I

I

tisdag, november 30, 2010

På Väg?

Så har tiden konstigt nog hunnit ikapp mig. Tiden som kändes så oändligt långt bort... Nu börjar det dra ihop sig för flytt till annat land. Min närvaro på internet påverkas inte (tacka gudarna för internet!) men det blir annorlunda. Jag kommer inte att vara i Skåne på heltid.

Om tio dagar börjar flytten. Det kom så fort! Och ändå har jag väntat på detta i två år, kämpat hårt för detta, under stunder så svåra att bara Hel vet hur.

Vart fortsätter vägen? Några saker är klara: mera musik blir det (fortsättning följer). Mera Basal Kroppskännedom blir det. Druidismen och paganismen kommer jag att fortsätta skriva om, med nya perspektiv!

 Nu börjar en stor resa, hoppas ni vill följa utvecklingen :)
Floreat!
neina

lördag, november 20, 2010

Brorsdotter

Vi (jag och mamma) åkte och träffade min alldeles nya - och första! - brorsdotter idag. Jag kommer minnas denna dag för alltid.

Ett helt nytt litet liv. På riktigt! En ny sorts kärlek har öppnat sig och växer i mitt hjärta.

Så dagen har blivit full av reflektion också: hur livet går, hur jag aldrig kunnat förutse att jag skulle vara här idag. Jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat tänka mig vilka vändningar stigen skulle ta, när jag tänker tillbaka på mig som t. ex. trettonåring. Det känns lätt triumferande.

Då, dålig självkänsla, helt 'lost' bland andra ungdomar, obekväm i min kropp, framtiden var ett svart hål. Och hur vägen har gått från förtvivlan till seger efter seger, från desperation till harmoni och fröjd. Då satt jag på mammas sängkant varje kväll och beklagade mig över livet, en period var jag beredd att säga upp bekantskapen med henne, nu har vi jättemysiga kvällar ihop och har diskuterat allt mellan liv och död. Då på väg in i självdestruktivitet och inskriven på psyk, nu sitter jag i de vita arbetskläderna tillsammans med läkarna på psyk, kolleger till den som var min doktor. Då, övertygad om att ingen man skulle titta åt mitt håll, nu har jag en saga om kärlek som är sällsynt vacker.

Mamma och jag skämtar om att vi måste skriva en bok. En ny Kristin Lavransdotter, släktsaga om starka kvinnor, livsöden, kärlek. Exempel på kapitel: Driving in Ireland with Denis and Dermot, Philosophy in a Potato Field, The Joy of Lambs, Secret Escape to Italy, The Divorced Dames' Flat, Out of Africa... Jag måste säga att om mormor berättar om oss för sköterskorna på hemmet tror de nog bara att hon glömt ta sin medicin.

Tips: lyssna på Spelar för livet! (vilken version som helst). Livet blir aldrig som vi tänkt oss!!! Det blir bättre! Och just nu är det krönt av en liten flicka, Livet går vidare, så vackert!

Floreat!
neina

Wild Hunt

Vad vill vi engagera oss i? Vad kan vi tänka oss att donera en summa pengar till?

Jag har precis donerat en (smärre) summa pengar till bloggen som jag faktiskt läser dagligen med stor behållning: The Wild Hunt. Den kvalitet på nyheter och rapportering/tips som vi ofta förväntar oss, kommer inte helt gratis  - anser jag. Jag anser att vi bör stödja dem som tillhandahåller god information.

En annan källa som jag personligen stödjer är Gratefulness. Här finns resurser, historier, m. m.
Floreat!
neina

fredag, november 19, 2010

Träffar?

Det har kommit upp nu. I samtal med två olika personer som kontaktat fd gruppen Hyllebär.

Den ena kontaktade oss för flera år sedan, och hon och jag har haft en djup brevväxling sedan dess (och ett par träffar!). Hon tog upp frågan om den ovalda ensamheten som pagan. En fråga som är väldigt viktig! Den andra tog kontakt med Hyllebär just som vi höll på att avveckla, och jag kände att det var läge att träffa henne en ytterligare gång efter det. Då pratade vi också om paganism i Skåne, och vart man kan vända sig om man vill 'mera'.

Hur gör vi nu då, paganer i Skåne? Vad vill vi? Eller inte?

Jag känner två trender: den ena är en stor vilja att träffas, nätverka, umgås, eventuellt samarbeta rituellt. Den andra är, att man inte är i ett kontaktsökande stadium/är nöjd med de kontakter man har(t. ex. har man sitt coven). En 'bubblare', kanske en tredje trend, är viljan att träffa fler likasinnade, men att initiativ saknas eller att man har väldigt specifika krav på exakt hur dessa eventuella andra skulle vara.

Så länge vi drev gruppen (och även efter!) upplevde vi att det visst det finns en efterfrågan att träffa andra, under enkla former. En nyfikenhet att lära mer, en vilja att diskutera, en önskan att fira högtider tillsammans med andra. Hur kan dessa behov tillgodoses? Det är mycket upp till egna initiativ - men hur? Vem ska våga/orka? Vi höll på i fyra år, innan vi fick avsluta verksamheten - av "personliga skäl".
"Personliga skäl" ja. Finns det inte lite mycket "personliga skäl" inom paganismen?

För dem som vill träffas (några andra kan jag inte tala för) - vad fungerar? Vad strävar vi efter? vad är jag själv beredd att ge (fråga dig själv)?

Här vill jag föreslå PubMoots - informella träffar på någon pub på en regelbundet återkommande tid. Det kräver minimalt med organisation (perfekt för oss paganer!), minimalt engagemang förutom att dyka upp en gång i månaden på en trevlig pub (helt OK). En annan fördel är att inget särskilt förväntas av träffen, utan om man träffar andra som har liknande strävanden eller diskussionspunkter - man väljer själv vartåt man tar kontakten.  Nackdelen är samtidigt att faktiskt dyka upp - något som verkar underligt svårt. En annan nackdel är att vem som helst kan komma - och har så gjort i historien. Besvärliga människor har (i sällsynta fall) dykt upp, men har också tagits om hand på ett bra sätt, så det är ingen större sak.

Men vad vill vi då? PubMoots i Göteborg fungerar, vad jag hört, väldigt bra. Men i resten av Sverige? I Skåne, som ändå haft en stark tradition av paganer? Vart tog det vägen? Varför kommer vi inte till det moot som finns (Lupas)? Kanske man inte är i en uppsökande fas i livet? Så kan det vara. Kanske det är så lätt att låta bli ("det kommer ju nästa månad"). Då blir det aldrig. Är det lönt att gå på ett moot? Det vet man inte de första gångerna, och kanske man inte har ork att komma så ofta som krävs för att bygga upp en stabil, konstruktiv dynamik?

Har vi somnat? Jag upplever det som att vi är en hel del som vill att paganismen ska vara livaktig, men ingen av oss är i en särskilt social, uppsökande, nätverkande fas i livet. Vi liksom vill att det där ska sköta sig ändå, för vi har ju observerat paganism i sydsverige så länge... Förutsättningar finns visst det för intresserade personer att bli 'spindlar i nätet', bli nyckelpersoner, för ingen självklar person fyller rollen. Vem tänker ta stafettpinnen?

Snart flyttar jag till Storbrittannien. Jag sitter och söker efter paganska grupper där, på nätet. Särskilt moots. Och så undrar jag helt ärligt om det är lönt att gå dit, eller om jag ska söka likasinnade på andra sätt. Synd att jag behöver undra.

Slutligen: Vad säger ni läsare? Behövs träffar, och i så fall hurdana? Motivera! Vill vi verka för mer nätverkande i Sverige?

Floreat!
neina

lördag, november 06, 2010

Samhain 2010 och därefter

Det blev ett tredagars-maraton med djupa samtal och utredande filosoferande (förutom härligt roligt!) hos tre olika instanser i år. Först hos en väninna, erfaren prästinna och vis som få, sedan hos Wynja, pagansk väninna sedan urminnes tider samt knivskarp filosof (och vilken mat...), och slutligen en helkväll (till ljusan dag!) med H och E - vi tre är ett Fenomen av klokskap varvat med skratt! En flock av unga tjejer med självförtroende :D

Som efterrätt på det kom i onsdags en kväll med C, där vi för tusende gången konstaterade att "livet är bra konstigt" med ett stort leende... Mitt knappt påbörjade paket Lucky Strike, inköpt förra sommaren och aldrig avslutat, rök fort. Intensiva diskussioner.

Igår fikade jag med en tjej som kontaktat Hyllebär medan vi fortfarande var aktiva med utåtriktad verksamhet. Hon är engagerad, och vill komma i kontakt med likasinnade. Det måste ju finnas personer inom Skåne som är verksamma - varför är det så svårt att hitta likasinnade? Det var ju det vi ville bistå med i Hyllebär - när vi var verksamma - att verka för en pagansk närvaro och vid tillfälle bidra med en plats att fira tillsammans med andra.

Lupas, som träffas första fredagen i månaden på Gräddhyllan i Lund, har (vad jag minns) som syfte att hjälpa till att nätverka bland hedningar och ockultister. Alltså inte vara en enhetlig grupp, utan vara en plattform för att knyta kontakter. Hoppas att det fungerar. De gånger jag gått dit har jag varit med om allt från: så mycket folk att vi fått möblera om hela rummet för att få plats, till att ingen kom utom jag och en till stackars förvirrad - ingen representant från Lupas, till att den befintliga 'kärntruppen' av Lupas är med, samt två nya intresserade gäster - som känner sig förbisedda och lämnar, då de inte välkomnas i samtalet. Tioårsjubileet firades inte då vi inte lyckades ordna lämplig lokal i tid. Just den praktiska biten låg lite på mig, men är också lite talande för hur det nu ligger till: Det är svårt att få det att HÄNDA.

Vad händer i det paganska Skåne? Sydsverige? Sverige? Norden? Världen? Säkert händer det mycket och det skulle vi bli bättre på att upplysa varandra om! Även om vi, inom paganismen (och dess olika grenar) är ganska individuella, finns det ändå vissa saker som skulle vara av intresse för oss alla. Jason på The Wild Hunt har startat ett initiativ, the Pagan Newswire Collective, som en amerikansk variant av detta. Kanske något för Skandinavien eller Europa?

Eller är vi nöjda med att "syssla med lite eget" och kanske "diskutera lite på internet". Hm.
Floreat!
neina
- och gott nytt år!