Kära Vänner

Äntligen, äntligen lite livslust!

En helg iväg, och första gästen i nya stället, så var jag igång igen efter snart ett år ur gängorna. Jag har varit håglös på riktigt. Enklast då är ju att fortsätta "som vanligt" och jag har väntat på att något skulle få mig att bry mig. Så efter denna helg, med djupa samtal på soffan hos min kära väninna och mentor, samtal med ny uppfriskande vän, fullmåneritual, och temys med Tsibele här, kände jag att jag fått nycklarna...

För det första, är det inte så att jag inte brytt mig. Jag har väl snarare varit bitter eller uttråkad. För det andra - om man ser till hur mitt liv artat sig hittills är det verkligen ingen risk att jag möglar här under någon lång tid! Något knasigt och oväntat händer alltid. Så, om det nu är lite stiltje så är det inför nästa stora språng som tveklöst kommer!

Och så kunde vi konstatera varför jag haft en sådan tråkig vår. Och att jag inte alls varit "lat" utan faktiskt gjort väldigt mycket (skrivit en bok, skriver artiklar om sjukgymnastik för musiker, hållt en workshop, spelar in sånger, granskar texter, upprätthåller viktiga relationer). Och jag har fått ett par verkligt konkreta idéer som jag enkelt kan gå vidare med - och där jag faktiskt känner lite driv igen!!! Att söka upp nya musiker här i nya staden! Att fortsätta utveckla förebyggande sjukgymnastisk kunskap för musiker; på så sätt har jag inte bara en utan två fötter i musikvärlden.

Och så vet jag redan vad bok två och tre ska handla om. Tack, vänner!

Floreat!
neina