En druid skrev på FB häromdagen, en fråga till sin 'vänkrets' (på några tusen, han är en uppskattad musiker). Frågan var vad som mest intresserade oss med druidismen och om vi i så fall kunde utveckla det tillsammans i ord, bild, musik...
En intressant fråga. Där fanns några intressanta svar också. Mitt intuitiva - och förmodligen mest relevanta - svar var, att ha goda relationer med jorden, med naturandarna och med gudarna. För vad är min existens om inte i relation till dessa? Under en tid har jag grubblat över "mitt utövande" och "vad gör jag och varför". Men så här, från oväntat håll och oväntat enkelt, blänkte det till för mig. Det viktigaste, essensen, i mitt liv och i den religion jag vill utöva, den stig jag försöker vandra. Relationerna: hur jag förhåller mig till mitt inre, till min person, till omgivningen, till jorden mitt ursprung, till mina medvarelser, till gudarna.
Slutligen, en person skrev ett längre inlägg som slutade med "det skulle inte finnas några druider om det inte fanns frågor".
Frågorna, dessa eviga frågor, som ledstjärnor på stigen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar