I

I

söndag, januari 24, 2010

Is this for real?!

Hittade en sida full med artiklar om vetenskapliga aspekter på astrologi; en ganska sympatisk sida. Den var väl överskådlig och lättläst, saklig utan att bli tung. (Jag 'tror' inte själv på astrologi, bör tilläggas.) En av artiklarna fångade mig totalt: Astrologer Meets Client: Tricks of the Trade.

Under läsningen tänkte jag, haha, vilken bra beskrivning av hur astrologen vaggar in klienten i falsk säkerhet för att sedan ge ett lur-horoskop. Men... allteftersom jag läste vidare började det tätna: de psykologiskt välgörande effekterna, de terapeutiska effekterna av samtalet mellan 'astrologen' och klienten. I slutändan visste jag inte om artikeln var skriven för att avslöja eller uppmuntra att astrologer, utan att använda sig ett dugg av 'astrologi', får klienten att tro att han/hon fått ett meningsfullt samtal. Kanske det sistnämnda.*

Det väcker flera frågeställningar hos mig. Är det etiskt korrekt? Men det fungerar ju... Men är det etiskt korrekt? (I sjukgymnaststudierna har även vi fått lära oss om avlägset liknande fenomen: hur det är själva förtroendet som patienten har för terapeuten, som lägger grunden för hur väl behandlingen tas emot/följs, hur vi ibland gör observationer utan att tala om det för patienten (t. ex. att säga att vi mäter pulsen medan vi egentligen mäter andningsfrekvensen)).

Astrologiska (och liknande) konsultationer har en betryggande, stimulerande, uppmuntrande effekt på de personer jag känner som varit med om det. Även artikeln jag läste förmedlar de terapeutiskt läkande effekterna av samtalet. Ska jag tycka att det är OK då, trots att jag vet att det handlar mer om samtalet än om någon verklig effekt från planeterna och stjärnorna?

På ett annat område har jag lyckats förlika mig med frågan: Tarotkort. För mig är korten inget annat än ett verktyg för att belysa olika områden av livet, en konstnärlig ingångspunkt som inbjuder till tolkning - vilket ibland är precis vad som behövs för att få igång konstruktiv självreflektion. Lite som ett Rorschach-test eller som fenomenet att vi ser bilder i moln (Barnum-effekten) - vi ser det vi själva tänker på eller förväntar oss. Då kan korten vara en bakväg att kunna ta upp ämnen som annars förnekas eller personen inte vågar erkänna. Personen får tillfälle att reflektera över dessa områden.

I sådan fall kan det vara meningsfullt. Men jag förespråkar att gå in i det med öppna ögon: att inte förvänta sig 'svar' från 'andra sidan' eller från 'stjärnorna' utan att se konsultationen som ett tillfälle att genom kreativa medel öppna upp tankarna för det personen redan vet inom sig - nog så viktigt, och ibland knepigt att åstadkomma! (Likförbaskat spökar flera minnen för mig, när korten gett närmast fotografiska utsagor av en situation, eller kortets namn satt fingret på den brännande punkten, på ett sätt som inga andra kort just då kunnat - och jo, jag kollade de andra korten. Men det är ett område att återkomma till.)

För att knyta ihop säcken: Som vanligt har jag fler frågor än svar. Det verkar som om att det ibland är det terapeutiska mötet mer än förevändningen för själva mötet (astrologi, te, et c.) som har en positiv effekt på personen. Hur ställer jag mig till det? Jag förespråkar nog att båda parter bör vara medvetna om att det bara är verktyg för självreflektion och inte 'svar' någonannanstansifrån; även det kan vara hjälpsamt. Och så förespråkar jag god vetenskap och klart tänkande.

* "Astrology is mainly an imaginary science. It is a pseudo-competence resting on tricks of the trade. To us, many teachers seem dangerous, irresponsible, and unconscious of what they convey, because their personal relation with astrology is too strong. They are a fanatic of astrology. They see reality where there should be pretence, so they lack antidotes. They should revise their values and give up their naivety." [källa]

onsdag, januari 06, 2010

Yule 2009, Nyår 2010

Vintersolståndet
Det händer mycket! Vintersolståndet i år firade jag för första gången (sedan jag började fira) utomlands, nämligen i Skottland. Men Solen hade ändå samma särskilda sken, det där ljuset som den bara har på vintersolståndet... Svagt men starkt...

Nyår
Det nya året (om vi räknar enligt den sekulära kalendern) bär mycket med sig. Förra året vid nyår utbrast jag till gudarna om att de utmaningar de kom med var för tunga för mig, jag orkade inte med mer på det viset. I år vid nyår kunde jag se tillbaka på ett år fullt av ännu värre/jobbigare omständigheter och val, men samtidigt också att jag blivit mer sann mot mig själv och därmed också funnit mer styrka. Utmaningarna har varit ännu svårare, men jag har också vuxit med dem (om än med lite växtvärk ibland). Och framför allt känns det som att jag fått Livet åter, i och med den man som nu finns i mitt liv; vi står sida vid sida och växer tillsammans.

Tankar som sträcker sig både bakåt och framåt
Förr har mamma och jag haft stora och smärtsamma diskussioner om mitt val av religion, hon har själv mått dåligt av olika anledningar - bland annat för att hon känt sig ensam med sin tro och hotad av att så många i omgivningen, som hon egentligen tycker om, inte delat hennes tro. För min egen del har det här ställningstagandet varit en viktig sak, så viktig att jag ibland gjort en lite större sak än nödvändigt av det, gjort det till en provokation, sett till att 'få rätt' i alla diskussioner om religionsfilosofi (vilket tyvärr var alldeles för lätt), undvikt släktträffar på grund av att jag inte delar deras tro, et c.

Två intressanta processer har börjat få det här att lossna, en hos mig, en hos mamma. För mammas del, kom hon till en punkt i livet där hon blev tvungen att göra ett livsval, för att rädda sitt liv och sin hälsa, även om det valet formellt strider mot det hon uppfattade som sin tro. På olika sätt har hon fått 'come to terms with' att detta val var hennes sanning, hennes räddning, och att delar av hennes tro kunde ifrågasättas, att vissa andra saker -liv och hälsa! - fick ta prioritet före tradition och dogm.

Denna upplevelse verkar ha fått henne att må bättre. Hon känner sig inte så hotad längre av att andra tror olika. Hon har nu egen erfarenhet av att våra olika omständigheter kan få oss att göra vissa val, val som är oförståeliga för omgivningen men som är det enda sanna för personen själv. Det innebär en ödmjukhet, tolerans och stor frihet i sinnet.

För min egen del har jag en process där jag inte heller känner mig hotad av hennes, eller familjens tro, och inte heller behöver bevisa mig eller tydligt protestera. Jag tänker inte heller säga "vad var det jag sa?" till mamma, nu när hon har en mer öppen inställning! Det känns fridfullt och skönt, att inte behöva så tvärt visa min ställning hela tiden, utan i stället att jag i mitt stilla sinne lever min tro, utan att behöva få uppmärksamhet för det eller tvinga andra att tänka om.

Slutligen: vi, och en person till, hade ett samtal häromkvällen. Tanken framfördes, att kanske alla andligt medvetna och kännande personer egentligen hittar till samma 'sallad', men att det är 'dressingen' som är annorlunda? Och för vissa är det viktigt att det är just DEN dressingen, för andra är det inte så noga... Hon var villig att fundera på det. Jag kommer inte försöka omvända henne eller säga "vad var det jag sa", som sagt, men jag kommer alltid att fråga henne hur hon mår, när hon tänker som hon gör. Och hon mår mycket bättre nu :)

Framöver
Som jag gjort klart i förra post:en, är Hyllebär inte längre aktivt som så. Vi medlemmar finns fortfarande och utövar på våra håll, ibland tillsammans vissa av oss, och det går bra att kontakta mig t. ex. om tips av olika slag (i den utsträckning jag kan!), hänvisning till rätt person/grupp/resurs.

Fortsätt titta in, det händer spännande saker och jag håller er uppdaterade!

Med önskan om allt gott för det nya året!
Floreat
-neina