altare?

Jag tror jag vill skapa ett altare.

Förut har jag liksom antagit att jag skulle ha det, 'vetat' att 'man borde' ha det. Pratat om att jag ska skapa ett. Nån gång... Men nu känner jag att det faktiskt vore meningsfullt, inifrån mig, inte utifrån vad vi 'borde' ha. Någonstans djupt inom mig var jag alltid lite skeptisk mot att jag skulle skapa ett altare - för jag känner mig själv. Det skulle bara bli ytterligare ett hitte-på i min hitte-på-religion.

Lite som att fira jul har varit ett problem för mig. Man borde fira jul. Det är självklart att vi firar jul. Det är självklart att DET ÄR BRA OCH TREVLIGT att VI FIRAR JUL. Känner hur julen körs ner i halsen på mig innan jag ens hinner känna efter varför julen borde vara meningsfull för mig? Vid närmare eftertanke känner jag att jag visst det tycker om att fira en högtid vid den tiden på året och att det finns massor med mening och värde och gemyt. Men det var först efter några års jul-bojkott som jag kunde få den distansen! I alla fall, lite så känns det med altare för mig: som en julgran. Säkert meningsfull, jättefin, jätteviktig (tydligen) i att befästa religionen (altare) eller högtiden (julen). Men julgranen blir så lätt full med krafs. Med tingeltangel, bara-för-att. Och så står den där stor, barrande, bökig och förmörkar rummet, och blir en symbol för att jag inte alls gillar det här egentligen och känner ingen mening med det.

Men nu känns det som att jag skulle vilja skapa ett altare! :) Hur vill jag utforma det? Varför? Nu känns detta som spännande och meningsfulla frågor! Fortsättning följer...

Floreat!
neina