Världen
Det finns inget utöver det naturliga. Det finns inget "övernaturligt". Världen är så enormt komplex och fascinerande ändå!
Gudarna
Som jag erfarit dem är de ansamlingar av energi, eller karaktärer - Förstärkningar av ett visst fenomen/energi/personlighet/naturformation. Till exempel Vind, Lust, Självständighet, Räv, Krig, Flod.
Hur kan energi ansamlas eller fokuseras till att bli en gudom eller energi? (Och hur mycket energi är tillräckligt för att kvalificeras som gudom till skillnad från 'knytt' eller 'natur-ande'? Det är en annan fråga.) Tänk på en sådan sak som group mind, en energi som är enormt stark och inflytelserik; det är just en ansamling av all energi hos gruppen men som också blivit så stark att den börjar leva sitt eget liv och kan ha verkan på riktigt.
Evigt Liv
Vi 'lever' för evigt eftersom allt vi gör har konsekvenser i det oändliga. Men betänk också att du själv är kommen ur detta hav av det föregångna, du själv är en konsekvens av allt som varit...
En enskild själ eller personlighet kan jag inte uttala mig om.
Verkligheten
Så kallat rationella, eller vetenskapliga, förklaringsmodeller tar inte förklaringen från början - de gör förutsättningar och sätter upp premisser innan innehållet kommer. T. ex. "Endast det vi kan mäta med vetenskapliga metoder existerar."
För det första blir det ett cirkelresonemang, eftersom vetenskapen bara utformar mätinstrument för det den själv kan tänka sig existerar. För det andra är detta inte filosofiskt hållbart, då de inte tagit itu med frågorna "Finns något över huvud taget", "Vad kan vi uppfatta", "Uppfattar vi det korrekt - och hur vet vi i så fall det".
Det finns hos vetenskapen en ganska pragmatisk inställning till åtminstone den tredje frågan, nämligen att vi kan inte veta men vår erfarenhet säger oss att det brukar vara så, och det är gott nog. Och visst är det praktiskt, jag älskar vetenskap - jag uppskattar alla framsteg inom medicin och teknologi!
Min enda lilla poäng är att förklaringsmodellen om verkligheten -för mig- inte är filosofiskt hållbar.
Apropå vetenskap måste jag passa på att hylla verksamhetens metoder - trots allt! Även om jag inte håller med om förklaringsmodellens början, måste jag beundra metoden: att testa, att låta andra oberoende testa, att ständigt ifrågasätta, att sporras av själva ifrågasättandet, att bli glad över att motbevisas om det betyder att nästa teori är bättre!
Tro
Jag tror inte. Jag erfar - och försöker att inte övertolka vad jag erfar! (Obs! Jag är medveten om att detta är ett oerhört ohållbart påstående. Jobbar på det.)
Ritual och ceremonier
Vi behöver dessa, om de så är sekulära. De befäster händelser, de hjälper oss markera och bearbeta livshändelser och årets gång - de befäster vår relation med omgivningen (och med oss själva!) och med naturen.
Religiösa ceremonier -rätt utförda (jag vet inte hur) - är viktiga uttrycksmedel, processer. De möjliggör bonding: med Naturen, med gudarna, med varandra, vilket är sak samma egentligen.
Druidism
För mig handlar det om den filosofiska aspekten av druidism. Med filosofisk menar jag mer i ordets mer akademiska bemärkelse: ett sätt att ställa relevanta frågor kring livet och dess förhållanden, vad vi upplever, vad vi menar med vissa utsagor, vad som är ett meningsfullt liv, et c. Men framför allt sökandet efter det som är Sant - utan undanflykter, utan luftslott, utan snuttefiltar.
Ibland innebär detta att jag petar i ord - därför att orden betyder något!
Religion
Det religiösa - Numinösa! - för mig kommer ur livet självt, av att passionerat dyka in i och leva livet, inte titta på det som en film (eller berätta om sitt liv för sig själv som en film, vilket är skrämmande vanligt). Att ge tillbaka både substantiellt och symboliskt.
Paganism
Helt personligt: Paganism är det ramverk där dessa meningsfulla ceremonier utövas, inom vilket den filosofiska druidismen finns, och där det religiösa, Numinösa, får uttryck!
Jag går absolut inte in på vad paganism skulle vara för alla andra, subgrupper eller associerade benämningar, eller vad paganism borde vara, eller några andra sådana diskussioner. Det vill vi ju hellre höra från de där 'alla andra'! ;)
Det är min innerliga förhoppning att dessa tankar utvecklas och förändras, inte för att jag är tveksam till dem, utan för att det är livets gång, att utvecklas. Jag vill inte råka ut för andligt nageltrång. Jag vill inte ha snuttefiltar - bekväma föreställningar som inte ifrågasätts.
Med varje ny erfarenhet får vi anledning att se över om vi fortfarande tycker som vi gjorde förut. Vad spännande!*
Här finns också många saker att återvända till. Kommentera gärna!
Floreat!
neina
*Detta kan jag säga trots jobbiga livshändelser där allt jag trodde var sant och säkert ställdes på ända.
2 kommentarer:
Å va spännande! Som ett besök i ditt huvud :D
Det första jag undrade (det kommer fler frågor ;) )
var:
"eller berätta om sitt liv för sig själv som en film, vilket är skrämmande vanligt"
Hur menar du?
KRAMAR
H
(hurra att det kommer fler frågor!)
Vad jag menar är det här att skapa 'berättelsen om mitt liv' i sitt huvud, att göra en film av alla händelser, i stället för att vara närvarande. Jag har en tendens att göra det i alla fall, och många jag pratat med känner igen sig i detta.
Starhawks klassiska exempel är när vi går en promenad i skogen tänker vi bara "åh, tänk vad andlig och häxig jag är som går i skogen! Med mystiska kläder dessutom..." - i stället för att faktiskt vara närvarande i SKOGEN är vi i våra huvuden! Berättar ständigt för oss själva om "the storyt of my life..." och gör ett stort drama av det hela. Är du med?
KRAAAAM
Skicka en kommentar