I

I

tisdag, mars 30, 2010

Past Revisited

På något mystiskt sätt kom olika saker samman just idag: jag fick verkligen göra ett besök i mitt förflutna. Dagens föreläsningar handlade om ätstörningar och sjukgymnastik i samband med dessa. Klassen har aldrig ställt så mycket frågor under föreläsningar som idag, vilket visar att det är ett område som verkligen berör och som många försöker få en förståelse för.

Vi kom inte in så mycket på orsaker, men det är ju den brännande frågan som alla ställer sig, som sett någon gå in i det träsket, eller som själv varit där. Varför? Hur kan någon välja ett sådant beteende?

Jag har mina teorier, men dem kan jag ventilera en annan gång. Eller inte alls.

På eftermiddagen skulle jag besöka en god vän som nyligen blivit inlagd på psykiatriska avdelningen (och inte trivs...). Det var första gången på sju år som jag varit där igen: såg rummen, köket, korridorerna... Personalen. Hennes berättelse om bemötandet hon fått väckte mina minnen igen (rys). Vi pratade om värdet av att vara där, hur man tar sig vidare, varifrån man får kraft.

Så här i efterhand är jag tacksam för vägen jag gått, det har varit lärorikt och jag har blivit starkare. Det jag kan se är att det som gav mig mycket kraft var, att jag fick sträva efter att själv vara den person jag önskar att jag hade haft som stöd och förebild. Jag hade inga bra förebilder för hur jag skulle hantera min nedstämdhet, frustration, kroppsbild, ångest, rädsla för vuxenlivet. Så på min väg tillbaka till ett normalt liv hämtade jag kraft ur min strävan att själv bli den person jag önskade hade funnits.

Det är fortfarande en viktig drivkraft i mitt liv. Som Gandhi sa, "Be the change you want to see in the world."

Det var nyttigt att göra dessa besök i mitt förflutna. Jag påminns om vägen jag gått och är tacksam för mina erfarenheter som gjort mig starkare och lyckligare. Jag påminns om var jag hämtar kraft och vad som driver mig att försöka låta mina erfarenheter komma till nytta.

Floreat!

söndag, mars 28, 2010

Alice i Underlandet och Förslag på en Bättre Film

Filmen jag skulle vilja gilla. Jag var besatt av Alice och hennes berättelse när jag var 4-5 år gammal. Därför var jag verkligen nyfiken på hur den nya filmen skulle ta sig an berättelsen - och dessutom med Tim Burton och Johnny Depp inblandade. Jag ville verkligen gilla filmen. Men tyvärr.

Vart tog Tim Burton vägen? Lite krokiga träd, wacky typsnitt till titeln, lite småknasiga karaktärer. Men ack så ytligt! Jag vet inte vad jag besvärades mest av: 3D-effekterna, eller filmens ytlighet - ytlig, glatt, ogreppbar. Inget att bita i. Det var väldigt obehagligt, att det inte fanns något enda att beröras av eller engagera sig i.

På sätt och vis är originalberättelsen om Alice i Underlandet en flickornas Peter Pan: flickan som inte vill växa upp, som tänker "omöjliga"tankar och ställer allt på ända, har en egen värld, där hon likväl måste konfronteras med vissa livets väsentligheter, och sig själv. Kanske är Carrolls egen berättelse (skäms på mig, jag har inte läst den i original!) djup och underfundig. jag har fått det intrycket. Men denna nytolkningen är tyvärr pinsam.

En otroligt mycket bättre version på detta temat, är i så fall Pan's Labyrinth. Ofelia, en ung flicka, flyttar med sin mor, en änka, ut till militärposteringen där mammans nye make bor. Flickan möter olika sagoväsen, och framförallt en faun, som ger henne olika uppdrag och berättar att hon egentligen är en prinsessa. Men detta är inte en vanlig sirapslimpa med aprikosmarmelad. Även om temat är samma: en ung flicka, hennes egen sagovärld, olika uppdrag - så är berättelsen i Pan's Labyrinth mycket, mycket mörkare.

Den utspelar sig i 40-talets Spanien, under pågående krig. Det är inte självklart att sagovärlden är mer verklig än vuxenvärlden, eller ens 'segrar', utan dessa två sätt att uppfatta verkligheten ställs mot varandra på ett gripande sätt. Ofelia måste vara modig, måste vara sann mot sig själv, mitt i allt som händer omkring henne: i sagovärlden och i krigets verklighet. På inget sätt lämnas man oberörd: visuellt, musikaliskt, filosofiskt, politiskt, etiskt; personernas karaktärer engagerar.

Flera av er har kanske redan sett filmen, den är ju från 2006. Filmrecensioner är inte heller min stora sak, men detta var ett tillfälle som kändes viktigt. Har du inte sett Pan's Labyrinth ännu - se den. Alice i Underlandet (Tim Burtons version) kan du slippa.

Floreat!
neina

tisdag, mars 16, 2010

Läsvärt inlägg av Maria Ede-Weaving

Nyligen skrev Maria Ede-Weaving ett gäst-inlägg på Philip Carr-Gomms blogg. Det var så vackert, poetiskt och hoppingivande, att jag vill uppmana intresserade att gå dit och läsa det!

Floreat!
neina

lördag, mars 13, 2010

En insats för världen

Naturligtvis måste jag skriva på bloggen just nu; det är ju tentatider. Disken är redan diskad, tvätten tvättad, rummet städat. Kanske skulle frosta av kylen? Nej, en liten tanke här först ;)

Att göra en insats för världen. På gräsrotsnivå, person-till-person. Det låter väl bra. Så här tänker jag:

Jag anser att vi inte bör underskatta hur viktigt det är, att vi alla avstyr dumheter eller okunnighet i en diskussion. Här talar vi om att göra en insats för världen på gräsrotsnivå. Att inte sitta tyst när en ogenomtänkt kommentar slentrianmässigt kommer, ofta med en viss självsäkerhet. "Jamen det är ju faktiskt så att klimatkrisen är ju bara uppblåst, forskarna är fortfarande oeniga. Jag menar, kolla bara så kallt det varit i vinter!" och så skrattar alla och håller med. Eller "Jag har inga fördomar mot [någon folkgrupp] men dom får ju bete sig som svenskar." Eller "Jag är rätt så mycket vegetarian, äter mycket sallad och så, det mår jag så bra på. Sån MacDonalds kycklingsallad."

Å ena sidan skulle vi kunna lägga krutet på större frågor än att peta i människors formuleringar vid kafferasten. Men de 'stora dumheterna' kommer kanske ur de 'små dumheterna'? Att låta sådana kommentarer glida förbi kan leda till att det blir en attityd bland människor i det umgänget, att det är ok att uttala sig där man inte är påläst, att det är ok att ha fördomar, att det är ok att blanda ihop begreppen. Det är inte ok, det får konsekvenser för alla.

Därför tycker jag (ja, detta är ett av de få tillfällen där jag har en uttalad åsikt) att det är viktigt att alla tar ansvar och säger "Jaha, var har du läst det?", "Men nu pratar du ju som om de skulle bete sig annorlunda, det kanske är fördomsfullt?", "Du menar att du äter mycket grönsaker? Det finns mycket annat som också är vegetariskt. Men kyckling är kött."

Nu har jag gett tre små exempel. Förlängningen av det här tankesättet, är att i alla diskussioner hjälpa diskussionen framåt, genom att ställa nyckelfrågor, som lyfter fram kritiskt tänkande, klart tänkande, tydlighet i vad man menar. Det är inte alltid så populärt, kanske, men jag tror att det är viktigt. Kan vi uppmuntra till dessa saker, kanske folk tänker en gång till innan de köper rakt av vad Aftonbladet säger, röstar på SD, serverar fisk till en vegetarian. Kan vi avstyra de små dumheterna, kanske vi människor som helhet inte far på väg rakt in i de stora dumheterna.

Floreat!
neina

tisdag, mars 09, 2010

söndag, mars 07, 2010

Tjejerna :D

Har minst fyra andra skriverier på gång nu, men det ligger på hyllan under omständigheterna. Inom sexton dagar har jag tre stora examinationer, varav den ena avgör om jag måste gå om en halv termin eller inte. Det är en lång historia hur det kunde bli så.

I alla fall, så har detta verkligen satt sig i kroppen på mig den senaste veckan: äter inte, sover inte, de få timmar jag lyckas sova drömmer jag mardrömmar om allt som någonsin skrämt mig; orkar inget. Fick till och med en riktig ångestattack i kroppen, vilket inte hänt på flera år.

Till slut släppte det, ungefär i går, till stor del efter bra samtal med kärasten. Dessutom träffades jag och tjejerna, och vi skrattade så tillsammans, så förlösande! Underbart! Stressen bara rann av mig! Och i kväll var jag ute med Wynja: efter en maffig chokladtårta gav vi oss ut och drack lite vin, sedan dansade vi! Det var också så förlösande.

Nu är jag trött och mör och nöjd! Tack gudar för väninnor, tack tjejer!
Floreat!