Kära vänner och nykomlingar som virrat er hit,
Jag tänker skriva om handfastingen (jag skrev lite på gruppens blogg, men här kan jag breda ut mig) och om hösten... Tarans och min handfasting var underbar. Och den var under-full, som man hade sagt på engelska. Uppehållsväder hade beställts, och det var lite svårt att lite på att det skulle förbli uppehåll - men det visade sig att De Visa hade en bra plan... Ute på halvön var det omväxlande solsken, omväxlande mulet, alltså mycket spännande väder. Magin låg i luften och jag tror att även gästerna kände det. De såg helt magiska ut, där jag såg dem på håll.
-
Prästen kallar inifrån cirkeln, Prästinnan svarar, de tre trummorna börjar trumma medan vi vördnadsfullt vandrar in, genom porten i muren, ställer oss i cirkeln bland facklor. Från fyrfatet flammar lågor och himlen verkar svara med mullrande åska, stundom svagt, stundom starkt, som för att bekräfta det som nyss sagts. Prästen läser Druidens Bön, och avslutar bönen med "Välsignat vare Allt".
Att stå där, vara där så fullt närvarande och ännu mer levande än i 'vardagen', är mäktigt, vackert. Välkomstord sägs, portarna öppnas, böner läses och vi påminns om att Allt är Ett - Ett är Allt. Och medan vi står där är det som att vi plötsligt kan förstå det, förstå på riktigt, känna det och veta det i hjärtat - Allt är Ett. Träden, sjön, åskan, kullen, jorden, korna, varje deltagare, vinden, elden - Ett är allt.
Vi sjunger kraftsången, trummorna trummar, hjärtan trummar, vinden och träden sjunger kraften. Portarnas väktare är med och vill vara med, för platsen har på olika sätt vanvördats. Det är som om allting där vill hjälpa till att få in mer energi där. Åskan mullrar.
Taran och jag träder fram till fyrfatet. Prästen säger att allting i Naturen går i cirklar - har vi våra symboler för de Stora Mysterierna med oss? Ja, vi får dem av Skogsflicka. Vi ger varandra våra löften, ger ringarna. Vi ger oss själva till varandra. Just då, när prästen säger de orden, blir jag fullt medveten om att det är det jag har gjort. Jag känner att jag har gett allt - och vunnit allt. Vi får höra kloka ord som jag sparar i hjärtat. Vi får höra en ljuvlig sång, som jag också sparar i hjärtat. Allt jag ser, sparar jag i hjärtat - våra vackra, älskade vänner, våra vackra, älskade Moder Jord och Fader Himmel.
Vi offrar i elden löv från våra träd och ett renande salviablad. Det doftar gott. Vi sjunger, eldsången, vi sjunger ut, offrar vår sång och vår närvaro - och fylls också av Helig Närvaro. Vi tackar för Närvaron, vi tackar för allt, vi lämnar portarna på glänt så välsignelse och kraft åter kan fylla platsen. Vi vandrar ut, till trummans slag, till åskans muller och vindens sång och solstrålars dans. Vi är omslutna av Alltet, omslutna av Kärlek.
-
Kanske minns jag någon detalj i fel ordning, kanske någon var helt oberörd och inte alls förstår vad jag pratar om. Men det var stort, det var Heligt, och jag tror att alla som var där kände det. Det kändes så för oss som gifte oss, att så mycket kärlek och omtanke riktades till oss från dem som var där ( i alla världar!). Det ska bli ett rent nöje att få återgälda allt detta, på de vis vi kan! Välsignat vare allt.
Hösten skulle jag skriva om... Det blir kort för jag är lite matt efter att så ha återupplevt minnena från handfastingen. Vi ska flytta till lägenhet, Taran ska väl efterhandsansöka nån kurs, jag ska... väl... söka jobb... (hjälp!) eller också efterhandsansöka. Gudarna hjälpe mig! Ja, jag vet att de gör det. Jag får öva mig på att släppa all oro, för det är först när vi släppt allt, som vi är redo att ta emot.
Jag skrev på hyllebärs blogg också, att det händer spännande saker i höst vad gäller Göingepaganismen! Vi har träffat en jättetrevlig tjej som vinn träffa oss fler gånger, och det finns intresse att starta en hemsida som gör paganismen mer tillgänglig. Det ser jag fram emot!
Nu ska jag kontakta studievägledarna, kanske...
Floreat
-neina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar