Luanys föregicks av en av de kraftfullaste fullmånarna! I alla fall jag, och flera i min omgivning märkte den mycket starkt. För min del har jag aldrig varit så labil som då! Någon som instämmer, som också kände av det?
I år insåg jag för första gången just hur väldigt mycket den här högtiden, och därtill själva årstiden, betyder för mig. Tiden då jag kan se tillbaka på sommaren, och se med lite perspektiv på våren, försöka men inte riktigt lyckas minnas hur vintern kunde vara så kall. Hur som helst, utvärdera, och känna mig så djupt tacksam. Tacksam för att allt gått så bra, för allt jag lärt mig av utmaningarna, takcsam för att jag är "well provided for", tacksam för Jordens skönhet - just nu flödar hon över av gåvor: gröda, blommor, kattungar...
En intensiv period kommer nu, med mycket arbete: skörden ska in, sommarens trådar ska knytas ihop, vi ligger i startgroparna för höstens aktiviteter.
Och det är just i det här, att vara mitt uppe i alltihopa, som passar mig så bra. Se framåt och bakåt. De traditionella tidpunkterna för detta är väl egentligen nyår, eller i vårt fall Samhain, men för min del faller det naturligare nu.
Kanske för att nu får vi interagera men jorden, ta emot så mycket av hennes gåvor? För att det är en tid av intensiv tacksamhet? För att nu har vi också lite tid över för att träffa vänner? För att ljuset faller så väl? För att det kanske åskar?
Kan inte helt sätta fingret på det, men dessa saker, bland andra, gör att NU trivs jag! (Kanske är det mest för att nu får man faktiskt lov att börja blicka mot hösssten...! ;-) )
Floreat
neina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar