J. R. Ligget's

...schampokakor. Lyrisk.

Ett tips till alla hedningar som gärna provar något annat, något naturligt, ekonomiskt och miljövänligt.

Bakgrund: mitt hår är långt och fint (tunt dvs), och kinkigt. Har provat det mesta, t. o. m. medicinska psoriasis-schampon, med fortsatt irriterad hårbotten och tunt, flottigt, fnasigt hår. Så fick jag rekommenderat en schampokaka, av goda och kloka människor. Trots min skepsis (lushs schampokakor är tydligen bra, men har inte fungerat för mig) provade jag.

Vid första tvätten kändes håret konstigt: det löddrade annorlunda och kändes jättekonstigt när jag sköljde ur. Var inte säker på att jag fått ur allt. Men direkt efteråt kände jag skillnaden, och detta har hållit i sig sedan jag började använda schampot, i november! Mitt hår håller sig snyggt längre (=behöver inte tvätta lika ofta), hårbotten är inte irriterad, håret har mer volym. Och en kaka räcker i mer än fyra månader. Förutom det - de fåfänga skälen! - är det bara naturliga ingredienser, dvs saker som känns ok att ha på huden och i håret. Och miljövänligt: de är dryga och transportvänliga!! (Transportvänligheten är så klart praktisk också, om man reser mycket.)

Ville bara upplysa :)
Har andra spännande saker att skriva om, men det kommer!
Floreat!
neina

(J. R. Ligget's schampokakor beställer jag från Simplynatural, en svensk distributör.)

Litha 2011

Glad Litha, Glatt Sommarsolstånd, alla! Hoppas ni hade det underbart! (Det ser så ut, för en del av er :) )

Vi hade det så här härligt:

...jag och min väninna. Vi diskuterade värdet av ritual, och kom också fram till att även om bra ritualer behövs, var vi just nu inte i behov av ritualer utan av att bara landa. Att få lov att bara lyssna. Att inte 'ta med sig' mer än oss själva och vår tacksamhet ut till vår plats.

Senare på kvällen fortsatte diskussionerna så klart. Och jag fick en otroligt vacker gåva:

SÅ vacker, så harmonisk i linjerna! Detta är en replika av de figuriner som förekommer inom cykladisk konst (något senare sådan tydligen). Ja, inte vet jag. Men vacker är Hon. Talade till mig direkt! Vi delade erfarenheter av att se gudomliga statyetter på muséer, och känslan av en kall, verklig, vindpust som kommer av mötet... Mer om detta senare.


På återseende!
Floreat!
neina

konstigheter i bloggen

Hm! Nu har det blivit något konstigt i bloggen: för ett tag sedan fick några 'tags' konstiga rutor bredvid sig. Nu när jag skulle ta bort dem (i "edit posts") ändrades även publiceringsdatum till dagens! Så mina nyaste inlägg kommer efter de här gamla...

Rätt ordning (nyaste först) är:
Att se fler valmöjligheter
Juni så här långt
Oändlighet
På gång

Än en gång, glad Litha imorgon!
neina

Recension: Kissing the Hag

Här är lite tankar efter att ha läst Kissing the Hag av Emma Restall Orr:

Boken utforskar de "icke-acceptabla" aspekterna av det kvinnliga, t. ex. the bitch, the whore, the grumpy old bag men även aspekter från jungfrun och modern. I kronologisk ordning går vi in i olika åldrar eller stadier, av kvinnors liv: från flickan och jungfrun, till den gamla haggan.

Igenkänningsfaktorn är stor; det är en befrielse att få möta alla "skuggsidor" med ren acceptans, stundom logik (en bitch kanske har en anledning till att hon är som hon är, och i hennes värld är det fullt förståeligt att hon beter sig som hon gör). Ibland är det skuggsidan som ger styrkan som krävs i livet.

Med samma poetiska och realistiska språk som vi kan uppskatta från Restall Orrs andra böcker, reser vi med henne, igenom livet, igenom oss själva och allt kvinnfolk vi känner. Personligen tror jag att det ligger ett stort värde i att möta, acceptera, och integrera det som vi uppfattar som våra skuggsidor (och även acceptera vår fysiska varelse!): det trumpna, håriga, blodiga, luktande, catty, själviska...

