Högtiderna duggar tätt ibland, ja kommer till och med lite samtidigt. Och det gör ju ingenting, snarare tvärtom, de förstärker varandra! Nu till exempel gläder fullmånen oss med sin blida närvaro och ger lite extra skimmerkant till Beltanes våryra.
Så yra var vi faktiskt inte, stämningen var snarare majestätisk på Skeinge, dit vi vågat klafsa. Solen strålade, vinden blåste vårsval och allt liksom sträckte lite på sig, sken lite extra stolt. Platsen har en gång varit helig och behåller sin värdighet, och ger dessutom ännu mer, nu när vi igen behandlar platsen med respekt.
För mig var det fyra år sedan jag hade min 'self-dedication' där, så jag återkopplade lite till den, vad jag lovat och hur det gått, hur jag vill gå vidare. Vi sjöng lite vårsånger, eldade lite salvia, gav myrorna lite bröd, honung och vin :-) , njöt.
När jag slutligen var själv en liten stund, kvar i cirkeln, var där en av stenarna där (alla där är mina vänner, stenar, träd, allt) som sa till mig, Du är en syster. Jag har aldrig hört en sten tala förut, men så sa den och inget mer, inga utbroderingar, bara konstatera. Jag känner mig hedrad och vill fortsätta vara en Syster till stenarna, träden, växterna, Jord, Hav och Himmel!
På kvällen strålade fler samman vid lägerelden för sång, trummande, lite vin och slutligen att hoppa över elden. Idag känns det lite trött, det var större energier igång än vad jag märkte av igår! (Så klart, underskatta inte högtiderna.)
Floreat
neina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar