Varför låter jag så? Jo, jag har KOMMIT IN på min utbildning - efter en kandidat i annat kom jag på vad jag ska göra. Och jag kom in! Och så visade sig tvivlen... Men, jag SKA bli sjukgymnast, hjälpa andra, så som jag blev hjälpt, att förstå att kropp och själ hänger samman och är ett.
Jag har problem att hålla de gränser jag sätter mot andra - ja, mot en speciell person. Det påverkar mycket av min tillvaro, min förmåga att koncentrera på studierna och att få färdigt tentor i tid. Det blir mer och mer uppenbrt, att vi möts konstant av just det som är det svåraste för oss! Det svåraste för mig är att hålla gränser, eftersom jag har hybrisartade tankar att jag ska kunna hjälpa till i alla situationer. Eller, att själv hämta in den kunskap som behövs (problembaserat lärande) i stället för att bara följa instruktioner.
Nåja, bokhyllorna är i alla fall uppe. Det gör stor skillnad! De har tagit stor mental plats, så det att de är uppe frigör utrymme, ger frid.
Vi har börjat en ny delkurs, en inspirerande, emn ställer mycket på ända för mig. Jag är ju liberal, det är min grundförutsättning. Plötsligt så kommer en massa vänstriga saker in, som jag också håller med om, vad gör jag av det? Spännande...
Oj, så hackigt. Så står det till nu. Tack för denna stund!
Floreat!
-neina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar