I

I

söndag, augusti 04, 2013

Lughnassadh 2013



En av våra bästa traditioner, för att den vuxit fram som en sådan helt av sig själv! Naturligtvis talar jag om Wynjas och mitt skördefest-firande!

I butikerna märktes det att nu var det verkligen dags; till och med de ekologiska hyllorna dignade av färska grönsaker och frukt. Vi lagade en smarrig gratäng på butternut squash, hade därtill ölbröd och sedan citronpaj som efterrätt. Och många, långa kloka och livsviktiga samtal. Just den här gången handlade det om en ung kvinna och hennes dotter som behöver all utomstående hjälp de kan få (alltså inte navelskådande den här gången).

Sedan, dagen efter, när dagen började svalna av något, bar det av till en stor house-festival i Malmö! DANSA! Vilken livsglädje! Och alla som var där kändes lika vänligt inställda, alla var där för att ha roligt och dansa till djupa bastoner/rytmer. Det är något särskilt när 11000 personer är närvarande i samma rytm... Vi dansade till soluppgången.

Detta måste också bli en del av vår årliga tradition!

Floreat!
neina

Sommarsolståndet 2013

Vallmo, foto taget från en trädgård i Quimper tidigare samma dag. 


Som att sluta en cirkel, firade vi sommarsolståndet på samma plats, och med samma druider, där vi förra året hade vår druidiska vigsel. I deras egna stencirkel i ungskogen vid tomten.

Vilket år det har varit. Jag kände mig i alla fall mer än ett år äldre, visare, djupare förvirrad, tryggare och gladare i att acceptera det oväntade. Kände så mycket mer kärlek till min man. (hur nu det går att känna mera när det redan var så mycket!) Året har inneburit flera stora flyttar, uppbrott från arbete och land, vänner och musik. Saknad. Glada återföreningar. Stress, tomhet i det okända, famlandet efter den där fantastiska framtiden i det förlovade landet, platt fall, mera kärlek och mera förståelse, till slut ny inspiration.

Där stod vi, och jag sade mina ord av tacksamhet i cirkeln. Jag nämnde också min farmor, som jag växt upp hos som hos en dagmamma, som gick bort morgonen innan medan vi var iväg. Druiden bjöd in henne och jag såg henne, lycklig och hon hade bråttom iväg. Det kändes som ett fint avslut för min del.

Mer firanden i cirkeln! Jag har bestämt att nu ska det bli cirklar av!

Tack till alla som funnits runtomkring oss under detta sega år, när vi nu äntligen börjar få luft under vingarna!

Floreat,
neina