vad är det viktigaste?

En druid skrev på FB häromdagen, en fråga till sin 'vänkrets' (på några tusen, han är en uppskattad musiker). Frågan var vad som mest intresserade oss med druidismen och om vi i så fall kunde utveckla det tillsammans i ord, bild, musik...

En intressant fråga. Där fanns några intressanta svar också. Mitt intuitiva - och förmodligen mest relevanta - svar var, att ha goda relationer med jorden, med naturandarna och med gudarna. För vad är min existens om inte i relation till dessa? Under en tid har jag grubblat över "mitt utövande" och "vad gör jag och varför". Men så här, från oväntat håll och oväntat enkelt, blänkte det till för mig. Det viktigaste, essensen, i mitt liv och i den religion jag vill utöva, den stig jag försöker vandra. Relationerna: hur jag förhåller mig till mitt inre, till min person, till omgivningen, till jorden mitt ursprung, till mina medvarelser, till gudarna.

Slutligen, en person skrev ett längre inlägg som slutade med "det skulle inte finnas några druider om det inte fanns frågor".

Frågorna, dessa eviga frågor, som ledstjärnor på stigen...

Musiken

Nu är det en period där jag fokuserar på musiken. Vi har börjat få mera fart och smider planer (vilket jag nämnt, t. ex. inspelning av vår CD). Ett smakprov på 20 minuter kan man höra här, när vi spelade på Danny Kyle Open Stage - det är inte vår bästa inspelning, men bättre än inget :)

Förra helgen var vi i norra Frankrike på en liten festival och spelade, första internationella spelningen med hela gruppen (annars har det varit vi två, harpa och sång). Vi hade SÅ kul! Och det känns uppmuntrande att höra människors reaktioner efter en spelning: det här var något helt nytt!

Så brottas jag fortfarande med nästa steg framåt - vart är jag på väg med sången? Jag är uttråkad av de sånger jag sjunger. Känner att jag vill, måste, sjunga, men sången som säger det jag vill finns inte. Det trycker i bröstet, i halsen, på mig men den förlösande sången hittar jag inte. Har så mycket inom mig, så mycket att säga, jubla, gråta över. Men hittar inte sången för det.

Floreat!
neina

Imbolc 2012

Så har det blivit Imbolc 2012. Passande nog har vi precis flyttat in i ett nytt hem och det var extra meningsfullt att städa, tända ljus, be för hemmet. Jag hade en lång pratstund med Brigid, ensam hemma med bara levande ljus, såg soluppgången.

Från vårt nya fönster ser vi å ena sidan ett slott (inte så märkvärdigt som slott, men ändå ;) ) och rakt fram ser vi de sammetsklädda bergen. Ljuvligt. Vi trivs i den mycket mindre staden.

På en promenad för ett par dagar sedan såg vi massor av snödroppar (se bild)! I Sverige tyckte jag det var lite väl tidigt för en högtid med snödroppar redan i början av februari, men här stämmer det så klart (precis som att lammen faktiskt kommer nu också, vad jag såg på Irland i alla fall).

Det tog oss två dagar i vårt nya hem för att känna nya vindar blåsa. Innan vi flyttade hade nästa steg bara varit att komma vidare, nu har vi mer konkreta planer kring hur och var och när. Allting lossnade!

Hoppas att ni alla har och haft en ljuvlig Imbolc. Brigid bless!
Floreat!
neina