Härom dagarna var jag med om en fantastisk meditation. Det var på HokusPokus-mötet (det är ett namn valt med självironi), och vi skulle gå ner i meditation ett tag, för att sedan rita eller måla lite av våra intryck från meditationen. Jag försökte allt vad jag kunde att inte meditera på en enda sak, något som skulle vara enkelt att rita sedan!
Så blev det inte heller. Jag var på en vacker plats, min glänta i bokskogen, precis vid de stora vidderna och kullarna, gläntan där jag brukar träffa Dem, Lugh och Brigid. Och inget av detta är lätt eller lämpligt att avbilda!
Där, i gläntan i bokskogen, brann en lägereld. Där var en stig. Hon kom på stigen. Jag skulle säga så många vackra, väl valda ord till Henne - men jag föll i hennes famn, och innan jag hann säga något började jag gråta. Jag grät ur mig min förtvivlan, och ju tryggare jag kände mig i hennes villkorslösa omfamning, desto mer vågade jag släppa.
En liten röst i huvudet sa, att jag borde skämmas som hängde så mycket på någon annan, och vad hade jag egentligen tänkt ge i gengäld för en sådan här tjänst?? Men jag hörde direkt en trygg röst som sa: Hon tål det, och vill stötta dig. Hon ger dig hennes Gåvor, och i gengäld använder du Dem till att göra gott. Hon ger dig styrka, tålamod, mod, och som tack - är du modig, stark och tålmodig. (Det kändes bra, jag har annars haft svårt att ta emot utan att veta vad jag kan göra i gengäld.)
Den outtalade frågan jag hade inom mig till Brigid var: Vad ska jag göra med Allt Det Här?? Och som svar fick jag dels de ovannämnda gåvorna (oj vilken läskig uppgift, men jag vill försöka), och dels visade hon mig något. Hon är fåordig! Men hon sa: Titta här. Och så vände hon ryggen mot mig och gick baklänges, närmare mig, tills hon var rätt inpå och till och med gick in i mig - vi smälte samman. Hon tog några steg framåt igen. Så nu vet du det, sa hon.
Efter en stund kände jag att det var dags att jag kom tillbaka från denna plats, och hon gick iväg på stigen. Sedan kom jag tillbaka efter meditationen, tacksam och viss att jag alltid kan komma till min plats. Och hela berättelsen kan verka lite självupptagen, men är tänkt som en inspiration att det finns en plats, inom dig, som är Din och där under kan ske! Det finns hjälp och styrka att hämta.
Floreat
neina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar