När det blir jobbigt. När verkligheten blir påträngande. När mina dåliga vanor inte går att gömma utan uppenbarligen fått planeringen att spåra ur. När samhällets stora frågor kräver ett svar av mig.
Då rymmer jag. Jag är inte stolt över det, men det hände idag igen. Med alla mina ideal om att möta verkligheten där den är, att vara Här och Nu, att inte döva känslolivet med distraktioner... även jag rymmer ibland.
Jag får komma igen imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar