Valborg / Beltane 2012

Mer frusen än någonsin detta års Valborg - men det finns ju sätt att värma sig... ;) En brasa i spisen ska det nog kunna bli. Vi är kvar i slottet, efter en hel månad. Det var inte tänkt så men allt blir inte som man tänkt sig. På det viset har vi en eldstad i alla fall!

(Obs! I det följande talar jag naturligtvis enbart för mig själv, även om jag använt en annan blogg som utgångspunkt för mina tankar.)

När jag läste på Ceridawens blogg att hon just nu känner att hon vill mer med sitt utövande och vet inte hur hon ska hitta det, vart hon ska vända sig för att "nå djupare" - då kände jag väldigt mycket igen mig. Vad jag kunnat utläsa av hennes blogg så håller hon regelbundet sina ritualer, de verkar väl förberedda, inövade, med vackra och ändamålsenliga heliga föremål (bägare, athame osv), kreativitet och skapande och hålls på verkligt speciella platser ute i naturen. Hon verar vara mycket insatt i 'avancerad' pagansk litteratur, liturgi, böner, poesi, mytologi. Hon reflekterar över det som händer i livet, på jobbet, drömmar, relationer, ur en wiccansk/pagansk synvinkel.

På det sättet är jag mycket mindre 'avancerad', jag håller mycket mindre utstuderade firanden och det är faktiskt sällan jag verkligen sitter ner och tar tid att "be", meditera osv. Mytologin har jag aldrig satt mig in i så mycket alls, mest för att jag mer fokuserar på Här och Nu snarare än texter. Och för att jag finner de flesta förandligade tolkningarna av myterna lite väl långsökta. (Irrelevanta för mig, till och med ska jag erkänna.) Inga föremål har 'grown on me' som heliga föremål att användas vid andakt eller ritual. Jag är nog typexemplet av en person vars utövande består i att ge de vardagliga handlingarna djupare innebörd snarare än skapa andliga aktiviteter utanför ramen av det vardagliga. Det kan nog vara både ett symptom på lathet (skulle SÅ önska att jag höll de vackra och väl förberedda ritualerna som jag nu bara läser om...) men också ett tecken på den rikting jag är på väg i: varje handlig är helig och det är sällan jag behöver skapa ytterligare handlingar i livet för att uttrycka min andlighet.

Men nu låter det som att vi båda är på samma plats: söker nästa steg.

Jag undrar, hela hela tiden - Vad är det nu som väcker livsgnistan inom mig, som får mig att sprudla, blomstra, sjunga och dansa? Som får mig inspirerad och känner Livet inom mig, känner så starkt Den Kraft som får universum (universa!?) att dansa och löven att vända sig mot solen...

En gång i tiden (ja, jag har hållit på med detta på ett medvetet plan i 14 år och omedvetet så länge jag kan minnas) var det bara tanken på en levande Jord, på magi, samtal med Gudarna, de första trevande ritualerna och chants:en, som fick mig så inspirerad. Det går väl perioder i alla förhållanden och jag kan nog säga att min förälskelse i paganism sedan länge är över. Magiska, mytologiska och rituella tolkningar av världen berör mig inte längre.

Men världen är fortfarande här och min förundran över Alltet bara växer! Det är från världen själv jag numera känner inspiration (filmen "Dust that Sings" nedan ger ett bra exempel på hur det kan gå till!).

För skojs skull gick jag och gjorde Beliefnets "Belief-o-Matic" test igen, för första gången på många år. Sist fick jag resultatet 99% Pagan. Nu fick jag 100% Secular Humanist. Förmodligen beror det på att jag numera tog mycket mera lätt på frågor om Gudar och liv efter döden/reinkarnation. Men detta visar bara hur konstigt det ändå är att försöka kategorisera olika religioner - jag identifierar mig lika mycket som pagan nu som då, men inte på det där amerikanska Llewewllyn-bok-sättet!

Mer så här: Som Emma Restall Orr beskriver det i det här filmklippet, se 2:10.

Det handlar om "sustainable relationship", om att leva i världen och relatera på ett meningsfullt sätt med allt omkring oss. Här och nu. Vad jag gör av den här lite nya inriktingen får vi se. I praktiken innebär det mera samhällsengagemang, att äntligen ta för vana att handla ekologisk mat, att plocka skräp i naturen där jag går, att fortsätta belysa dumheter eller inkonsekvenser i ett resonemang i en diskussion, att vara ambassadör för en förundrad och verklighetsbaserad världsbild... Och ta inte miste, gudarna är mig lika relevanta som någonsin!

Vad säger ni?
Ha en underbar Beltane och kommande vår!!!
Floreat!
neina