Is this for real?!

Hittade en sida full med artiklar om vetenskapliga aspekter på astrologi; en ganska sympatisk sida. Den var väl överskådlig och lättläst, saklig utan att bli tung. (Jag 'tror' inte själv på astrologi, bör tilläggas.) En av artiklarna fångade mig totalt: Astrologer Meets Client: Tricks of the Trade.

Under läsningen tänkte jag, haha, vilken bra beskrivning av hur astrologen vaggar in klienten i falsk säkerhet för att sedan ge ett lur-horoskop. Men... allteftersom jag läste vidare började det tätna: de psykologiskt välgörande effekterna, de terapeutiska effekterna av samtalet mellan 'astrologen' och klienten. I slutändan visste jag inte om artikeln var skriven för att avslöja eller uppmuntra att astrologer, utan att använda sig ett dugg av 'astrologi', får klienten att tro att han/hon fått ett meningsfullt samtal. Kanske det sistnämnda.*

Det väcker flera frågeställningar hos mig. Är det etiskt korrekt? Men det fungerar ju... Men är det etiskt korrekt? (I sjukgymnaststudierna har även vi fått lära oss om avlägset liknande fenomen: hur det är själva förtroendet som patienten har för terapeuten, som lägger grunden för hur väl behandlingen tas emot/följs, hur vi ibland gör observationer utan att tala om det för patienten (t. ex. att säga att vi mäter pulsen medan vi egentligen mäter andningsfrekvensen)).

Astrologiska (och liknande) konsultationer har en betryggande, stimulerande, uppmuntrande effekt på de personer jag känner som varit med om det. Även artikeln jag läste förmedlar de terapeutiskt läkande effekterna av samtalet. Ska jag tycka att det är OK då, trots att jag vet att det handlar mer om samtalet än om någon verklig effekt från planeterna och stjärnorna?

På ett annat område har jag lyckats förlika mig med frågan: Tarotkort. För mig är korten inget annat än ett verktyg för att belysa olika områden av livet, en konstnärlig ingångspunkt som inbjuder till tolkning - vilket ibland är precis vad som behövs för att få igång konstruktiv självreflektion. Lite som ett Rorschach-test eller som fenomenet att vi ser bilder i moln (Barnum-effekten) - vi ser det vi själva tänker på eller förväntar oss. Då kan korten vara en bakväg att kunna ta upp ämnen som annars förnekas eller personen inte vågar erkänna. Personen får tillfälle att reflektera över dessa områden.

I sådan fall kan det vara meningsfullt. Men jag förespråkar att gå in i det med öppna ögon: att inte förvänta sig 'svar' från 'andra sidan' eller från 'stjärnorna' utan att se konsultationen som ett tillfälle att genom kreativa medel öppna upp tankarna för det personen redan vet inom sig - nog så viktigt, och ibland knepigt att åstadkomma! (Likförbaskat spökar flera minnen för mig, när korten gett närmast fotografiska utsagor av en situation, eller kortets namn satt fingret på den brännande punkten, på ett sätt som inga andra kort just då kunnat - och jo, jag kollade de andra korten. Men det är ett område att återkomma till.)

För att knyta ihop säcken: Som vanligt har jag fler frågor än svar. Det verkar som om att det ibland är det terapeutiska mötet mer än förevändningen för själva mötet (astrologi, te, et c.) som har en positiv effekt på personen. Hur ställer jag mig till det? Jag förespråkar nog att båda parter bör vara medvetna om att det bara är verktyg för självreflektion och inte 'svar' någonannanstansifrån; även det kan vara hjälpsamt. Och så förespråkar jag god vetenskap och klart tänkande.

* "Astrology is mainly an imaginary science. It is a pseudo-competence resting on tricks of the trade. To us, many teachers seem dangerous, irresponsible, and unconscious of what they convey, because their personal relation with astrology is too strong. They are a fanatic of astrology. They see reality where there should be pretence, so they lack antidotes. They should revise their values and give up their naivety." [källa]