Det finns något annorlunda i den här boken också, jämfört med hennes andra böcker: ett betydligt mer religionsneutralt språk; boken är nog tänkt att vända sig till en större läsekrets än bara paganer, häxor, druider. Till min förvåning uppskattade jag det - tänk så här: vi må älska doften av rökelse och alla dess associationer, men ibland behöver vi frisk luft också ;)

Men. Jag har ett väldigt stort "MEN" med den här boken: den stereotypiserar "det kvinnliga" något enormt. Så klart, det är ju hela temat för boken: att renodla och måla upp karaktärsdragen, det arketypiska, så att var och en kan spegla sig själv i det och ta med sig insikter om vad som stämmer in på en själv och inte. Jag kan läsa det mellan raderna, men det sägs inte rakt ut, utan boken känns rakt igenom som att vi slukat stereotyperna för "det kvinnliga" med hull och (ja) hår.

Så trots hög igenkänningsfaktor blir det samtidigt låg igenkänningsfaktor i stora delar. Det kanske är något personligt. Jag kanske inte identifierar mig tillräckligt som "kvinna". Eller inte som den kvinna som Restall Orr haft i åtanke i alla fall. Där fanns passager jag bara ville ögna förbi: "the moon... bla bla ... attuned... bla bla... intuition... bla bla." Det var mycket bröst, kroppsfett, humör och mens. Men vi kvinnor, som känner att vår kvinnlighet inte sitter i varken bröst, mens eller pms??

Detta, om något, är väl en av de mest oacceptabla aspekterna av kvinnlig natur, om vi nu ska tala om det (för det är det boken ska handla om!), nämligen, vår mångfald, variation i erfarenheter, beteende, fysik. Det mest oacceptabla med kvinnfolk är kanske att vi inte kan sättas i ett fack (lika lite som vi människor kan sättas i fack enligt astrologi, enneagram, blodtyp, et c.)!

Läs gärna boken, den innehåller mycket befriande beskrivningar, och uppmuntran att bli vän med sig själv, livsvisdom och några goda skratt!

Floreat!
neina

Mera (!) om beteckningar

Efter att ha funderat medan jag skrev recensionen av boken Kissing the Hag, där min avslutande tanke var att det kanske mest oacceptabla med kvinnor (eftersom det är det obekväma i det kvinnliga, som boken handlar om) är att vi inte kan stereotypiseras.

Som vanligt börjar jag då fundera på, vad som är en kvinna i så fall. Om ord kan betyda allt vad vi vill, vad som helst, blir de väl meningslösa? Samma tankegångar har gått runt (i rundgång, fruktlöst tyvärr) kring andra beteckningar: vem 'får' kalla sig druid? är vi 'paganer' eller flera skilda rörelser? Och så vidare. Ni vet.

Nyligen läste jag på DruidJournal, vad Jeff Lilly (lingvist) hade att säga om beteckningar. Det var befriande läsning för mig och rätade ut många av mina frågetecken! (Fast jag tror att ofta när en fråga går rundgång och inte får något bra svar, är det nog för att frågan är fel ställd. Möjligen har jag ställt fel sorts frågor om detta.)

Oavsett om ni håller med honom om att vi (om vi är 'vi'!) ska kalla oss paganer, så läs hans beskrivning av hur vissa begrepp får mening: kort förklarat, finns det arketypiska begrepp, men även en stor bredd i dessa, så stor bredd att vissa fenomen under samma paraply-begrepp inte överlappar alls. Men på något sätt har de koppling till grund-ordet. Nej, läs hans beskrivning, han säger det bättre! :)

Att se fler valmöjligheter

Hittade en intressant blogg-post, om att se fler valmöjligheter. Den baserade sig på en övning som författaren hade med sin sånglärare (en övning jag absolut behöver ta till mig!) och som öppnade hans ögon även på andra områden:

"Realizing the initial choices you made are just one of many..."

Tänkvärt, det öppnar upp världar av möjligheter!

För övrigt: det är Litha imorgon, vilket jag storligen ser fram emot! Hoppas ni har trevliga/mysiga/spännande planer också!

Floreat!
neina

Juni så här långt

Vill dela med mig av lite fina bilden från sommaren så här långt :)

Först, en rolig mini-dolmen som satt på trottoaren i byn i Bretagne! Jag tror den hörde till trädgården.

En mystisk dörr; samma by.

 Vy från Rennes, Bretagne.

Ty Anna Tavarn, en viktig bretonsk pub i Rennes (en stad som påminner väldigt mycket om Lund!).

 Och så här mysigt är det hos min farmor i Skåne :) Lite skönt att vara här över sommaren ändå!

Nu planeras Litha, grönsaksplockning, bröllop nästa sommar och introduktion på nya jobbet! Livet leker! Floreat!
neina

Oändlighet...

Kom att tänka på något jag läste för många år sedan (jag minns inte var): Att vi människor kan inte inte tänka i oändlighetstermer; Vilken mängd tid eller rymd vi än tänker oss, kan vi alltid föreställa oss "och vad sen?"

Fascinerande!
Floreat!
neina