I

I

måndag, april 18, 2011

Harpfestival i Edinburgh

*pust*

Så var den Stora Händelsen över. I månader hade jag sett fram emot, med skräckblandad förtjusning, harpfestivalen i Edinburgh i år. Den hade vuxit bortom alla proportioner i mitt huvud... ("Tänk om hon är där..." "Vad ska folk tycka om mig som svansar här jämt fastän jag inte spelar harpa..." "Nu ska jag minsann visa alla vad jag går för på konserten!", "Det här blir min chans att vinna existensberättigande", "Kommer alla tjejer jaga efter honom igen?") Som om mitt vara eller icke-vara hängde på den där konserten vi skulle spela.

För det första hade vi inte övat tillräckligt (bandet, då, inte harpisten och jag). Trots att jag fick missa min brorsdotters välkomstceremoni för att stanna här och öva. Men veckan innan festivalen fick harpisten svåra problem med höger axel, så till den grad att han inte förmådde lyfta armen alls. Det såg mörkt ut för den stora triumfkonserten. Jag fick därmed komma ner på jorden och acceptera att detta var varken början eller slutet på min musikaliska karriär, om det skulle bli så att vi fick ställa in. Faktiskt kände jag lättnad.

Efter en kortisonspruta i axeln började funktionen komma tillbaka något lite i armen, och han hade övat in sina två konserter med mestadels vänster hand ("Vaddå, det går väl bra att spela båda händerna med vänster?"), plus att vi nu hade ganska mycket skoj att säga på scen :) "Nu tror några kanske att ni ska få halva priset på konserten..." etc. Det blev hur bra som helst! Vi fick till och med en fyrstjärnig recension i en posh tidning, av en hård recensent!

Det bästa var att jag fick mig en knäpp på näsan, fick komma ner på jorden, fick helt enkelt slappna av och ta saker som de kommer. Och att jag jobbat mycket på sången och presentation inför detta, vilket gav resultat.

Det är alltid speciellt att vara tillbaka där, på festivalen där han och jag träffades för första gången... Mamma var också där med ett gäng av sina elever, massor av gamla och nya vänner, sena kvällar med sessions då alla bara sitter och spelar tillsammans, fantastiska konserter (det mäktiga ljudet av en elektroharpa vars bas vibrerar ända in i benmärgen...), till och med lite bretonsk dans! Mmm, jag är trött och nöjd! Nu full fart framåt mot kommande spelningar!

Floreat!
neina

Inga kommentarer: