I

I

söndag, mars 11, 2012

om kroppen, eller snarare att kanalisera sin strävan

Hittade Hanna Fridéns blogg (via en post på FB i samband med internationella kvinnodagen) och bläddrade runt lite där. Kom så på en av hennes krönikor för aftonbladet: ""Vanliga kvinnor" motiverade bara mina ätstörningar". Hon talar om en kampanj där man visar upp bilder på "normala" kvinnor som motvikt till alla bilder på smalhetsidealet, i ett försöka att motverka ätstörningar hos unga kvinnor.

Vad ska jag säga.

Hon gör två väldigt, väldigt bra poänger:
* Ingen vill vara en medelmåtta, så det här att visa upp "normala" kroppar är nog inte särskilt motiverande för ungdomar.
* "Kroppen är det enda som är socialt accepterat att kvinnor tävlar inom och för att motverka detta försöker vi inte uppmuntra kvinnor att tävla inom något annat, utan vi presenterar medelkroppar."

Kroppen är det enda som är socialt accepterat att kvinnor tävlar inom. Ville bara skriva det en gång till. Det hade varit väldigt bra om vi kunde kanalisera all den här energin, allt strävande, allt sökande efter självtillfredsställelse som många, särskilt unga, känner, mot något mer kreativt och hållbart och produktivt. (Det är också poängen i hennes krönika. Jag håller dock inte helt med om hennes diss av att visa upp normala kroppar, det inspirerade faktiskt mig i mitt sökande efter förebilder. Men det var för att jag såg även dessa som vackra. Okej, hon har rätt. Det var inte medelmåttor som inspirerade mig, det var konst och vackert gjorda bilder på kroppar i alla former som sprängde mina trånga idéer om vad skönhet och perfektion skulle vara.)

Floreat!
neina

måndag, mars 05, 2012

ettikettslös, rotlös... identitetslös?

Igår sa han, "Hur är det med dig, de senaste dagarna har du varit så, jag vet inte, destruktiv i dina kommentarer." "Äh," sa jag. "Nej men vad är det?"

Ungefär så här: Förmodligen är det nyttigt men just nu håller jag på att försöka finna mig i att vara helt utan (yttre) identitetsmarkörer eller etiketter. En sorts situationsbetingad avidentifiering. I vanliga fall konstruerar jag mig själv, min person och min identitet - min stolthet över att vara jag! - genom yttre saker. Att jag sjunger. Sjukgymnastrollen. Min coola vänkrets och hur djupa samtal vi har. Fina kläder. Yttre erkännande.

Just nu har jag ju inte något av det. Gör inget med sången (lär mig inte nya sånger, hittar inte nya sånger, identifierar mig inte med någon musikstil). Jobbar inte som sjukgymnast. Jobbar ganska mycket sjukgymnastrelaterat, men det är bara frustrerande nästan. Och kommer också på hur mycket kunskap jag redan tappat! Mina vänner är visserligen bara ett skype-samtal bort, men det blir inte så ofta och inte riktigt kvalitetstid. Kläd- och stilmässigt har jag inget att vara stolt över just nu.

Och hur nyttigt är det inte att vara i ett läge där allt detta skalats bort, och jag måste försöka älska mig själv, finna levnadsglädje och inre trygghet i Mig Själv utan dessa distraktioner! Att kunna älska mig själv som min partner gör eller som en förälder gör - förbehållslöst för vad jag är helt oberoende av allt annat.

Så vart hamnar jag då? Tänkte att eftersom jag verkligen inte har hittat "svaret" på frågan "vem är jag utan allt detta yttre?" så kanske frågan är fel ställd. Frågan handlar kanske inte om "vem" "jag" "är"... Vill inte sätta fler etiketter på mig som ett annat stjärntecken.

Jag lever! Så jag är en lycklig, virvlande, fantastiskt osannolik existens (min kropp och mitt sinne) i en fantastiskt osannolik existens (universum) som upplever och dessutom har förmånen att vara full av kärlek...

Ja jag klagar då inte...

...på vädret här i Skottland! Jag kan räkna på ena handens fingrar de gånger det regnat på mig under två månader när jag skulle vara ute.

Här är lite bilder från vår promenad igår!




Och vi har stängt av värmen i lägenheten helt (redan i februari) och brukar få öppna fönstret om morgnarna!

Utbyte med en dam, en av de boende där jag jobbar, efter att hon frågat mig var vi bodde:
B: And what church do you go to?
J: I don't go to any church.
B: You dont go to church!
J: No, I don't go to church -
B: You don't go to church, well -
J: I go out in nature.
B: Och aye, that's lovely in't it!

Och så log hon! Seger!!