Valborg 2013

Vilket Valborgs-firande vi hade i år! Det bästa som hänt på flera veckor var att vi hade vänner på besök från Skottland, och sen också från Bretagne (huset fullt! Hur kom det sig att alla kom samtidigt?!). Valborgsmässoafton begav vi oss, nyfikna och ovetande men på rekommendation av min coola och all-visa kusin, till Malmö Folks firande på Ribersborg. Cirkustält, livemusik, dans, falafel, dans, elduppvisning på stranden, brasa, spontan körsång, mer dans, nattlig kebab och/eller pommes på väg hem... Kan det bli bättre? Jag är SÅ stolt över våra traditioner att verkligen fira Valborg. Och rörd att få dela med mig av upplevelsen till vänner från Frankrike, Skottland och Bretagne. (Stämsången. Det kommer jag leva länge på. Mums.)


 Dagen därpå kom ytterligare en besökare och nu var vi en glad och galen skara som intog gården där vi bor. Wynja med dotter kom också - traditionsenligt! Egen brasa, god mat, sedan fyra harpspelare, en trummis och en sångare som jammade loss tills sent. Och en maffig chokladask från Stockholm.

Hur bra får man ha det?!

Som om inte detta redan var nog, satt vi uppe till halv fyra nästa kväll (efter fantastiskt god mat, needless to say, igen) och diskuterade religion, stigen, sanning, druidism och liknande. Faktiskt fanns nya väldigt utmanande åsikter med i diskussionen så det bliv lite nytt blod i en diskussion som jag annars bara fört med personer som redan tycker som jag... Detta blev betydligt mer utvecklande! Och fyra harpister som spelade igen, tre samma som kvällen innan och en ny, och så en irländsk träflöjt och sång.

Våra besökare fick ju inte komma till Skåne utan att ha upplevt Ales Stenar. Vi packade in oss alla fem (varav tre bredaxlade karlar) i vår lilla Toyota Corolla, körde i hettan genom vackra, vackra Österlen. Stora delar av resan sjöng vi bretonska sånger i dundrande stämmor; jag lärde även ut en svensk sång som kallar hem sjömännen - med både bordun och överstämma.

Ales Stenar är alltid så storslaget, vare sig i stormby, vid isande vintersolstånd eller som då, gassande, bländande solsken.

Efter en lång vinter och långa veckor då jag varit helt bortkopplad, håglös, är jag nog lite påfylld och redo att kavla upp ärmarna igen; bokskriveri, cirkelstart kanske, nya utvecklande diskussioner - here I come!


 Floreat!
neina