Som bakgrund till detta får jag förklara, att under alla år har jag alltid haft dåligt samvete över nånting, ja vad som helst. Alltid nånting. Till och med i sällskap med mina bästa vänner, kan jag ha haft dåligt samvete för att de ska behöva lyssna på mig nu igen. Jag har också alltid, alltid känt mig 'efter' någon fiktiv tidtabell som jag satt upp omedvetet. Dessutom har jag känt det som att jag är 'skyldig' världen en massa saker: att ge obegränsat av min tid, att ordna upp saker och hjälpa till, att vara en viss sorts person.
Missförstå inte, naturligtvis bör jag vara en hjälpsam och trevlig person. Vad jag säger är, att min motivation till att vara det har varit skuld, snarare än vilja.
Så, igår, damp insikten ner: Jag är Fri. Jag är inte skyldig världen något. Jag går på min egen tidtabell, och är inte 'försenad'. Jag måste inte utföra en massa uppgifter här i världen för att berättiga mig. Jag lever mitt liv. Jag är ansvarig inför mig själv. Jag är Fri. Och jag kände det också.
Det kom som ett brev på posten.
Floreat!
2 kommentarer:
Hade jag vetat du kände så hade du fått "bli fri" tidigare. Jag trodde i min enfald att du ville vara med mig.
Posten handlar inte om det.
Skicka en kommentar