Imbolc 2010

Min vägghylla på Imbolc. T. v. Brigid's Cross, t. h. en målning med nio olika färgsättningar av ett stiliserat träd. Den tavlan är flankerad av två bretonska 'Livets träd'-motiv, för sommarhalvåret och vinterhalvåret.

En kväll ett par dagar senare, ute vid släktgården.

Många reflektioner är på gång nu. Många tankar, flera knutar som håller på att lösas upp, mycket växande. En del av det vill jag gärna dela med mig av här.

I den här ovanligt långa vintern hoppas jag att fler får tillfälle/tar tillfället att reflektera, tar tillfället till introspektion. Visserligen är Imbolc den första vårhögtiden, men här i Norden är det fortfarande tveklöst vinter, och vi har mycket att gå igenom, sortera ut, lösa upp - innan vi är redo för den nya våren. Den 'nådetid' som börjar i november sträcker sig ännu, och är tid för självreflektion, att avsluta vissa kapitel, ställa boken på hyllan... Slänga gamla lappar och bilder, och berättelser vi intalat oss om oss själva och vart livet var på väg.

Jag älskar det liv jag lever. Jag älskar var jag är i livet just nu. Apropå min tillfredsställelse, frågade någon "Men tänk om du ändrar dig?". Jag svarade, "Jag HOPPAS att jag ändrar mig! Den dag jag inte är i förändring är jag död."

Det kan verka som en paradox, att söka Sanningen och samtidigt önska förändring. Borde inte slutmålet, Sanningen, hotas av förändring? Om Sanningen är Sann, är den inte då oföränderlig? Det är (för närvarande!) min inställning, att i vandringen på stigen mot Sanningen, blir vi mer och mer oss Själva. Det kan verka som förändring, men det är i själva verket en utveckling mot det mest Sanna i oss. Sanningen själv ändrar skepnad allteftersom vi förstår fler aspekter av den.

Imbolc, ja... Husinventering, inre och yttre. Inventering av min fysiska omgivning, av mitt inre. Jag gör upp med mitt förflutna - både för ett år sedan och ända tillbaka till barndomen - i fysisk och emotionell mening. För sedan... kommer VÅREN!

Floreat!!!