Hur jag håller mig så glad!

Nu kanske någon undrar, om jag nu är så "glad", varför är alla mina poster det senaste... året, så deppiga?! Låt mig förtydliga: det må vara deppiga saker jag skriver om, tillvaron känns tung, jag "trampar vatten" o. s. v., men innerst inne är jag en glad prick. Innerst är jag tillfreds, tacksam, lycklig. Saker och omständigheter kan vara jobbiga, men det rubbar inte min inre känsla av att jag är lycklig att leva!

Nå, med det avklarat, hur gör jag då för att ha nått dithän och bibehålla det, när det nu finns så mycket som kan föra en åt motsatt håll? 

1. Sjunga! 

Det fyller mig med liv, förbinder mig på ett positivt sätt med kroppen och låter allt inom mig komma till uttryck. Det finns två stycken stev från Norge (en slags sång med särskild rytm) som lyder så här (någorlunda översatt till skånska): 

Så låt då tonen från hjärtat strömma, och låt oss sjunga och låt oss drömma... Det finns så mycket som drar oss ner, det mörka rymmer så snart vi sjunger!  och

Hej hipp så knäpper jag så med fingrarna, och slänger sorgerna mina högt för vinden... Jag stundom trallar, jag stundom sjunger, så får aldrig grådisen tag på mig!  (grådisen = tristessen, deppighet)

2. Katter!

Djur är så helt och fullt närvarande, förbehållslösa, ärliga, direkta. Att de är så närvarande och ärliga, gör att jag själv inte kan vara annat heller, med dem. Jag själv kan i alla fall inte grubbla på några problem, när en 6,5 kg:s lurv till kattdjur (Tyr) brer ut sig i min famn och spinner så det gnisslar! Eller när min Vilja noggrant slickar min haka klockan sex på morgonen och sedan ska sova på min hals...  

3. Omge dig med det som är Vackert! 

T. ex. Cute Overload, som jag kollar varje dag... Mycket bättre än "nyheterna". Det är ett så urbota dumt skevt urval av allt som hänt i världen, det som presenteras som nyheter, att jag bryr mig - inte - ett - dugg! Tänk att balansera alla nyheter om människor som dött på otroliga sätt, med nyheter om människoliv som räddats, eller blivit till, på otroliga sätt! 

4. Tacksamhet!

Eller, hellre gratefulness. Engelskan har här en extra nyans som tydligare uttrycker det jag menar. Tacksamhet här menar jag inte som "thankfulness" (tack för att jag fick en kaka av dig, du ska få en av mig en dag), utan som det mer genomsyrande, existensiella "gratefulness". Det är en inställning till livet, en attityd, en sorts kombination av 'mindfulness' och förundran och djup tacksamhet till livet självt och dess otrolighet. 

5. Vänner!

Jag är så tacksam ;-) för att jag har så goda, kloka vänner. Därför vill jag vårda dessa relationer. Samtal med dem är alltid stimulerande, jag tror att vi hjälper varandra att växa, och stärker och bekräftar vandra. (Om du är en av mina vänner, känn dig träffad!)

6. Välj glädje!

Att vara optimist är ett val. Det är möjligt att välja glädje. Inte i alla lägen, men oftare än du tror. 

7. Kreativitet!

Ska jag säga... som inte sytt ett dugg på år och dar men drömt upp de mest fantastiska kreationer... i huvudet. Inte en pinal har jag sytt. I vilket fall som helst kan jag säga att kreativitet (precis som det där kapitlet 'motion'...) är viktigt men kanske vi alla har våra trösklar att komma över innan det faktiskt blir av. Mina sätt att vara kreativ är att skapa skriven konst, d. v. s. jag skriver vackra saker med vackra bokstäver, utsmyckade. Jag tillverkar gratulations- och julkort. Jag gör blandskivor till vänner, med fodral med vacker text och bilder i. Och idag, tänk, sydde jag ett liv/ en gördel! 

Tja, det finns nog fler punkter med dessa är de stora. Hoppas du kan inspireras! Det är ju därför jag skriver: för att kunna inspirera.

Floreat!

neina

P. S. Jag förstår om någon tycker att en del av mina punkter uppmuntrar till att ignorera att andra människor har det svårt (min ovilja till att ta del av "nyheterna", t. ex.). Min inställning till detta är, för det första, att för att över huvud taget kunna hjälpa någon måste jag själv vara stark. För det andra, gör media idag att vi får reda på precis alla grymheter snart efter det hänt - jag tror inte det var så förr i tiden, och jag tror därför inte att vi är konstruerade att känslomässigt kunna hantera detta. För det tredje, kan inte jag, och inte du heller, avhjälpa allt hemskt som onekligen händer i världen. Välj då, de områden där du kan hjälpa, och gör det väl. Var glad och tacksam för det goda du åstadkommer där. "Alla kan inte göra allt, men alla kan göra något", en fras som oftast används för att trycka på den där ömma punkten att "du kan göra något". Jag vill påminna om, att "alla kan inte göra allt", och att tro det, att ta på sig all världens lidanden, gör en bara mindre kapabel att orka göra det man faktiskt kan. För det fjärde, tycker jag att det är orättvist mot Världen och Livet att låta sig så tyngas ner av det sorgliga, att man inte alls uppskattar det Underbara!