Initiering

För många, många månader sedan inleddes en initiering för min del. Jag ville inte se. Jag ville inte veta av den. Jag förnekade att något höll på att hända. Kanske borde jag ha pratat om det - men det visste jag inte då. Jag ville ju tro att allting var bra, att inget skulle förändras.

Men jag visste med mig, någonstans, att jag inte kunde fortsätta som förut; att jag älskade T djupt... som vän... Jag hoppades, önskade att den kärleken skulle vara nog. Men det är den inte. Han förtjänar mer. Han förtjänar någon som älskar honom på alla sätt! Därför har jag fått vara ärlig och berätta för honom att jag inte kan vara den partner han önskar, förtjänar. 

Gudarna ska veta att det varit svårt. Vi har gråtit, gråtit mera, och gråtit. Samtidigt är jag fullkomligt lugn med mitt beslut, det känns fullkomligt rätt. Hur svårt det än är nu. 

Vem vet vad framtiden bär med sig. Jag hoppas i alla fall att vi fortsätter vara vänner - så långt han vill. För mig har ju inget förändrats - jag har bara till slut varit ärlig med mina känslor (att jag älskar honom som vän).  

Blessings önskar jag alla älskande hjärtan

neina