Livet känns verkligen som en berg-och-dalbana. En helt vanlig morgon får jag reda på att min barndomsvänninas mamma hastigt gått bort. Hon stod familjen nära. Plötsligt kändes det konstig att göra någonting över huvud taget. Det kändes onödigt och världsligt att ens borsta tänderna. Ändå var det det enda jag kunde göra. Jag bäddade så noggrant, så noggrant. Jag plockade vartendaste visset löv från växterna, så noga som aldrig förr. Jag fejade, flyttade, gick av och an. Och till slut kunde jag sjunga. Det sköljde genom mig men hjärtslagen hördes i rösten. Det var mitt sätt att hantera detta overkliga.
Samma kväll skulle jag sjunga på en mässa - det var helt oplanerat, de ringde dagen innan. På mässan tillägnade vi all musik till henne. Jag höll på att svimma när jag skulle säga det till folket. Sen sjöng jag och i sången blev jag stark och det kändes verkligare. För döden är verklig. Det är vi som slår den ifrån oss, lever i en drömvärld. Det är den som slås i spillror när döden slår till, vår drömvärld...
Det har blivit en väckarklocka för mig. Jag känner mig fortfarande morgonyr, men jag håller på att vakna till. Jag måste reda ut det här med döden för mig. Eller få frid med det. Taran sa just det, att vi hanterar det dåligt i vårt samhälle. Döden måste vara hemsk och sorglig, du är konstig om du har en annan inställning. Men döden - den bara är. Tillfället kan vara olägligt, sättet kan vara hemskt, saknaden kan vara sorglig, men - döden, den är. Liksom tillblivelsen. Jag VET vad jag tycker om döden, men jag vill kunna känna det också.
Vi har lagat mat idag och ska åka dit och vara med familjen. Min barndomsväninna, och hennes bara några veckor unge son är där. Men han hann träffa sin mormor förra helgen.
Må vi och våra förlevande känna frid.
-neina
I
tisdag, maj 23, 2006
torsdag, maj 18, 2006
Framtiden, Ceremonier, och Lush
Precis sådär som mot slutet av gymnasiet: framtiden var svart. Inte svart dålig, bara det att det var mörkt, gick inte att se. Under gymnasiet kunde man 'se' ett par år framåt, fantisera och fylla i detaljer själv, men efteråt... vaddå? Man kundeju hamna var som helst, men jag kunde i alla fall inte för mitt liv SE var det skulle vara. Och så är det nu. En etapp i mitt liv är slut. Framtiden ser jag inte, jag har inte en susning, inte en glimt, inte en aning om, var nästa stig börjar. Kanske är det så att skymningen för den här stigen har dragit sig tätare om mig och nu har jag en natt att vänta, en natt av drömmar och vila, mörker och ovisshet, innan gryningen kommer, med honungslent ljus och skimrande klarhet - då jag plötsligt minns det jag vetat hela tiden: "Så här var det ju det skulle bli, hur kunde jag inte förstå det?" Hoppas det blir så. Det blev ju så efter gymnasiet (oj vad länge sen det känns och ändå är jag fortfarande bara en sjuttonåring...).
Ja nu är allt ett sorts mellantillstånd, innan flytet kommer igång igen. Jag har mina små galna idéer om framtiden, men ingen aning om hur det ska ske. Vi ska i alla fall fylla sommaren med meningsfullt arbete, hemma och förhoppningsvis på en arbetsplats (wish me luck), sen se till att resan blir av.
Inför förra fullmåneceremonin, eller vad det nu ska kallas, hade jag mig en funderare. Varför gör vi ceremonier egentligen, vad är syftet? Jag menar, jag vet att jag gillar det, man känner sig så 'naturlig' och som en 'duktig häxa' som kommer ihåg de där datumen och så, men varför gör vi det? Jag vill ju inte tro att det bara är ett jobb som ska göras för att åstadkomma något, det kan man göra spells för eller helt enkelt fixa det! Det är ju inte en skuld som ska betalas eller information som ska förmedlas eller kakor som ska bakas - alltså jag vill inte tro att ceremonier bara är till för att jag ska göra något för att sen få något. Det är jobb som funkar så. Jo, så medan jag funderade slog det mig att det handlar om att följa med flödet som redan finns där, att medvetet sätta in sig själv igen i häret och nuet. Att medvetet, hedrande, VARA i Flödet. Att bäst man kan åter ingå i det. En annan bild jag fick var bilden av en magnet. Om jag minns mina fysiklektioner rätt, så är det som ger en magnet dess kraft, att den är full av små mini-magneter, ungefär. Och när alla de är riktade åt samma håll, har magneten kraft. Är de däremot trassliga och alla pekar åt olika håll, är det ingen magnet utan en klump järn. SÅ, ceremoni är att, genom att placera sig i Livets Flöde som det är NU, kamma de små magneterna rätt igen så att hela magneten blir kraftfull. Kanske kan det vara så.
Som jag skrev på Hyllebärs blogg, var det stort för mig att vi sjöng. Det är särskilt levande, flödande, renande, stärkande.
Kanske slänger jag upp lite gamla anteckningar från tiden jag varken hade dator eller blogg, men hade behövt det! Jag får nämligen små ryck och skriver några rader tankar lite här och där. Det är nog omöjligt att sammanställa, men hittar jag nåt spännande kommer det upp här!
Jag vill också ta tillfället i akt att missionera lite. Skogsflicka invigde mig i Lush... Dessa fantastiska produkter! De är särskilt bra för oss paganer, eftersom de innehåller naturliga ingredienser och massor med eteriska oljor och örter - så att varendaste dusch blir en liten ceremoni, varenda handtvätt fyller dig med Jordens kraft. Och sen att de inte testar på djur och så gör saken bara bättre. Alltså: kolla Lushs produkter. Jag har nu spenderat tre dagar med att läsa i deras katalog, som jag fick av en annan väninna som också använder det. TRE dagar! Jag är ju en bokmal egentligen, men alltså, denna katalog... jag kunde inte släppa den! Och Taran blev också intresserad, nu ska han beställa mer än vad jag ska! Och så att det tänker helt annorlunda och gör tvål i geléform eller schampokakor (låter väldigt behändigt för mig som älskar att flänga runt) och att de har en badolja som heter Cerridwen's Cauldron... Okej, jag ska ge mig nu, nu har jag sagt det. En sista grej, bara: deras grejer luktar så gott också! Katalogen luktade som Skogsflicka, så jag har gått och nosat på den hela tiden...
Nästa mission: Mooncup. Kolla in. Jag hade inte klarat mig utan den, alla kvinnor borde ha en sådan. Den fungerar långt bättre än något annat giftigt man kan få för sig att ha på sitt heligaste ställe...
Nu är sommaren kommen. Det var varmt, varmt, och löven slog ut och... så började den svenska sommaren med kallt, kallt. Det gör mig egentligen ingenting för det här regntunga är egentligen mitt favotirväder! Jag måste bara behärska mig och gilla allt som det är nu, för det finns en lite röst inom mig som med glittrande ögon säger: "...men snart är det hössst..." och myser! Ja, jag är ett höstbarn! Ska försöka njuta av våren också.
Önskar dig och din omgivning allt gott.
Floreat
-neina
Ja nu är allt ett sorts mellantillstånd, innan flytet kommer igång igen. Jag har mina små galna idéer om framtiden, men ingen aning om hur det ska ske. Vi ska i alla fall fylla sommaren med meningsfullt arbete, hemma och förhoppningsvis på en arbetsplats (wish me luck), sen se till att resan blir av.
Inför förra fullmåneceremonin, eller vad det nu ska kallas, hade jag mig en funderare. Varför gör vi ceremonier egentligen, vad är syftet? Jag menar, jag vet att jag gillar det, man känner sig så 'naturlig' och som en 'duktig häxa' som kommer ihåg de där datumen och så, men varför gör vi det? Jag vill ju inte tro att det bara är ett jobb som ska göras för att åstadkomma något, det kan man göra spells för eller helt enkelt fixa det! Det är ju inte en skuld som ska betalas eller information som ska förmedlas eller kakor som ska bakas - alltså jag vill inte tro att ceremonier bara är till för att jag ska göra något för att sen få något. Det är jobb som funkar så. Jo, så medan jag funderade slog det mig att det handlar om att följa med flödet som redan finns där, att medvetet sätta in sig själv igen i häret och nuet. Att medvetet, hedrande, VARA i Flödet. Att bäst man kan åter ingå i det. En annan bild jag fick var bilden av en magnet. Om jag minns mina fysiklektioner rätt, så är det som ger en magnet dess kraft, att den är full av små mini-magneter, ungefär. Och när alla de är riktade åt samma håll, har magneten kraft. Är de däremot trassliga och alla pekar åt olika håll, är det ingen magnet utan en klump järn. SÅ, ceremoni är att, genom att placera sig i Livets Flöde som det är NU, kamma de små magneterna rätt igen så att hela magneten blir kraftfull. Kanske kan det vara så.
Som jag skrev på Hyllebärs blogg, var det stort för mig att vi sjöng. Det är särskilt levande, flödande, renande, stärkande.
Kanske slänger jag upp lite gamla anteckningar från tiden jag varken hade dator eller blogg, men hade behövt det! Jag får nämligen små ryck och skriver några rader tankar lite här och där. Det är nog omöjligt att sammanställa, men hittar jag nåt spännande kommer det upp här!
Jag vill också ta tillfället i akt att missionera lite. Skogsflicka invigde mig i Lush... Dessa fantastiska produkter! De är särskilt bra för oss paganer, eftersom de innehåller naturliga ingredienser och massor med eteriska oljor och örter - så att varendaste dusch blir en liten ceremoni, varenda handtvätt fyller dig med Jordens kraft. Och sen att de inte testar på djur och så gör saken bara bättre. Alltså: kolla Lushs produkter. Jag har nu spenderat tre dagar med att läsa i deras katalog, som jag fick av en annan väninna som också använder det. TRE dagar! Jag är ju en bokmal egentligen, men alltså, denna katalog... jag kunde inte släppa den! Och Taran blev också intresserad, nu ska han beställa mer än vad jag ska! Och så att det tänker helt annorlunda och gör tvål i geléform eller schampokakor (låter väldigt behändigt för mig som älskar att flänga runt) och att de har en badolja som heter Cerridwen's Cauldron... Okej, jag ska ge mig nu, nu har jag sagt det. En sista grej, bara: deras grejer luktar så gott också! Katalogen luktade som Skogsflicka, så jag har gått och nosat på den hela tiden...
Nästa mission: Mooncup. Kolla in. Jag hade inte klarat mig utan den, alla kvinnor borde ha en sådan. Den fungerar långt bättre än något annat giftigt man kan få för sig att ha på sitt heligaste ställe...
Nu är sommaren kommen. Det var varmt, varmt, och löven slog ut och... så började den svenska sommaren med kallt, kallt. Det gör mig egentligen ingenting för det här regntunga är egentligen mitt favotirväder! Jag måste bara behärska mig och gilla allt som det är nu, för det finns en lite röst inom mig som med glittrande ögon säger: "...men snart är det hössst..." och myser! Ja, jag är ett höstbarn! Ska försöka njuta av våren också.
Önskar dig och din omgivning allt gott.
Floreat
-neina
torsdag, maj 11, 2006
Äntligen...
Äntligen kom jag igång och gjorde mig en egen blogg. Hyllebär-bloggen ska ju inte bara fyllas upp av mitt prat. Jag ser att min profil står på engelska... funderade på att ändra det men det kändes OK. Det är inte klokt vad allt annat blir frestande när man har en uppsats som ska skrivas... Som jag sa till Skogsflicka, det är väl lika bra att den samlar damm så slipper jag samla det när jag städar.
Jag skrev innan att jag brottas med en bok. Fortsättning följer, såklart. Jag är färdig med den nu sedan ett tag och håller på att smälta den. En annan sak att smälta är att häromdagen träffade jag en häxa som håller kurser och föredrag, håller på att upprätta en stenring hemma hos sig för ceremonier, har en egen variant på qi gong... Jag blev ju glad för hennes skull och besviken att jag inte var där än. Och så påminde Taran mig om att hon har haft minst tjugo år mer än jag på sig att bygga upp detta! Faktiskt funderar jag mycket på vad jag ska göra av mitt liv. Vilken väg jag ska gå. Vägen jag är på nu börjar mynna ut, så att säga, på ett torg kanske och så gäller det för mig nu att hitta min nya plats. Jag vet ju vad jag drömmer om. Det känns bara så långt dit. Och kanske jag inte är rätt person att klara det?
Det är alldeles för fint väder för att sitta inne nu! Men det finns en alldeles för kelig kise därute, om jag skulle sätta mig på trappan med datorn... Dags att runda av.
Allt gott!
-neina
Jag skrev innan att jag brottas med en bok. Fortsättning följer, såklart. Jag är färdig med den nu sedan ett tag och håller på att smälta den. En annan sak att smälta är att häromdagen träffade jag en häxa som håller kurser och föredrag, håller på att upprätta en stenring hemma hos sig för ceremonier, har en egen variant på qi gong... Jag blev ju glad för hennes skull och besviken att jag inte var där än. Och så påminde Taran mig om att hon har haft minst tjugo år mer än jag på sig att bygga upp detta! Faktiskt funderar jag mycket på vad jag ska göra av mitt liv. Vilken väg jag ska gå. Vägen jag är på nu börjar mynna ut, så att säga, på ett torg kanske och så gäller det för mig nu att hitta min nya plats. Jag vet ju vad jag drömmer om. Det känns bara så långt dit. Och kanske jag inte är rätt person att klara det?
Det är alldeles för fint väder för att sitta inne nu! Men det finns en alldeles för kelig kise därute, om jag skulle sätta mig på trappan med datorn... Dags att runda av.
Allt gott!
-neina
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)