Kom hem för ett par dagar sedan från den gröna ön - suck. Jag ville inte hem! Men först, en ursäkt för att jag inte skrivit på så länge. Det är dumt att ju mer som händer, desto mindre hinner jag skriva. Om du nu läser. För ju mer som händer desto mer vill jag skriva om, desto mer känner jag som behöver bearbetas som inte lätt omvandlas till text...
Jag tror jag kan ge lite i efterhand om det som hänt fram till resan. (Det är jättenyttigt att blogga, det tvingar mig att hela tiden känna efter och uttrycka vad som händer inombords och utombords!) Själva resan kräver väl sina kapitel också, det räcker idag att säga att jag ville INTE åka hem, jag håller på att planera nästa resor dit och flytten också. Jag har aldrig haft så kul i hela mitt liv.
Trots att det bara var några dagar, klarnade flera viktiga saker för mig under resan. Jag lärde mig att jag kan hux flux framträda och sjunga. Jag lärde mig att lyssna till deras musik. Jag lärde mig elva sånger. Jag lärde mig att jag trivs bättre på landsbygden. Jag lärde mig vara trevlig och social. Jag lärde mig sakna Taran ordentligt. Jag lärde mig INTE hitta på småvägarna! Jag lärde mig att platser talar sina språk, och Irland talade mitt språk, liksom Göinge gör. Fast jag är ju tvåspråkig.
Det jag behöver lära mig nu, eller snarare öva på, är prioritera och planera. Då hinner jag med mer. kanske till och med blogga mer och dessutom regelbundet. På återseende.
Floreat
-neina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar