gärna provar något annat, något naturligt, ekonomiskt och miljövänligt.

Bakgrund: mitt hår är långt och fint (tunt dvs), och kinkigt. Har provat det mesta, t. o. m. medicinska psoriasis-schampon, med fortsatt irriterad hårbotten och tunt, flottigt, fnasigt hår. Så fick jag rekommenderat en schampokaka, av goda och kloka människor. Trots min skepsis (lushs schampokakor är tydligen bra, men har inte fungerat för mig) provade jag.

Vid första tvätten kändes håret konstigt: det löddrade annorlunda och kändes jättekonstigt när jag sköljde ur. Var inte säker på att jag fått ur allt. Men direkt efteråt kände jag skillnaden, och detta har hållit i sig sedan jag började använda schampot, i november! Mitt hår håller sig snyggt längre (=behöver inte tvätta lika ofta), hårbotten är inte irriterad, håret har mer volym. Och en kaka räcker i mer än fyra månader. Förutom det - de fåfänga skälen! - är det bara naturliga ingredienser, dvs saker som känns ok att ha på huden och i håret. Och miljövänligt: de är dryga och transportvänliga!! (Transportvänligheten är så klart praktisk också, om man reser mycket.)

Ville bara upplysa :)
Har andra spännande saker att skriva om, men det kommer!
Floreat!
neina

(J. R. Ligget's schampokakor beställer jag från Simplynatural, en svensk distributör.)

onsdag, juni 22, 2011

Litha 2011

Glad Litha, Glatt Sommarsolstånd, alla! Hoppas ni hade det underbart! (Det ser så ut, för en del av er :) )

Vi hade det så här härligt:





...jag och min väninna. Vi diskuterade värdet av ritual, och kom också fram till att även om bra ritualer behövs, var vi just nu inte i behov av ritualer utan av att bara landa. Att få lov att bara lyssna. Att inte 'ta med sig' mer än oss själva och vår tacksamhet ut till vår plats.

Senare på kvällen fortsatte diskussionerna så klart. Och jag fick en otroligt vacker gåva:

SÅ vacker, så harmonisk i linjerna! Detta är en replika av de figuriner som förekommer inom cykladisk konst (något senare sådan tydligen). Ja, inte vet jag. Men vacker är Hon. Talade till mig direkt! Vi delade erfarenheter av att se gudomliga statyetter på muséer, och känslan av en kall, verklig, vindpust som kommer av mötet... Mer om detta senare.


På återseende!
Floreat!
neina

måndag, juni 20, 2011

konstigheter i bloggen

Hm! Nu har det blivit något konstigt i bloggen: för ett tag sedan fick några 'tags' konstiga rutor bredvid sig. Nu när jag skulle ta bort dem (i "edit posts") ändrades även publiceringsdatum till dagens! Så mina nyaste inlägg kommer efter de här gamla...

Rätt ordning (nyaste först) är:
Att se fler valmöjligheter
Juni så här långt
Oändlighet
På gång

Än en gång, glad Litha imorgon!
neina

Recension: Kissing the Hag

Här är lite tankar efter att ha läst Kissing the Hag av Emma Restall Orr:

Boken utforskar de "icke-acceptabla" aspekterna av det kvinnliga, t. ex. the bitch, the whore, the grumpy old bag men även aspekter från jungfrun och modern. I kronologisk ordning går vi in i olika åldrar eller stadier, av kvinnors liv: från flickan och jungfrun, till den gamla haggan.

Igenkänningsfaktorn är stor; det är en befrielse att få möta alla "skuggsidor" med ren acceptans, stundom logik (en bitch kanske har en anledning till att hon är som hon är, och i hennes värld är det fullt förståeligt att hon beter sig som hon gör). Ibland är det skuggsidan som ger styrkan som krävs i livet.

Med samma poetiska och realistiska språk som vi kan uppskatta från Restall Orrs andra böcker, reser vi med henne, igenom livet, igenom oss själva och allt kvinnfolk vi känner. Personligen tror jag att det ligger ett stort värde i att möta, acceptera, och integrera det som vi uppfattar som våra skuggsidor (och även acceptera vår fysiska varelse!): det trumpna, håriga, blodiga, luktande, catty, själviska...

Det finns något annorlunda i den här boken också, jämfört med hennes andra böcker: ett betydligt mer religionsneutralt språk; boken är nog tänkt att vända sig till en större läsekrets än bara paganer, häxor, druider. Till min förvåning uppskattade jag det - tänk så här: vi må älska doften av rökelse och alla dess associationer, men ibland behöver vi frisk luft också ;)

Men. Jag har ett väldigt stort "MEN" med den här boken: den stereotypiserar "det kvinnliga" något enormt. Så klart, det är ju hela temat för boken: att renodla och måla upp karaktärsdragen, det arketypiska, så att var och en kan spegla sig själv i det och ta med sig insikter om vad som stämmer in på en själv och inte. Jag kan läsa det mellan raderna, men det sägs inte rakt ut, utan boken känns rakt igenom som att vi slukat stereotyperna för "det kvinnliga" med hull och (ja) hår.

Så trots hög igenkänningsfaktor blir det samtidigt låg igenkänningsfaktor i stora delar. Det kanske är något personligt. Jag kanske inte identifierar mig tillräckligt som "kvinna". Eller inte som den kvinna som Restall Orr haft i åtanke i alla fall. Där fanns passager jag bara ville ögna förbi: "the moon... bla bla ... attuned... bla bla... intuition... bla bla." Det var mycket bröst, kroppsfett, humör och mens. Men vi kvinnor, som känner att vår kvinnlighet inte sitter i varken bröst, mens eller pms??

Detta, om något, är väl en av de mest oacceptabla aspekterna av kvinnlig natur, om vi nu ska tala om det (för det är det boken ska handla om!), nämligen, vår mångfald, variation i erfarenheter, beteende, fysik. Det mest oacceptabla med kvinnfolk är kanske att vi inte kan sättas i ett fack (lika lite som vi människor kan sättas i fack enligt astrologi, enneagram, blodtyp, et c.)!

Läs gärna boken, den innehåller mycket befriande beskrivningar, och uppmuntran att bli vän med sig själv, livsvisdom och några goda skratt!

Floreat!
neina

Mera (!) om beteckningar

Efter att ha funderat medan jag skrev recensionen av boken Kissing the Hag, där min avslutande tanke var att det kanske mest oacceptabla med kvinnor (eftersom det är det obekväma i det kvinnliga, som boken handlar om) är att vi inte kan stereotypiseras.

Som vanligt börjar jag då fundera på, vad som är en kvinna i så fall. Om ord kan betyda allt vad vi vill, vad som helst, blir de väl meningslösa? Samma tankegångar har gått runt (i rundgång, fruktlöst tyvärr) kring andra beteckningar: vem 'får' kalla sig druid? är vi 'paganer' eller flera skilda rörelser? Och så vidare. Ni vet.

Nyligen läste jag på DruidJournal, vad Jeff Lilly (lingvist) hade att säga om beteckningar. Det var befriande läsning för mig och rätade ut många av mina frågetecken! (Fast jag tror att ofta när en fråga går rundgång och inte får något bra svar, är det nog för att frågan är fel ställd. Möjligen har jag ställt fel sorts frågor om detta.)

Oavsett om ni håller med honom om att vi (om vi är 'vi'!) ska kalla oss paganer, så läs hans beskrivning av hur vissa begrepp får mening: kort förklarat, finns det arketypiska begrepp, men även en stor bredd i dessa, så stor bredd att vissa fenomen under samma paraply-begrepp inte överlappar alls. Men på något sätt har de koppling till grund-ordet. Nej, läs hans beskrivning, han säger det bättre! :)

Att se fler valmöjligheter

Hittade en intressant blogg-post, om att se fler valmöjligheter. Den baserade sig på en övning som författaren hade med sin sånglärare (en övning jag absolut behöver ta till mig!) och som öppnade hans ögon även på andra områden:

"Realizing the initial choices you made are just one of many..."

Tänkvärt, det öppnar upp världar av möjligheter!

För övrigt: det är Litha imorgon, vilket jag storligen ser fram emot! Hoppas ni har trevliga/mysiga/spännande planer också!

Floreat!
neina

onsdag, juni 15, 2011

Juni så här långt

Vill dela med mig av lite fina bilden från sommaren så här långt :)


Först, en rolig mini-dolmen som satt på trottoaren i byn i Bretagne! Jag tror den hörde till trädgården.




En mystisk dörr; samma by.


 Vy från Rennes, Bretagne.




Ty Anna Tavarn, en viktig bretonsk pub i Rennes (en stad som påminner väldigt mycket om Lund!).


 Och så här mysigt är det hos min farmor i Skåne :) Lite skönt att vara här över sommaren ändå!

Nu planeras Litha, grönsaksplockning, bröllop nästa sommar och introduktion på nya jobbet! Livet leker! Floreat!
neina

onsdag, juni 01, 2011

Oändlighet...

Kom att tänka på något jag läste för många år sedan (jag minns inte var): Att vi människor kan inte inte tänka i oändlighetstermer; Vilken mängd tid eller rymd vi än tänker oss, kan vi alltid föreställa oss "och vad sen?"

Fascinerande!
Floreat!
neina

tisdag, maj 31, 2011

På gång...

Nu har jag inte skrivit på ett tag och det är mycket på gång! Vi hade en väldans trevlig konsert förr-förra helgen, har varit på ett par jätteroliga middagar, och nu förbereder vi oss för sommaren - vi ska båda iväg.

Jag har kommit en bra bit med att skriva en bok (!), så nu har jag sagt det. Det är inte något jag vill ge ut, mer bara för att sammanställa viktiga tankar jag haft, med utlösande händelser som bakgrund. Det är spännande och jag tror faktiskt att det kan bli något!

Snart bär det av till Bretagne, i en vecka för min del, lämnar fästmannen där (snyft) och ska jobba i Skåne under sommaren. Trots att det blir tråkigt att vara ifrån min fästman, ska det bli väldigt roligt att vara med min familj i Sverige. Och kanske vi ses? Hoppas det!

Floreat!
neina

onsdag, maj 18, 2011

Så vackert livet är

Hittade dessa två sidor med fantastiska foton från naturen:

Bark

Microscopic Images from Nature

Tips om dessa sidor fick jag från högintressanta sidan Brainpickings - en sida som regelbundet fyller på med inspiration!

Floreat!
neina

onsdag, maj 04, 2011

Beltane 2011

Sällan var våren så hett efterlängtad som i år... Nu äntligen börjar jag kunna pusta ut och tro att det verkligen blir en grön årstid!

I avsaknad av majbål (eld och sånt får man åka till Edinburgh Beltane Fire Festival för) tillbringades kvällen på ett socialt moot med paganer - inte helt fel det heller! Dagen därpå var jag och fästmannen ute i det gröna med picknick, och på kvällen hade vi vår traditionsenliga eld (inomhus). :)

Ja just det, på vägen hem från vår picknick såg vi detta - mystiska ristningar/skulpturer i stenmuren vid floden...




Hoppas att ni också hade det bra i helgen!
Floreat!
neina

torsdag, april 28, 2011

"Andra"

Nämnde i ett tidigare inlägg helt kort att andra bara är "andra" när man själv definierat dem som så, för sig. Kom på i efterhand att jag inte tagit upp det förut, utan bara menat att göra det! Så kan det gå när huvudet är fullt av tankar ;)

Det var en insikt som slog mig efter att ha läst Kissing the Hag (recension kommer!). Boken handlar om de milt sagt mindre snygga aspekterna av kvinnlighet (vad nu det är). Och som vanligt började mina ömma punkter svida: "Jag är inte riktigt kvinnlig, inte så där som de andra, riktiga kvinnorna..." Tills jag kom på att så är det med de flesta tankar där vi känner oss utanför: det är vi själva som definierat oss själva som "inte som de andra". Det är vi själva som skapar muren. Det är jag själv som ut-definierat mig.

*

För att knyta an till förra inlägget, om beteckningar, så kan det också hänga ihop med hur vi definierar oss själva och "de andra". Vi kan tycka att vi minsann inte är som vissa eller gärna vilja associera oss med vissa. Vi är noga med att välja våra beteckningar. En del väljer att inte ställa sig under paraplytermen "pagan". En del är mycket noga med vad som ingår - och minsann inte - under deras valda term.

Själv känner jag stor andlig, existensiell, religiös samhörighet med personer i min närhet som sinsemellan använder väldigt olika beteckningar. Ibland funderar jag på att "döpa om" min stig bara för att kanske bli lika cool som de andra på den stigen! (Se inlägg på Ceriadwens blogg om identifikation.) Tills jag kommer på att det är ju inte en bra anledning. Vi har ju så mycket gemensamt ändå (framför allt vårt engagemang i den andliga stigen). Så som en liten slutkommentar vill jag kort förklara varför jag beskriver min stig som den druidiska (och inte, t. ex. Seden eller Wicca) även om vi egentligen har otroligt mycket gemensamt också. Inte för att definiera mig ifrån andra stigar, bara för att uttrycka att för mig kommer de viktigaste elementen samman under den beteckningen. Helt personligt och kanske ologiskt:

För att de källor (skriftliga) jag till stor del inspireras av är druidiska.
För att jag älskar träd.
För att Brigid är en keltisk gudinna.
För att jag inte ägnar mig åt "traditionell häxkonst", "spells" eller liknande.
För att filosofi är viktigt för mig.

Som sagt, det här är inte alls menat som att bygga en mur, utan tvärt om en övning i att se hur lika vi egentligen är, att vi behöver inte ut-definiera varandra, men också för att hylla vår individualitet, utforska det som gör oss egna också :) (Nu var jag väl PK? Fast jag menar det.) 

Floreat!
neina

måndag, april 25, 2011

Lästips angående beteckningar

T. Thorn Coyles blogg skrev hon nyligen om "Paganism", "paganisms" i två avsnitt. Verkligen läsvärt, tänkvärt på detta tema.

Termen "pagan" används antingen som paraplyterm för flera olika rörelser (t. ex. - men inte bara - Wicca, Seden), eller helt enkelt för sig själv om utövaren har en eklektisk bas. 

Jag använder termen "pagan" och "pagansk" förmodligen därför att jag kommer lite från det religionsvetenskapliga hållet och så definieras det där (oavsett vad utövarna tycker, så att säga). Och det har sina fördelar, som Thorn säger: på det stora hela är det viktigt att "stand up and be counted" (källa), och vi har ändå vissa saker gemensamt som det är till hjälp för oss att komma samman kring.

Samtidigt är det en lite felvisande term, som påpekats många gånger: det är lite en icke-term, en kristen definition egentligen. Att redan i sin religiösa beteckning anta en kristen term är kanske missvisande och att ge 'dem' rätt (tycker inte om att prata i termer av 'vi' och 'dem' men det är precis det som termen pagan leder till...). Å andra sidan finns hos många som identifierar sig som paganer en vilja att återta termen och ge den en positiv innebörd. Lite som "queer"-rörelsen.

Vad säger ni läsare?
Floreat!
neina

tisdag, april 19, 2011

Existensberättigande

Känner du någonsin att du ifrågasätter ditt existensberättigande?

För det första är frågan lite fel, det krävs egentligen inte någon 'rätt' att existera - det gör man redan och det är inte mer med det! Men du förstår kanske vad jag menar, det här med att stundom kommer känslan av att fundera på vad man har här att göra.

Det kommer över mig ganska ofta just nu. Känner mig misstänkt, som en spion, när jag är i Sverige och hälsar på: "Vad gör du här, du som övergivit ditt land. Ska du inte stryka dig ur folkbokföringen också!" Känner mig som en inkräktare här: "Vad gör du här? Vi har inte ens jobb nog åt våra egna, än mindre åt utlänningar!" Har inte riktigt fått fotfäste i ett sammanhang - är inte 'riktigt' sjukgymnast, är inte 'riktig' professionell musiker, är inte 'riktig' pagan för jag ifrågasätter för mycket och luktar lite på sekulära frågor.

Det här är nog en nyttig situation. Om jag kan känna mig hemma här i världen även under dessa omständigheter, då har jag uppnått något :) För det är ju naturligtvis som jag sa i början, att det krävs ingen särskild rätt att existera, det gör man bara! Men ibland kan egot vilja ha lite bekräftelse, vilja ha en plats, vilja ha erkännande, vilja bli betryggad om att man är oersättlig...

Kanske är det nyttigare att fokusera på inte 'rätten' att existera men vad jag gör med min existens: att odla och vörda relationerna jag har på bästa sätt. Relationer med människor omkring mig (som jag skrivit förut, de är inte 'andra' människor om jag inte definierar dem som 'andra', de är människor jag kan känna samhörighet med). Relationer med platserna där jag befinner mig. Relationen med Jorden, med Himlen, Solen, Månen, Stjärnorna. Det sammanhanget faller jag aldrig ur.

Jorden bär. Alltid. Vi kan tappa fotfästet, men jorden är ändå under oss och tar emot och bär oss.
Det är mitt sammanhang.

Floreat!
neina

måndag, april 18, 2011

Pagan Federation Scotland - konferens

Var på min första paganska konferens i lördags: Pagan Federation Scotland som hölls i Edinburgh. Mycket intressant: jag träffade trevliga, pratglada personer, såg mer krossad sammet (särskilt mörklila) på en och samma gång än någonsin i mitt liv, var med på en mindre imponerande öppen ritual, hörde ett mycket bra föredrag av Vivianne Crowley samt var på en guidad meditation med henne och hennes man Chris Crowley, tittade på de olika stånden och vad de sålde (allt från vackra smycken till... plastdrakar). Gick på Pizza Hut (!!) och förde livliga diskussioner, innan vi återvände för att lyssna på kvällens konsert med Damh the Bard.

Vivianne Crowleys föredrag handlade om "The Cauldron and the Grail", om kittelns symbolik (återfödelse, omvandlande, skötet) och dess relation till graalen (sökandet, det vi mest vill uppnå). Trevligt nog, och passande nog, snöade hon inte in bara på Glastonbury, utan tog upp graal-legender och graal-platser från hela Europa (även i USA finns det graaler tydligen!). Hon och hennes man delar numera sin tid mellan London och - Bretagne. Så det var roligt att hon vigde en del av föredraget till att berätta om graal-legenderna från Bretagne, visade bilder m.m.

I meditationen som Vivianne och Chris ledde, ingick att ta ett föremål, symboliserande något vi behövde göra oss av med, och lägga det i en kittel. I bubblorna sedan skulle vi kunna släppa detta och se framtiden ta form, få någon förståelse för vägen framåt. Därefter fick vi föreställa oss att vi drack ur ett föremål, en graal, och fick styrka och mod att gå den vägen framåt. När jag först såg föremålet som jag skulle göra mig av med - ett snäckskal - blev jag förvånad. Jag har inga särskilda anknytningar till snäckskal eller havet, de symboliserar inget särskilt för mig. När det slog mig vad det var, började tårarna rinna. Och i bubblorna i kitteln när jag släppt snäckan såg jag ingenting. Kände ingen lättnad, såg inte vägen framåt. Och jag vet, att det är precis så det är just nu.

Just nu i livet försöker jag anpassa mig till livet efter studierna, komma in på arbetsmarknaden, försöka reda upp mitt liv, ekonomin, bygga ett fundament för framtiden. Och det skrämmer mig, jag känner mig borttappad, har faktiskt ingen reda i dessa stora frågor. Det är dags att skapa min framtid, inte bara bli ledd (genom utbildningar, av föräldrar). Men har jag styrkan? Vet jag hur jag ska göra?? (Visserligen har jag fått jobb, men det är ett sommarvikariat i Sverige. Förhoppningsvis förbättrar det mina chanser att få ett jobb här.)

Hela konferensen förstärkte de frågor jag just nu jobbar med för mig själv: Vad håller jag på med och varför? Jag känner mig full av mjo och njä. Teorin håller jag med om - en pagansk/druidisk filosofi. Praktiken, så som jag sett den nu känns mera njä. Vad är meningsfulla uttryck för det som brinner i mitt hjärta? I nuläget känns extatiska bretonska danser mer religiöst för mig än en utomhusritual där vi trampar runt i otakt, hör inte vad talarna säger, har väldigt olika idéer om vad som är rituell klädsel. Jag söker inte efter svaren i det förflutna, vill inte klä ut mig i pseudomedeltida kläder. Jag söker efter vägen framåt och frågar efter vad som är meningsfullt idag.

Dagens avslut, konserten med Damh the Bard, imponerade stort! Hans sceniska närvaro och underhållande presentationer charmade mig totalt. För att inte tala om att han är en rackarns duktig musiker! Hans låt "Green and Grey" talade mest till mig, just för att den är lite mer poetisk och mindre 'förklarande' än hans andra texter kan vara. Och så var det roligt att vi uppmuntrades att sjunga med av hjärtans lust! :D

Nu är det vår, det rör på sig: det kommer fler skriverier, inspirerade av samtal under harpfestivalen (jo, vi kom in på filosofi), inspirerade av boken jag läser om (Divine Beauty av John O'Donohue), inspirerade av Livet.

Floreat!
neina

Harpfestival i Edinburgh

*pust*

Så var den Stora Händelsen över. I månader hade jag sett fram emot, med skräckblandad förtjusning, harpfestivalen i Edinburgh i år. Den hade vuxit bortom alla proportioner i mitt huvud... ("Tänk om hon är där..." "Vad ska folk tycka om mig som svansar här jämt fastän jag inte spelar harpa..." "Nu ska jag minsann visa alla vad jag går för på konserten!", "Det här blir min chans att vinna existensberättigande", "Kommer alla tjejer jaga efter honom igen?") Som om mitt vara eller icke-vara hängde på den där konserten vi skulle spela.

För det första hade vi inte övat tillräckligt (bandet, då, inte harpisten och jag). Trots att jag fick missa min brorsdotters välkomstceremoni för att stanna här och öva. Men veckan innan festivalen fick harpisten svåra problem med höger axel, så till den grad att han inte förmådde lyfta armen alls. Det såg mörkt ut för den stora triumfkonserten. Jag fick därmed komma ner på jorden och acceptera att detta var varken början eller slutet på min musikaliska karriär, om det skulle bli så att vi fick ställa in. Faktiskt kände jag lättnad.

Efter en kortisonspruta i axeln började funktionen komma tillbaka något lite i armen, och han hade övat in sina två konserter med mestadels vänster hand ("Vaddå, det går väl bra att spela båda händerna med vänster?"), plus att vi nu hade ganska mycket skoj att säga på scen :) "Nu tror några kanske att ni ska få halva priset på konserten..." etc. Det blev hur bra som helst! Vi fick till och med en fyrstjärnig recension i en posh tidning, av en hård recensent!

Det bästa var att jag fick mig en knäpp på näsan, fick komma ner på jorden, fick helt enkelt slappna av och ta saker som de kommer. Och att jag jobbat mycket på sången och presentation inför detta, vilket gav resultat.

Det är alltid speciellt att vara tillbaka där, på festivalen där han och jag träffades för första gången... Mamma var också där med ett gäng av sina elever, massor av gamla och nya vänner, sena kvällar med sessions då alla bara sitter och spelar tillsammans, fantastiska konserter (det mäktiga ljudet av en elektroharpa vars bas vibrerar ända in i benmärgen...), till och med lite bretonsk dans! Mmm, jag är trött och nöjd! Nu full fart framåt mot kommande spelningar!

Floreat!
neina

tisdag, mars 29, 2011

Vad är ett dop?

Lilla brorsdottern ska ha namngivningsceremoni i helgen. Det blev visst en tagg i tassen på mamma, att tösen inte ska ha ett kristet dop. Många tankar kring detta:

Vad är ett [kristet] dop? Det är väl att barnet välkomnas in i guds familj? Och är flickebarnet inte redan välkomnat hos en eventuell gudom?! I så fall är ceremonin bara till för oss andra; ett sätt att markera hur vi bryr oss, vilka som finns runtom henne, att hon är särskilt älskad och välkommen. Och om 'dop' enbart är en ritual för oss i omgivningen, ja då spelar det väl ingen roll om hon inte har ett kristet dop?

I diskussionen försökte jag trycka på att barnet REDAN ÄR välkomnat i [en eventuell] guds familj, samt att ritualer är mest till för oss vuxna - OCH att det ju inte vore helt ärligt av föräldrarna att ha ett kristet dop när de vet att de inte tänker följa en strikt kristen uppfostran.

Diskussionerna ledde vidare till frustration om varför hon (mamma) inte kunde uttrycka sin tro på ett sätt att någon höll med eller förstod... Vi kom också in på att sökandet efter Sanningen måste fortgå. Att det måste bli olika svar för olika personer: Vi kan inte ha samma livsfilosofi som våra föräldrar, för vi har inte haft samma erfarenheter...

Älskade mamma. Älskade syskonbarn.
Må ni hitta er egen stig i livet, må ni känna frid.
Floreat!
neina

Vårdagjämning i Paris


Vårdagjämningen 2011 firades i Paris, då vi var där för en konsert på söndagkvällen.

Fullmånen, den största på två decennier, höll hov på lördagen; direkt när vi ankom kände jag migränen. Lördag kväll låg jag pall. Månen - jag älskar den, men den kan ibland orsaka systemfel hos mig.

Söndagen var strålande vacker! Vi välkomnades väl inför workshop (som han höll i) och konsert. Jag förvånades över att jag vågade tala franska :) och promenerade mig i kvarteren - hittade en brocante i närheten vars bästa sevärdhet var den pratsamme farbrorn som höll i butiken! Efter lunch och eftermiddagsworkshop kom konserten: det känns verkligen värdefullt och meningsfullt att få möjlighet att sjunga de skandinaviska folkmelodierna för en intresserad publik. Att få dela med sig av de samtidigt vemodiga och extatiska melodierna... känna hur personerna dricker varje ton. Då känner jag verkligen betydelsen av "det är inte bara upp till mig" - jag måste låta musiken tala. Det är inte jag som presterar.

Efter möten med deltagare på måndagen, och i korrespondens efteråt, har det framkommit att flera börjar hitta vägen att det handlar först om hur du är i dig själv och i din kropp, därefter om musik, eller uppträdande, eller något annat. Att hitta sitt centrum, harmonin mellan intellekt och fantasi, mellan hjärta och förnuft. Att det perfekterade utövandet av musik kan vara för musikens skull, men kanske också som uttryck för den druidiska stigen: att följa sin sanning.

Särskilt roligt var det att ha kommit igång med sången igen i alla fall!

Hoppas att ni hade det finfint på vårdagjämningen!
Floreat!
neina

söndag, mars 13, 2011

Artikel på samma teman

Så lustigt, bara ett par dagar efter att jag skrev inlägget  där jag i korthet beskriver mina tankar i vissa stora frågor - hittade jag en artikel av Emma Restall Orr med samma teman! Inte helt oväntat är våra idéer liknande på många punkter (hon är en av mina favoritförfattare), även om vi kommit dithän på olika stigar. Jag rekommenderar varmt att gå till hennes hemsida, ladda ner artikeln, och njuta av lite stimulerande läsning!

Floreat!
neina

P. S. På sidan som länken tar dig till, scrolla ner till där du kan ladda ner "articles". Det är den som heter "AnimismAnarchy.pdf".

måndag, mars 07, 2011

Dåligt Resonerat

Läste en artikel på nätet av en rabbin som tyckte sig ha skrivit en ganska fiffig artikel som gav "A Reasonable Argument for God's Existence". Den var faktiskt riktigt dåligt skriven. Det skrämmande är att den luktade som en sådan artikel som de redan frälsta tycker är väldigt sofistikerad. Jag fräste och tänkte, hur kan sånt här få lov att publiceras? Finns det inte någon som har som jobb (t. ex. en redaktör) att kolla så det som kommer ut är vettigt?

Jag är inte emot att folk är religiösa - jag är själv djupt engagerad i min religion! Men jag motsätter mig å det starkaste dåliga resonemang och felaktigt representerade fakta (läs: påhitt). Och dåligt resonerat blir det så fort teisterna ger sig in på att "bevisa" deras Guds existens. (De paganska traditioner jag känner till har inte detta problem eftersom de/vi inte ger sig in i den leken.) Författaren tog t. ex. upp den lastgamla analogin om "Hur kan RNA ha uppkommit i så perfekta sekvenser genom slumpen? Det är som att kasta ut alfapet-brickor på gräsmattan och se bokstäverna forma en mening ur Shakespeare."

Det här är fel på så många punkter. Ingen hävdar väl att livet uppkom genom slump? De teorier vi har nu om livets uppkomst handlar ju om att beståndsdelarna betedde sig enligt fysikens och kemins regler? Slumpen kommer in i bilden först långt senare, när arter börjar uppvisa variation. Men de kristna jag talat med, och ledarna på mitt egen konfaläger också dessutom, tycker att det här är ett jättebra argument. *suck* Vi kan visst det diskutera deras Guds vara eller icke-vara, men då får de veta vad de talar om.

Men det bästa/värsta var ändå slutklämmen, det stycke där han skulle driva hem sin poäng:

"I posit to you that all the evidence points, in an obvious and inextricable way, to a supernatural explanation for the origin of life. If there are no known naturalistic explanations and the likelihood that "chance" played any role is wildly minute, then it is a perfectly reasonable position to take that a conscious super-intelligence (that some of us call God) was the architect of life on this planet. Everyone agrees to the appearance of design. It is illogical to assume its non-design in the absence of evidence to the contrary." [källa]

Nu ska jag peta i ord, därför ord betyder något. Supernatural kan genom sin blotta definition ('utanför det naturliga') inte pekas på av några evidence alls. De bevis han åberopar kommer från en vetenskap som har som grundregel att enbart befatta sig med det inom den observerbara verkligheten - inom naturen.

Christopher Hitchens har sagt att religion är farligt därför att de någonstans inbegriper "surrender of reason"*. Jag har som sagt inget emot religion, men dåligt resonerande är farligt, och det är därför jag blir så uppeldad över en sådan här artikel. Vad säger ni?

Floreat!
neina

*Sett i The Four Horsemen. Där finns mycket att fundera på!

Bokhyllan, Tillhörighet

 Två korta teman i denna post:

Bokhyllan: Pratade en lång härlig stund med Tsibele igår! Hon är så vis. Bland annat dryftade vi det här att jag just nu genomgår en inventering (long overdue) av min religion. Jag har sett att jag nu är ganska långt från där jag en gång var när jag började identifiera mig som pagan och aktivt praktisera. Om min religion är en bokhylla och innehållet är böckerna, så har jag gallrat ganska kraftigt bland innehållet - utan att fylla på. Här finns frihet, och potential.

Tillhörighet: På väg hem ikväll efter träningen kände jag mig ganska ensam på de tysta gatorna. Även på träningen är jag ensam (fast det är mest skönt) bland klungor av pratsamma tjejer och kvinnor. På gatan gick jag förbi en och annan, tittade in genom några upplysta fönster. Känner mig inte tillhörande här. Det finns faktiskt kulturskillnader även inom västvärlden. Försökte påminna mig om att jag visst det har halva min kulturella bakgrund från den engelskspråkiga världen. Men det hjälps inte: jag känner mig inte som fisken i vattnet i kulturen, estetiken, arkitekturen, här.

Tänkte då på min samhörighet med Livet, med naturen, med alla medvarelser. Då kändes det genast bättre, och jag kände mig inte ensam längre.

Floreat!
neina

söndag, mars 06, 2011

Första Mootet

Så har jag varit på första mootet här i min nya hemstad. Det var en positiv överraskning på många sätt: Det var på ett loft i en pub, så vi hade gott om egen plats och lagom ljudnivå, utan att det kändes instängt och för privat; Det var välorganiserat, där fanns en person som höll en presentation och lite frågestund efteråt, sedan presenterade sig alla kort, innan vi nya fick presentera oss; Vi blev väl bemötta och flera stycken kom för att prata med oss nya trots att de hade mycket att prata om sinsemellan; Vi fick gott om information om hur vi kunde kontakta organisatörerna, tips på kommande moots och events (PF-konferens i April, t. ex.). Upplyftande!

Efter kvällen fick jag också mycket att tänka på - så klart! - i frågor om paganism, vilka namn vi använder, hur vi framstår eller vill framstå. Vad enar oss, vilka skillnader finns - helt enkelt den eviga frågan om vad 'vi' är, hur mycket vi egentligen har gemensamt och inte. För mig personligen väckte det frågan om vilka diskussioner är jag uttråkad av, vilka diskussioner leder någonvart, vilka diskussioner är jag passionerad i?

Nu har jag lyxen av att redan umgås med roliga, intelligenta [för enkelhets skull låt oss säga] paganer som redan tycker likadant som jag i de flesta frågor. Så jag är inte lika driven nu, som förut när jag kände mig mer ensam och oerfaren, att söka upp en pagansk diskussion. Samtidigt vill jag inte stagnera utan lär mig mycket i samtal med andra. Det gäller nog att lära sig vilka diskussioner som är givande - att ställa rätt frågor helt enkelt! Att inte låta det stanna vid "vad/hur praktiserar du?".

Definitivt blir det fler besök! Om inte annat så för att röra om i grytan, det brukar jag kunna göra. ;)
Floreat!
neina

torsdag, mars 03, 2011

ROFL ROFL ROFL

"IKEA Was Here Before Druids & Before Stonehenge"

...hittade på Philip Carr Gomms blogg. xD

I korthet - eller Diskussionsunderlag

Jag lovade att inte gömma mig bakom frågor, utan att klargöra mina ståndpunkter i vissa frågor. De stora frågorna till och med. Vissa saker kan jag dock inte uttala mig om, vissa saker skulle kunna utbroderas länge, vissa uppfattningar jag beskriver kommer att ändras. Se det som ett diskussionsunderlag! (Det gör jag...)

Världen
Det finns inget utöver det naturliga. Det finns inget "övernaturligt". Världen är så enormt komplex och fascinerande ändå!

Gudarna
Som jag erfarit dem är de ansamlingar av energi, eller karaktärer - Förstärkningar av ett visst fenomen/energi/personlighet/naturformation. Till exempel Vind, Lust, Självständighet, Räv, Krig, Flod.
    Hur kan energi ansamlas eller fokuseras till att bli en gudom eller energi? (Och hur mycket energi är tillräckligt för att kvalificeras som gudom till skillnad från 'knytt' eller 'natur-ande'? Det är en annan fråga.) Tänk på en sådan sak som group mind, en energi som är enormt stark och inflytelserik; det är just en ansamling av all energi hos gruppen men som också blivit så stark att den börjar leva sitt eget liv och kan ha verkan på riktigt.

Evigt Liv
Vi 'lever' för evigt eftersom allt vi gör har konsekvenser i det oändliga. Men betänk också att du själv är kommen ur detta hav av det föregångna, du själv är en konsekvens av allt som varit...
    En enskild själ eller personlighet kan jag inte uttala mig om.

Verkligheten
Så kallat rationella, eller vetenskapliga, förklaringsmodeller tar inte förklaringen från början - de gör förutsättningar och sätter upp premisser innan innehållet kommer. T. ex. "Endast det vi kan mäta med vetenskapliga metoder existerar."
    För det första blir det ett cirkelresonemang, eftersom vetenskapen bara utformar mätinstrument för det den själv kan tänka sig existerar. För det andra är detta inte filosofiskt hållbart, då de inte tagit itu med frågorna "Finns något över huvud taget", "Vad kan vi uppfatta", "Uppfattar vi det korrekt - och hur vet vi i så fall det".
    Det finns hos vetenskapen en ganska pragmatisk inställning till åtminstone den tredje frågan, nämligen att vi kan inte veta men vår erfarenhet säger oss att det brukar vara så, och det är gott nog. Och visst är det praktiskt, jag älskar vetenskap - jag uppskattar alla framsteg inom medicin och teknologi!
    Min enda lilla poäng är att förklaringsmodellen om verkligheten -för mig- inte är filosofiskt hållbar.

Apropå vetenskap måste jag passa på att hylla verksamhetens metoder - trots allt! Även om jag inte håller med om förklaringsmodellens början, måste jag beundra metoden: att testa, att låta andra oberoende testa, att ständigt ifrågasätta, att sporras av själva ifrågasättandet, att bli glad över att motbevisas om det betyder att nästa teori är bättre!

Tro
Jag tror inte. Jag erfar - och försöker att inte övertolka vad jag erfar! (Obs! Jag är medveten om att detta är ett oerhört ohållbart påstående. Jobbar på det.)

Ritual och ceremonier
Vi behöver dessa, om de så är sekulära. De befäster händelser, de hjälper oss markera och bearbeta livshändelser och årets gång - de befäster vår relation med omgivningen (och med oss själva!) och med naturen.
    Religiösa ceremonier -rätt utförda (jag vet inte hur) - är viktiga uttrycksmedel, processer. De möjliggör bonding: med Naturen, med gudarna, med varandra, vilket är sak samma egentligen.

Druidism
För mig handlar det om den filosofiska aspekten av druidism. Med filosofisk menar jag mer i ordets mer akademiska bemärkelse: ett sätt att ställa relevanta frågor kring livet och dess förhållanden, vad vi upplever, vad vi menar med vissa utsagor, vad som är ett meningsfullt liv, et c. Men framför allt sökandet efter det som är Sant - utan undanflykter, utan luftslott, utan snuttefiltar.
    Ibland innebär detta att jag petar i ord - därför att orden betyder något!

Religion
Det religiösa - Numinösa! - för mig kommer ur livet självt, av att passionerat dyka in i och leva livet, inte titta på det som en film (eller berätta om sitt liv för sig själv som en film, vilket är skrämmande vanligt). Att ge tillbaka både substantiellt och symboliskt.

Paganism
Helt personligt: Paganism är det ramverk där dessa meningsfulla ceremonier utövas, inom vilket den filosofiska druidismen finns, och där det religiösa, Numinösa, får uttryck!
    Jag går absolut inte in på vad paganism skulle vara för alla andra, subgrupper eller associerade benämningar, eller vad paganism borde vara, eller några andra sådana diskussioner. Det vill vi ju hellre höra från de där 'alla andra'! ;)


Det är min innerliga förhoppning att dessa tankar utvecklas och förändras, inte för att jag är tveksam till dem, utan för att det är livets gång, att utvecklas. Jag vill inte råka ut för andligt nageltrång. Jag vill inte ha snuttefiltar - bekväma föreställningar som inte ifrågasätts.
    Med varje ny erfarenhet får vi anledning att se över om vi fortfarande tycker som vi gjorde förut. Vad spännande!*

Här finns också många saker att återvända till. Kommentera gärna!
Floreat!
neina

*Detta kan jag säga trots jobbiga livshändelser där allt jag trodde var sant och säkert ställdes på ända.

söndag, februari 27, 2011

Nu rör det på sig

Det är väl på tiden att jag erkänner en sak: bakom allt frågande (om Gudarna, om varför vi gör ritual, om etik, om vad som är meningsfullt et c.) som kommer upp här, har jag ju faktiskt (oftast) en uppfattning. Det är inte det lättaste att formulera sina uppfattningar och ståndpunkter på ett sammanhängande och meningsfullt sätt. Men det är nog dags att jag försöker. Annars kan jag ju gömma mig bakom alla frågor hur länge som helst.

För det är det jag gjort med frågandet. Det är ju inte det att jag inte har någon som helst egen teori som svar på frågorna! Däremot är jag väldigt öppen för olika svar på frågorna. Och som vi sagt tidigare, att vända och vrida på de viktiga frågorna, kan vara en sorts andlig eller mental hygien. Att förhålla sig öppen inför möjligheten att det finns andra svar på livets stora frågor, än de svar jag just nu lever med.

Nu rör det på sig. Här är det varmt och soligt, snödroppar frodas, knökfullt med krokusar, till och med några påskliljor stoltserar i solskenet! Och det är dags för mig att försöka formulera (i korthet) var jag faktiskt står i frågor om livet och andlighet. Ännu viktigare, varför jag för närvarande har dessa uppfattningar. Ståndpunkter må ändras, men metoden för att söka sanningen är densamma.

I detta sökande har jag den senaste tiden kommit över väldigt intressant och inspirerande input, kittlande och utmanande. Så innan jag ger mig i kast med att förklara mig, vill jag introducera två artiklar som exempel på utmanande läsning:

Theory of Mind av Jesse Bering
Spirit and Character av Rhys Chisnall

Mycket nöje med läsningen!
Floreat
neina

fredag, februari 11, 2011

Läsvärt, framåttänkande!

Läs detta på Philip Carr Gomms blogg! Det är ett tal han höll, om en andlighet för framtiden. Verkligen inspirerande! Vad tycker du?

Floreat!
neina

tisdag, februari 08, 2011

Imbolc 2011

(Har det redan gått en vecka?! Dagarna rinner iväg, inte för att jag har mycket att göra utan för lite att göra...)

Imbolc är en av mina favorithögtider, i all sin stillsamhet och huslighet. Det är en högtid som utgör ett praktexempel på vad det är att helga vardagsgöromålen. Så som jag egentligen kan göra annars också: att låta varje handling vara helig, om jag är fullt närvarande i handlingen, om jag har en helgad intention.

Byta lakan, gå ut med soporna, damma och feja, tänka särskilt på djuren, laga mat med omsorg, tända levande ljus. Det var min Imbolc i år. Särskilt som jag nu ser över hur och varför jag 'gör' ritual, kändes det särskilt viktigt, och meningsfullt, att kunna fira Imbolc på detta självklara vis. Dessa handlingar kändes värdiga.

Jag hade också ett långt samtal med Brigid under natten. Vi pratade om kommande utmaningar, vad jag kan behöva lära mig; vi pratade om 'meningen med allt' - vilket vi ju vet är att få se lammen skutta om våren...

Floreat!
neina

onsdag, januari 26, 2011

Etiketter i bloggen - funderar!

Går igenom bloggen och sätter etiketter på allt i efterhand. Det blev intressant läsning! Så här ser fördelningen ut än så länge bland de "etiketter" som använts mest:

Böcker (7), ceremonier (5), druidism (11), filosofi (8), funderingar (29), grupp (7), här och nu (9), livet (11), livshändelse (19), musik (7), natur (8), paganism (8), studier (10), vänner (17).

Rätt så mycket funderande har det blivit. Och livshändelser. Men varför så mycket funderande? Är jag så lost? Ibland säger jag ju, att Sanningen är min ledstjärna och när jag är Sann mot mig själv, då finns inga skuggor, inga frågetecken, ingen tvekan. Är jag då så fel ute eftersom jag fortfarande har så mycket frågande?

Eller är det något sunt, inte ett tecken på rastlöshet eller att jag inte är sann mot mig själv, utan en sorts mental hygien. Som att borsta tänderna: det måste göras varje dag. De viktiga frågorna måste redas ut gång på gång, för en djupare förståelse. Eller för att vara "still confused, but on a higher level". 

Som citatet jag har som överskrift på bloggen säger, är det viktigt för mig att inte sitta ner och tro att jag har sanningen. Det är en stig, en vandring - jag följer alltid doften mot det som är Sant för mig. Men i vissa fall har jag haft förmånen att få uppleva total inre frid, visshet, en slags Sannings-upplevelse, frånvaro av alla frågetecken... Den upplevelsen väger jag andra erfarenheter mot (är detta Sant?).

Nej, den dag jag står still, då är jag död. Liksom allt liv, är vi väl alltid i förändring. Därför måste jag fundera, och fundera om, och de Stora Frågorna måste dryftas gång på gång...

torsdag, januari 20, 2011

Vad håller jag på med - DEL II

För att spinna vidare på tankarna från förra posten: Efter att ha sett OBOD:s nya film fortsatte mina funderingar om vad jag håller på med - eller vill hålla på med.

Filmen är förhållandevis välgjord, särskilt jämfört med andra som skildrar ceremonier och firanden, och den  låter på ett fint och varierat sätt människor komma till tals. Men återigen, för mig, den naggande frågan: vad håller vi på med?? Lockelsen med låtsasmantlar och ceremoniella svärd har för länge sedan lämnat mig. Att läsa innantill rituellt har jag alltid skämts för. Och varför säger vi det vi säger i ritualer?

Å ena sidan har jag saknat att fira i grupp. Å andra sidan har det varit naturligt för mig att den biten glidit bort, då jag haft tillräckligt med mig själv. Att fira i grupp var ett bra sätt att känna gemenskap och någon sorts konstruerad meningsfullhet. Meningsfullheten kommer liksom inte naturligt för mig just nu. Vad håller jag på med? 

Liksom jag nämnde i förra posten är det så att mina skäl till att utöva paganism har ändrats under åren. Det kan vara så att även för andra, är utövande i grupp ett sätt att maskera det personliga reflekterandet? Visst lär vi oss otroligt mycket i samspel med, i spegling med, varandra! Men det kan bli så att hela idealet att "vi är faktiskt en riktigt pagansk grupp!" blir målet, och att det som borde vara det egentliga innehållet, faller ifrån. Så har det varit för mig ska jag erkänna. (Även om jag är stolt över mycket som vi i Hyllebär gjorde!)

Nå, från det personliga till det allmänpaganska: I filmen jag nämnde, och i den paganska debatten (vad jag sett i alla fall!) finns det inte tillräckligt med djup och grundlig diskussion om varför vi gör det vi gör. Kanske för att det är väldigt olika från person till person. Men det naggar mig ändå. Jag liksom måste ställa mig den frågan, när jag ser personer, druider, officiera vid ett druidiskt bröllop med en stor träplatta på magen med awen-symbolen ristad på. 20 cm diameter. Varför är det en bra idé? Varför är svärd en bra idé? Varför är mantlar en bra idé? Varför är invokationer på rim en bra idé? Varför...

Detta är inte kritik. Det är självgranskning. Jag vill inte hålla på med tomheter. Just nu måste jag uppdatera min religiösa praktik, förtydliga för mig själv varför det är paganism som bäst uttrycker min själs sång. För att det skulle vara "ancient wisdom" är absolut inte en bra anledning i sig. För att det "ser magiskt ut" är inte heller en bra anledning. Okej, nu har jag erkänt hur oreflekterat jag praktiserat alldeles för länge!

All hjälp, tankar, är uppskattade i dessa funderingar.
Floreat!
neina

Vari består utövandet? Eller: Vad håller jag på med - DEL I

Började läsa William Irvines bok A Guide to the Good Life: the Ancient Art of Stoic Joy. Än så länge har jag inte kommit långt nog i boken för att uttala mig om den, men en mening precis i början väckte tankar hos mig:

"The practise of Stoicism ... doesn't require us to set aside blocks of time in which to "do Stoicism.""

Det fick mig att tänka på att min religion kräver inte heller av mig avsatt tid för att "do Paganism", utan är snarare integrerat i hur jag ser på världen och relaterar till den. Men vari består då utövandet?

Jag uppskattar att fira, helga, högtidlighålla de åtta högtiderna, tillsammans med de olika månfaserna, och en och annan dag här och där (dagen då jag känner doften av vår i luften är ett bra exempel!). Och jag skulle vilja avsätta tid fokuserad på reflektion, devotion. Även om det väsentliga för mig är att vara Fullt-Här-och-Nu.

Så vad håller jag på med och varför? Mina skäl för att fira de paganska högtiderna, naturens cykler, har ändrats under åren, utan att jag har modifierat själva firandena. Mina skäl hade från början (som 'dabbler' vid fjorton...) mer att göra med en önskan att närma mig det mystiska, magiska, ancient; om det såg gammalt och mystiskt ut måste det vara lite mer Sant än sånt vi höll på med i den moderna världen... Mina skäl nu till att jag firar (och anledningen till att jag börjar fundera på att uppdatera strukturen i mitt utövande) är tvärt om mera inriktade på nuet, rent av framtiden!

Men - vari består utövandet, idag? Vad är min grundläggande filosofi, anledningen till att jag ändå tycker det är viktigt att fira? Det är ju det som måste komma till uttryck på bästa, mest ändamålsenliga sätt, i mitt utövande.

Floreat!
neina

fredag, januari 14, 2011

EXAMEN

WIIIH!!!

Okej, jag brukar inte skriva med versaler... Men nu... Idag tog jag min examen -  på riktigt! SÅ länge som jag väntat på detta och kämpat! Efter många år av studier - inklusive uppehåll av olika nödgade anledningar - är jag nu äntligen KLAR och är helnöjd och kan börja jobba på riktigt!

Vi hade en fin och pampig examenshögtid också idag i Universitetsaulan och hela familjen kom, jag och Han spelade och sjöng tillsammans, vi gick och åt lunch på legendariska Govindas efteråt, imorgon blir det examensfika här med i stort sett ALLA... Jag nyper mig själv...

Jag tackar gudarna för att jag kommit till denna lyckliga, lyckliga dag. DE VET hur det gick till att jag orkade genomföra detta. Världen, här kommer jag!!!

Floreat!
neina