Var tog min energi vägen? Varje dag vaknar jag trött, stel, orkelös. Jag släpar mig fram, förstås, för jag har ju ett underbart liv egentligen! Jag gör ju det jag vill, har ju SÅ MYCKET att se fram emot, så många projekt och idéer, så många järn i elden...
Och det känns som om elden sakta falnar. Jag har inte energi. Initiativförmåga men inte driv. Vad blir det av mina järn?
Jag påminner mig om att det är inte jag som är för kort, det är listan som är för lång. Jag har ännu inte lärt mig prioritera. Det låter som en klyscha, att prioritera. Men faktum är att jag inte lyckats göra det. Jag säger ja, ja, ja till alla idéer som jag VILL göra, men jag orkar inte, hinner inte, slutföra alla!
Mina järna är: skolan, sången, Hyllebär, Lupas numera, familj, vänner... Sista punkten har blivit lidande. Jag vet inte i vilken ände jag ska börja, hur ska jag upprätthålla allt?
Som jag skrev på Hyllebärs sida, så är jorden jag växer i det enda stabila nu. Allt annat, jag menar ALLT, är annorlunda, nytt, böljande eller vacklande. Jag tror jag vet i vilken ände jag ska börja: från jorden. Jag vänder mig till Gudinnan som av någon anledning valde mig, vänder mig till Henne och söker inspiration, visdom, söker att finna den styrka jag nog har nånstans... Tillförsikt har jag i stora mått, och tacksamhet.
Floreat
-neina
1 kommentar:
Visst kan det i bland kännas som att man drunknar i göromå, men "the wheel of time keeps turning" som det står i några uråldriga kröniker från 'the recent past'… Med detta vill jag ha sagt att tidens tand obevekligen gnager på alla ens projek: alla av dem kommer inte att överleva. Ja, man måste försöka, ja man måste anstränga sig och framför allt måste man prioritera.
Men det hjälper inte alltid, vissa projekt är dömda ändå. Av vem? Who knows? Men dömda är de lik väl, och under går de. Så tricket är kanske att inte fästa sig lika mycket vid alla järnen. Antingen det, eller så får man elda som en galning…
Skicka en kommentar