Ibland får jag en kall vindpust. Det är när jag känner Verkligheten nära, nära inpå. Som om jag tillbringat min tid i min varma, bekväma bubbla - och så händer något och jag känner Livet stryka förbi som en kall vind mot min kind. Som om någon öppnat ett fönster i min varma bubbla och jag inser att därute blåser kallt, det stormar kanske. Jag vaknar till.
Detta kan hända när jag får besked om någon närståendes hälsotillstånd, vid dödsbud, när jag fattat livsavgörande beslut och levererar dem, när jag träffar ett nyfött barn för första gången...
Jag värderar inte. Detta är Verkligheten, Livet i alla dess former. Jag Lever.
Floreat!
neina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar