Vallmo, foto taget från en trädgård i Quimper tidigare samma dag.
Som att sluta en cirkel, firade vi sommarsolståndet på samma plats, och med samma druider, där vi förra året hade vår druidiska vigsel. I deras egna stencirkel i ungskogen vid tomten.
Vilket år det har varit. Jag kände mig i alla fall mer än ett år äldre, visare, djupare förvirrad, tryggare och gladare i att acceptera det oväntade. Kände så mycket mer kärlek till min man. (hur nu det går att känna mera när det redan var så mycket!) Året har inneburit flera stora flyttar, uppbrott från arbete och land, vänner och musik. Saknad. Glada återföreningar. Stress, tomhet i det okända, famlandet efter den där fantastiska framtiden i det förlovade landet, platt fall, mera kärlek och mera förståelse, till slut ny inspiration.
Där stod vi, och jag sade mina ord av tacksamhet i cirkeln. Jag nämnde också min farmor, som jag växt upp hos som hos en dagmamma, som gick bort morgonen innan medan vi var iväg. Druiden bjöd in henne och jag såg henne, lycklig och hon hade bråttom iväg. Det kändes som ett fint avslut för min del.
Mer firanden i cirkeln! Jag har bestämt att nu ska det bli cirklar av!
Tack till alla som funnits runtomkring oss under detta sega år, när vi nu äntligen börjar få luft under vingarna!
Floreat,
neina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar