Vintersolståndet
Det händer mycket! Vintersolståndet i år firade jag för första gången (sedan jag började fira) utomlands, nämligen i Skottland. Men Solen hade ändå samma särskilda sken, det där ljuset som den bara har på vintersolståndet... Svagt men starkt... Nyår
Det nya året (om vi räknar enligt den sekulära kalendern) bär mycket med sig. Förra året vid nyår utbrast jag till gudarna om att de utmaningar de kom med var för tunga för mig, jag orkade inte med mer på det viset. I år vid nyår kunde jag se tillbaka på ett år fullt av ännu värre/jobbigare omständigheter och val, men samtidigt också att jag blivit mer sann mot mig själv och därmed också funnit mer styrka. Utmaningarna har varit ännu svårare, men jag har också vuxit med dem (om än med lite växtvärk ibland). Och framför allt känns det som att jag fått Livet åter, i och med den man som nu finns i mitt liv; vi står sida vid sida och växer tillsammans.
Tankar som sträcker sig både bakåt och framåt
Förr har mamma och jag haft stora och smärtsamma diskussioner om mitt val av religion, hon har själv mått dåligt av olika anledningar - bland annat för att hon känt sig ensam med sin tro och hotad av att så många i omgivningen, som hon egentligen tycker om, inte delat hennes tro. För min egen del har det här ställningstagandet varit en viktig sak, så viktig att jag ibland gjort en lite större sak än nödvändigt av det, gjort det till en provokation, sett till att 'få rätt' i alla diskussioner om religionsfilosofi (vilket tyvärr var alldeles för lätt), undvikt släktträffar på grund av att jag inte delar deras tro, et c.
Två intressanta processer har börjat få det här att lossna, en hos mig, en hos mamma. För mammas del, kom hon till en punkt i livet där hon blev tvungen att göra ett livsval, för att rädda sitt liv och sin hälsa, även om det valet formellt strider mot det hon uppfattade som sin tro. På olika sätt har hon fått 'come to terms with' att detta val var hennes sanning, hennes räddning, och att delar av hennes tro kunde ifrågasättas, att vissa andra saker -liv och hälsa! - fick ta prioritet före tradition och dogm.
Denna upplevelse verkar ha fått henne att må bättre. Hon känner sig inte så hotad längre av att andra tror olika. Hon har nu egen erfarenhet av att våra olika omständigheter kan få oss att göra vissa val, val som är oförståeliga för omgivningen men som är det enda sanna för personen själv. Det innebär en ödmjukhet, tolerans och stor frihet i sinnet.
För min egen del har jag en process där jag inte heller känner mig hotad av hennes, eller familjens tro, och inte heller behöver bevisa mig eller tydligt protestera. Jag tänker inte heller säga "vad var det jag sa?" till mamma, nu när hon har en mer öppen inställning! Det känns fridfullt och skönt, att inte behöva så tvärt visa min ställning hela tiden, utan i stället att jag i mitt stilla sinne lever min tro, utan att behöva få uppmärksamhet för det eller tvinga andra att tänka om.
Slutligen: vi, och en person till, hade ett samtal häromkvällen. Tanken framfördes, att kanske alla andligt medvetna och kännande personer egentligen hittar till samma 'sallad', men att det är 'dressingen' som är annorlunda? Och för vissa är det viktigt att det är just DEN dressingen, för andra är det inte så noga... Hon var villig att fundera på det. Jag kommer inte försöka omvända henne eller säga "vad var det jag sa", som sagt, men jag kommer alltid att fråga henne hur hon mår, när hon tänker som hon gör. Och hon mår mycket bättre nu :)
Framöver
Som jag gjort klart i förra post:en, är Hyllebär inte längre aktivt som så. Vi medlemmar finns fortfarande och utövar på våra håll, ibland tillsammans vissa av oss, och det går bra att kontakta mig t. ex. om tips av olika slag (i den utsträckning jag kan!), hänvisning till rätt person/grupp/resurs.
Fortsätt titta in, det händer spännande saker och jag håller er uppdaterade!
Med önskan om allt gott för det nya året!
Floreat
-neina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar