Jag hade en av mina bästa jular (inte Yule:ar) någonsin, likaså nyårsfirande. Mycket i mitt liv är fantastiskt: lyckligen nygift, jag har kommit in på den utbildning jag tror kommer vara vägen till ett tillfrdsställande och meningsfullt 'yrkesliv', jag får bättre och bättre kontakt med mina kära vänner, jag sjunger mer och så vidare.
Men vad är det som händer i övrigt? Som jag skrev till min kära kusin, det här med att få ordning på mitt liv är en kamp i motvind känns det som, jag är ständigt tömd på energi och överallt runtomkring mig är det "upheavals" på gång. Fanns det ingen trygghet? Vad är sant och vad är vanföreställning? Allt detta kan låta konstigt eftersom jag inte är mer konkret än så.
Låt mig förtydliga, i alla fall lite: Vad gäller mina föräldrar vet jag inte vad som är upp eller ner längre, bara att inget är som jag trodde. Inget hos dessa, som skulle vara någon sorts trygghet i mitt liv, är sig likt och har visat sig aldrig ha varit vad jag trodde det var. Bland nära vänner händer, och har hänt, omvälvande saker, som jag får fortsätta att be för.
I bilen idag bad jag för allt vad tygeln höll, men tyst. När jag kom fram var jag ändå så spänd i halsen att jag nästa var hes! Jag bad om tacksamhet, lycka, frid och kärlek för alla berörda (en formulering som du känner igen från dagens Hyllebär-blogg), och så kom en liten stixig röst som frågade: "Med vilken rätt kan du BE om saker?!". Jag hajade till, tveksam, sen svarade jag med största övertygelse: "Det är med min rätt som en älskande varelse, en person som bryr sig, som jag ber om detta, som jag ropar till Universum och jag drar lite i trådarna till Livets Väv!"
Kanske får jag också be om hjälp för mig själv, om visdom och kraft. Jag vädrar äventyr.
Floreat
-neina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar