Visst, det är flera som sagt att det är svårt, kanske rentav omöjligt, att bära det jag har burit (har jag verkligen 'burit' något? frågar den inre, hårda rösten) och samtidigt klara av studier. Men jag har ändå en inre, gnagande känsla, av att jag borde klarat det. För det gör man ju. Ju!
Så om jag nu (*flämt!*) tar ett studieuppehåll, för att hämta andan, är det verkligen rättfärdigat? Och hur ska jag klara försörjningen (i och för sig klarade jag inte den med studierna heller, eftersom jag inte tar mina poäng i tillräcklig takt)? Kommer jag att orka läsa upp det jag har missat? Kommer jag att klara av att 'kliva på tåget' igen efter en knapp termin? Kommer jag att sakna mina kursare? Kommer jag att flyta omkring i ett vakuum? Kommer jag att få någonting gjort över huvud taget, eller kommer jag att fortsätta som vanligt: sena nätter och ingen ork...? Jag mår illa i magen, har inte kunnat äta ordentligt på ett par veckor. Detta måste lösa sig.
Vad detta har med allt paganskt att göra är väl, snälla tänk på mig... Och jag ber om klarhet, varje dag, varje stund. Särskilt nu i fullmånen, och på träffen på onsdag och på ceremonin på söndag. Mitt slutmål är ju att vara en resurs för paganismen (som jag kallar den, ursäkta anglicismen, men kalla det något annat om du vill), och för det vill jag slutföra min utbildning. När jag orkar.
Tack.
Floreat
neina
2 kommentarer:
Jag tänker på dig.
Ditt värde ligger inte i hur "duktig" du är.
Verkligen, verkligen inte.
Så jag skickar värme, och mod att göra det du själv vet är det bästa för dig, och stöd, och lugn, och kramar...
/ Mia
Tack för dina ord, de värmer! Jo, jag känner mig styrkt , så det du skickar kommer nog fram! ;-) Tack igen för stöd och lugn och kramar! Kramar tillbaka!
Skicka en kommentar