Hastigt och lustigt (last-minute is my middle name...) blev det bestämt att jag skulle åka norrut och hälsa på en väninna. Det är en spirande, lovande vänskap som jag är mycket glad över i detta nya land! Hon bor på en gård ute på vischan. Perfekt! På tåget dit ville jag bara lyssna på musik och titta ut genom fönstret. Så meditativt. På en ingivelse satte jag igång en slumpmässig spellista, och första låten som kom upp var "Mabon" av Omnia...
I nästan två timmar for tåget förbi rullande kullar, får, dignande äppelträd. Till slut framme.
Under vår promenad genom okänd otroligt tät och mörk granskog och ut längs skogsbrynet med björk och hassel, kom vi till en gammal väg med några otroligt majestätiska bokträd. Jag har aldrig sett så massiva bokar. På stengärdet precis vid dessa mastodont-pelare låg ett stort, skimrande/gnistrande helvitt stenblock. Då visste jag, att detta var platsen där jag skulle ha en liten helig stund. Jag hälsade på träden. Tog fram mitt äpple, skar det i två halvor så stjärnan/kärnhuset syntes, och lämnade som offer. Jag sjöng en kort sång, en hälsningssång som önskar frid.
Jag känner mig så tacksam. Det var så fridfullt, så mättat av känslor: vördnad, glädje, den bubblande känslan som sådan naturskönhet ger, och så kände jag mig på något sätt rotad. Känner faktiskt lite mera lugn inför livets utmaningar nu.
Min väninna är inte själv pagan men sympatiskt lagd, och var förvånansvärt "med på noterna", jag behövde inte ursäkta eller förklara vad jag ville göra. Resten av dagen ägnades åt äppelkaka, mera prat :) och så åkte vi tillbaka till stora staden, gjorde oss fina och gick ut!
Floreat!
neina
Bilder:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar