En ny människa!

Jag är nu en helt ny människa räknat från för sju år sedan! Det är en av tankarna i Emma Restall Orrs kurs. Hon sa, att vid blåmånen kan det vara tid att reflektera över de gångna sju åren, eftersom jag, cellmässigt, är en ny människa nu. Vad har jag kvar som är äldre än de där sju åren? Vad av det behöver jag släppa?

Jag kom till slut, efter mycket självrannsakan, på ett par saker. Det satt långt inne... T. ex. att släppa min förmåga att vara rädd för att bli bedömd. Ett exempel av flera. Men, gemensamt för alla är, att jag kommer behöva lite tid för att släppa helt. Först träna lite, sen kunna helt vara utan.

Wynja och jag pratade om många viktiga saker. En sak som gnager är den om vad mitt kall i livet är. Så kom vi på att det är nog inte just att ha en särskild sysselsättning, utan snarare vad man ÄR. Mitt kall i livet är i så fall att vara TACKSAM och sprida Glädje. (Låter enkelt men är stort.)

På tal om Emma Restall Orr, jag läser om hennes bok nu, Living Druidry. Jag lovade återkomma till den, det tror jag att jag gör snart.

FLOREAT
neina