Hittade Hanna Fridéns blogg (via en post på FB i samband med internationella kvinnodagen) och bläddrade runt lite där. Kom så på en av hennes krönikor för aftonbladet: ""Vanliga kvinnor" motiverade bara mina ätstörningar". Hon talar om en kampanj där man visar upp bilder på "normala" kvinnor som motvikt till alla bilder på smalhetsidealet, i ett försöka att motverka ätstörningar hos unga kvinnor.
Vad ska jag säga.
Hon gör två väldigt, väldigt bra poänger:
* Ingen vill vara en medelmåtta, så det här att visa upp "normala" kroppar är nog inte särskilt motiverande för ungdomar.
* "Kroppen är det enda som är socialt accepterat att kvinnor tävlar inom och för att motverka detta försöker vi inte uppmuntra kvinnor att tävla inom något annat, utan vi presenterar medelkroppar."
Kroppen är det enda som är socialt accepterat att kvinnor tävlar inom. Ville bara skriva det en gång till. Det hade varit väldigt bra om vi kunde kanalisera all den här energin, allt strävande, allt sökande efter självtillfredsställelse som många, särskilt unga, känner, mot något mer kreativt och hållbart och produktivt. (Det är också poängen i hennes krönika. Jag håller dock inte helt med om hennes diss av att visa upp normala kroppar, det inspirerade faktiskt mig i mitt sökande efter förebilder. Men det var för att jag såg även dessa som vackra. Okej, hon har rätt. Det var inte medelmåttor som inspirerade mig, det var konst och vackert gjorda bilder på kroppar i alla former som sprängde mina trånga idéer om vad skönhet och perfektion skulle vara.)
Floreat!
neina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar