Gud är tid

Pratade med mamma häromkvällen. Hon hade kört hem ensam en fullmånenatt och berättade för mig att där, då - stannade hon upp. Hon tänkte "Gud är Tid".

Det talas så mycket om att "Gud är kärlek". Det är kanske viktigt att tänka sig ibland, ofta.

Men tanken att "Gud" är tid... Gud, detta omtvistade att definiera. Min förståelse och instinktiva känslomässiga reaktion på ordet är helt min egen liksom alla har sin egen. Men jag kan försöka förmedla innebörden av vad min mamma sa den kvällen. Gud är tid.

Tid - tid är endast din närvaro i nuet. En närvarande stund staplad på nästa. Den enda tid som finns är nuet. Så tid är närvaro, medvetenhet, verklighet, nuet. Alltet som är. Nu.

Tid är också vad naturens nödvändiga processer är - livscykler i stort och smått.

Så, ja, jo, Gud är tid. Det var stort och det var befriande att bejaka insikten. Gud är din närvaro i nuet, Gud är livets gång.

Vad tror ni?
Floreat!
neina

P. S. Nästa kapitel i diskussionen handlar så klart om alla som säger att de "inte har tid" att göra det ena och det andra. Det vi faktiskt ägnar vår tid åt, vår innerliga närvaro, det är vår tillgivenhet till vår "gud". Tänk de olympiska mästarna, de har ägnat otroligt mycket tid åt sin sport innan de blivit så skickliga som de nu är. Är inte det en slags hängivenhet till en "gud"? Jag vet i alla fall hur det står till med att be till, ge sin hän till, musikens gudar. Att ägna detta hela sitt fokus, sin närvaro, sin tid.

Lughnasadh 2012

En märklig men viktig högtid i mitt liv. Märklig då jag är helt ensam - varken man eller vänner omkring mig idag. Viktig då jag inser hur jag saknar gemenskap i högtiderna.

Jag gjorde ekologiska grönsaker i ugn men det är såklart ingen ersättning för en skördefest med vänner och familj.

För övrigt så ska vi flytta - till en ännu mindre by! Men till ett större ställe så vi får ordentligt med plats. Fick reda på det idag att vi fick stället!

Floreat
neina